Samverkan för platsutveckling stärker sociala kitet

Bra, tredelat gästblogginlägg från unge och välutbildade Barett Steenrod  på högintressanta Strong Towns där han systematiskt går igenom vad s k micro cities(orter som faller mellan storstäder och ren landsbygd) kan göra kring place making.

”There are a number of best practices/principles that appeared to be most important, as I found them to show up with regularity in my research. 

The identification of assets and conversion of liabilities into assets is very important. 

Focusing on improving the quality of life for residents and visitors is important, as is growing the social network of a city. 

Starting small with events or initiatives and growing them into larger affairs is also key. 

Lastly, an investment of infrastructure is also considered important, and in some situations, critical for the success of some programs. ”

Steenrod skriver om betydelsen att identifiera stadens tillgångar i stadsrummet och även dess brister eller outnyttjade resurser för att kunna vända även dessa till tillgångar.

Det sociala nätverket stärks genom evenemang där skilda grupper samverkar och nya kontaktvägar uppstår. I andra delen pekar han just möjligheterna att stärka det sociala nätverken, eller det sociala kapitalet som vissa kallar det, om individer och grupper kan förmås enas kring ett framgångsrikt genomförande av en aktivitet.

”Even if a group of people have sincerely held legitimate differences based on ideology, they should still be able to work together for the purpose of creating something that is fun and independent of ideology. 

Someone who is left-of-left politically may find it hard to agree with someone who is right-of-right, but if these two people are paired together as volunteers to insure the success of the registration table at their community’s First Annual Gus Macker Tournament, as mature adults, they should be able to work together successfully. 

I believe this because each person will understand that the outcome of the event depends on their willingness to put the success of the event ahead of personal grievances over ideology. 

The power of creating programs and events in one’s community is that the collaboration that is required of individuals by the event serves as the basis for helping a community grow its social network. 

The stronger the social network of a community, the easier it becomes for a community to cast a vision for itself and then go and make the vision a reality.”

The Micro City Beautiful: Programming Drives Investment (Part 1) – Strong Towns Blog – Strong Towns.

The Art of Place Management

Sitter som bäst och läser ”Place Management-New Roles for Place Managers in Rebuilding European Wealth” av Christer Asplund med Jacob Ikkala och förord av marknadsföringsgurun Philip Kotler.

Där konstaterar Asplund att konkurrensen mellan regioner och städer är lika starkt som den övriga näringsliv omfattas av. Rankingsystem, index, priser & utmärkelser finns i överflöd vilket riktar medias intresse på toppen och botten.

Den mest sunda responsen på denna konkurrens anser jag vara strategier som bygger på genomtänkta platsstrategier som adresserar de tre delar som Asplund anser avgör Place Excellence; Place Management, Place Development och Place Branding.

Mycket glädjande för en kommunikationsspecialist som jag att få bekräftat behovet av att hålla samman skötseln av platsen, utvecklingsarbetet med densamma och varumärkesarbetet.

Då utvecklingsarbetet kan avse såväl fysisk förändring i miljön(stadsbyggnad)som mjukare insatser såsom utbildning, event och marknadskommunikation omfattas såväl en plats bo- & näringslivssatsningar som turisminitiativ. Tyvärr är flera eller alla av dessa ansvarsområden i många kommuner åtskilda i separata ”silos” varför samordning och maximal hävstångseffekt missas.

Asplund tycks rekommendera att en koordinerad grupp utses med representanter för offentliga och privata intressenter. Tillsammans nagelfar de självkritiskt existerande attraktionsfaktorer och jämför dessa med konkurrerande platser. Baserat på en sådan analys kan samverkansgruppen systematiskt inhämta ideer från relevanta aktörer för att sammanställa en innovativ åtgärdsplan att implementera över förslagsvis fem år.

Det kanske låter enkelt men Asplund hävdar att det är en ”true place managers´art to start, energise the process and to roll-out the implementation phases over at least five years.”

Gräsrotsinitiativ där medborgare själva tar på sig rollen som place manager uppstår oftast där lokalt styre och näringsliv varit passiva och lämnat ett politiskt och ekonomiskt vacuum. Ofta leder dessa initiativ till att lokal förvaltning och näringsliv vaknar ur dvalan och kan fås att engagera sig.

 

When Environmental Justice Hits the Local Agenda

Exempel på långsiktigt och utvecklande samverkansarbete kan man aldrig få för många av. Lärdomar finns att utvinna och förståelse för komplexiteten och behovet av tålamod och målmedvetenhet i arbetet.

Ett redovisat exempel från Spartanburg, South Carolina i USA. Startskottet var ett larm om förorenad mark och behovet av att koordinera insatser mellan flera delstatliga och federala aktörer liksom informationsarbetet mot invånarna synliggjorde behovet av definierade roller och samordning.

Det är inte ovanligt att samverkansinsatser har sin start i en upplevd krissituation vare sig det gäller miljö, ekonomi eller sociala dimensioner.

Lika drivande som akuta situationer är för beredskapen att handla lika olämpliga är de för det tålmodiga arbete som behövs när många organisationer med egna kulturer ska finna samverkansformer. Då krävs att någon processägare tydligt utkristalliseras vars särställning accepteras av alla relevanta aktörer.

In 1997, residents attended the first of many community meetings held to discuss environmental contamination. Questions about what contaminants might be found at the dump site surfaced in 1998. That same year, Harold Mitchell founded ReGenesis, a community-based environmental justice organization, to provide leadership and to represent neighborhood interests in the effort to assess and clean up the two sites.

ReGenesis worked with the U.S. Environmental Protection Agency and the state environmental agency to assess levels of contamination, and a plan for cleanup followed. 

Intressant i detta case är att en för ändamålet nystartad ideell organisation kom att ha en så framträdande roll. Stadens administration och det större county var ju del i den myndighetsmässiga försummelse som möjliggjort problemen. Att denna nya organisation kom att bli samarbetspart med EPA(Evironmental Protection Agency), USA:s motsvarighet till naturvårdsverket, gav tyngd och trovärdighet som fristående aktör utan egna särintressen.

During these discussions, the idea of redeveloping Arkwright and Forest Park gained support.

As the focus of ReGenesis evolved, the organization continued to link other entities from the public and private sectors into the revitalization efforts. Several public forums in 2000 brought together stakeholders from federal and state agencies, business and industry, universities, and other interested parties and ultimately led to the formation of the ReGenesis Environmental Justice Partnership.

Med denna erhållna roll kom sedan ledningen i staden och county för att ansluta.

Two local partners—Spartanburg County and the city of Spartanburg—joined with ReGenesis to form a core steering committee for the partnership. In addition to Mitchell representing ReGenesis, Elena Rush, director of Spartanburg County’s community and economic development department (CEDD), and Mike Garrett, former city engineer for Spartanburg and current public works director for Spartanburg County, made up the committee. These three stakeholders decided early on to hold regular meetings to keep communication flowing and to coordinate activities among members of the larger partnership effort.

Arbetet i såväl styrgruppen som de forum för medborgardialog är kopplat så maximal transparens nås och möjlighet för medborgare att påverka även styrgruppens arbete finns.

This committee handles planning for partnership meetings and community forums, which are usually held in conjunction with each other. Partnership meetings involve representatives from federal and state government, business and industry, and other interested parties, whereas community forums are held mostly for the benefit of neighborhood residents.

Before each round of meetings, the team lays out the respective meeting agendas and determines which issues need to be addressed. Team members also serve as sounding boards for each other on how to approach certain issues. For example, the committee tailors the agendas to their potential audiences. Technical details are summarized, and consultants are available to provide explanations and keep the discussions focused.

Ganska snart insåg lokala myndighetspersoner behovet av att inventera vilka aktörer, såväl lokala som federala, som behövde involveras i arbetet. Det aktuella partnerskapet gjorde att den lokala förvaltningen helt omvärderade sitt arbetssätt vilket förändrat all myndighetsutövning.

From the outset of the county’s involvement in the partnership, County Administrator Jim Hartmann and Elena Rush could see that a number of relationships needed to be built and/or strengthened to respond to and address the environmental justice issues being brought forward.

They determined that there needed to be better coordination within county government, with other governments, and with community-based organizations and neighborhood groups. Together, they worked to develop several new processes and encouraged these processes to be institutionalized within county government.

The emergence of the ReGenesis Environmental Justice Partnership has served to drive home the need for the office and the community development services it provides.

Även relationerna mellan administrationen i staden och county förbättrades och gammalt groll lades åt sidan.

For many years, the city and county did not have a good track record for establishing cooperative relationships on joint projects, and public controversies between the two were common. Poor communications between the two governments appeared to be a major contributing factor.

..undertook a joint effort to push for more and better information sharing between city and county government and made it a practice to hold weekly lunch meetings..   ..encouraged their respective staffs to develop deeper professional relationships. They hosted joint training sessions to allow staff to come closer together. .. that cooperation between the two governments is now almost an automatic function.

Relationerna mellan de lokala myndigheterna och medborgarna har också succesivt utvecklats ju mer man lär sig om varandras behov och ansvarsområden.

When the ReGenesis effort began, residents of Arkwright and Forest Park lacked an understanding of the city and the county’s respective roles and responsibilities. The two local governments also had a learning curve to go through to understand the needs and wants of the neighborhoods.

..director of Spartanburg County’s community and economic development department attend one of the ReGenesis-sponsored community forums. Only after this dialogue began did the neighborhood residents start to see the county and city as their allies. …“We all began to see the bigger picture.”

Länk till hel artikel

http://webapps.icma.org/pm/8605/fleming.htm

Rätt organisationer och personer för framgångsrik samverkan

Sverige är ett föreningstätt land även om allt fler beklagar unga människors tilltagande ovilja att organisera sig. Många röster höjs också såväl i Sverige som andra länder i västvärlden om behovet av nya lösningar för att upprätthålla den välfärd vi kommit ta för given.

En allt mer åldrande befolkning med tillhörande vård och omsorgsbehov ska bekostas med skatteintäkter från färre i arbetsför ålder. Att våra ekonomier dessutom inte lyckas skapa arbetstillfällen för de som står till arbetsmarknadens förfogande spär på problemen från två håll, uteblivna skatteintäkter och behov av skattefinansierade transfereringar(läs bidrag) och arbetsmarknadsåtgärder.

Sedan 2008 är vi inne i en lågkonjunktur men vissa hävdar att problemen är mer strukturella än konjunkturmässiga. I Dagens Nyheter(120514) skriver amerikanske journalisten David Brooks i en översatt artikel tidigare publicerad i New York Times under rubriken ”Modellen är trasig-allt är ur led”. Han anser att globaliseringen och den teknologiska utvecklingen ger hypereffektiva globala företag med lägre behov av arbetskraft. Arbetslösheten ökar därmed när dessa vältrimmade företag konkurrerar ut lokal, arbetsintensiv verksamhet. Han skriver att ”..,topplönerna rusar i höjden medan lönerna på lägre kompetensnivå stagnerar, mitten urholkas och ojämlikheten tilltar.”

En annan intressant röst i denna debatt som skänker överskådlig bakgrundsfakta är  Chris Martenson och hans bok ”Crash Course”. (För den som snabbt vill tillägna sig innehållet är dessa videoföreläsningar i 6 delar om totalt 45 minuter utmärkta.)

Jag bevakar området hållbar utveckling med särskilt fokus på effekterna för regioner, städer och landsbygd. Man ser då många tecken från skilda branscher hur såväl företag, organisationer, nationella och överstatliga institutioner bekräftar bilden av att framtiden, även den i närtid, inte kommer likna något av det vi kommit att vänja oss vid.

Det är ganska talande för tidsandan när multinationella Coca-Cola som medlem av Hagainitiativet   i debattartikel efterfrågar betydligt offensivare klimatpolitik från Alliansregeringen.

Man kan nog ganska säkert sluta sig till att ”tredje sektorn” kommer att få betydligt större ansvar och uppgifter i framtiden för verksamheter kring vårt sociala skyddsnät i välfärdssamhället som det offentliga traditionellt ombesörjt.

I England har regeringen ”sålt in” detta med sin vision kring Big Society som lyfter fram möjligheten för lokala initiativ och omfördelning av statliga medel till lokal förvaltning. En del kommentatorer ser möjligheter andra säger sig vädra nedskärningar och nedmontering av välfärdsstaten. Oavsett hållning kommer starkare samverkan mellan privat näringsliv, offentliga institutioner(lokala, nationella och EU) och ”tredje sektorn” att krävas framöver.

Triple Helix är ett begrepp för sådan organisationsövergripande samverkan mellan aktörer från olika sektorer i samhället där dock forskning är en utmärkande komponent som inte alltid kan vara representerat i alla samverkanskonstellationer.

Andra samverkansformer är Public Private Partnership (PPP eller Offentlig-privat samverkan, OPS) som betecknar en form av offentlig upphandling där ett privat företag eller konsortium tilldelas uppdraget att finansiera, bygga och under en längre tid driva en offentlig nyttighet, vanligen sjukhus, motorväg eller annan infrastrukturinvestering. Man kan säga att inte bara själva byggandet överlåts på ett privat företag utan även finansiering och eventuellt drift.

I den något mindre skalan än vad som oftast gäller för PPP/OPS finns många exempel på Business Improvement District(BID) i stadsmiljöer med behov av insatser som föreslås, beslutas och bekostas gemensamt av näringsidkare inom avgränsat område där offentliga medel kan ingå i spektrat 0-100%.

Region- och landsbygdsutveckling har ju också sina program för att i samverkan mellan näringsliv, civilsamhälle och kommun, EU och en mångfald av organisationer förbättra framtidsutsikterna i en tid av ständigt ökande urbanisering.

Forskaren Jim Collins slog fast i sin uppmärksammade bok ”Good to Great” att framgångsrika organisationer hade vissa gemensamma värderingar. När de tog tag i stora utmaningar så arbetade dess ledning efter devisen ”först vem, sedan vad, därefter hur”. Framgångsrikt arbete i samverkan(oavsett om det är inom eller över organisatoriska gränser) börjar med att fastställa vem eller snarar vilka som ska medverka.

För att väsentliga samhälliga utmaningar såväl lokalt, nationellt som globalt ska kunna adresseras med den kraft som krävs måste således rätt organisationer och rätt personer ingå i denna samverkan.

Såsom jag nämner i inledningen saknar idag många etablerade organisationer attraktionskraft på dagens unga. Att vid samverkan förlita sig på medverkan från historiskt vitala aktörer är ofta inte framtidsorienterat. Många företrädare i etablerade bransch- och intresseorganisationer saknar passionen och prestigelösheten som innovativ samverkan kräver.

Inventera istället fora där unga människor förmedlar sina tankar kring framtiden och välj passion och vilja framför hög social status hos de som ska koordinera samverkansinsatser.

Detta blogginlägg har några år på nacken men ämnet känns tidlöst. Är verkligen skönhet(i stadsbyggnad och annorstädes) subjektivt? Troligtvis inte. Forskning har åtminstone kring mänsklig skönhet konstaterat att det handlar om proportioner som det råder stor samstämmighet kring(åtminstone inom ett kulturområde). Detsamma bör rimligtvis gälla även för arkitektur och stadsbyggnation.

PlaceShakers and NewsMakers

A recent New York Times article, examining struggling efforts to preserve the architecture of the New Deal, raises an interesting question: Why do some attempts at preservation capture broad-based attention and support while others wither away as fringe acts of desperation?

The answer might have a lot to do with beauty. Because, while we’ve come to accept as truth that beauty lies in the eye of the beholder, it really doesn’t.

In a 2003 paper, V. Patnaik and others examine the human face and demonstrate how we culturally establish a shared understanding of beauty, concluding it’s the “relational proportion of our physical features that is the primary factor in determining the perception, conscious or subconscious, of beauty.”

More simply, certain proportions and arrangements are more pleasing than others. Not as a matter of personal opinion but as a collective, cultural agreement. We may not, as a nation of

View original post 181 fler ord

Bibliotek måste vara mitt i smeten

I engelska dagstidningen Guardian som ambitiöst bevakar såväl hållbar utveckling generellt som den i städer specifikt. I en intressant artikel där 6 personer från olika fält kommer till tals kring vad som kan göras för att lyfta de många stadskärnor i UK som lider av vikande handel, ökande vakanser och sviterna efter förra sommarens många upplopp.

En av dessa tillfrågade är arkitekten David Adjaye med den egna företaget Adjaye Associates. Han beskriver hur företaget lyckades lyfta besökssiffrorna för bibliotek genom att placera dem nära annan kommersiell service.  Viktigt dessutom komma bort från sinnebilden av hyssjande knastertorra bibliotekarier och endlösa rader av bokhyllor med luggslitna band.

Bibliotek och annan samhällsservice bör enligt honom integreras i stadskärnan med kommersiell verksamhet så att målpunkter förstärker varandra. 

In the early 2000s, Adjaye Associates was commissioned by Tower Hamlets in east London to rethink two of their public libraries: in Poplar and on Whitechapel High Street. The big complaint about the old libraries was that they were not connected to the economic activity of people. They functioned best when they right there and convenient, and became remote and less desirable when they were away from that.

On Whitechapel High Street, we put the library – called the Idea Store – right in the middle of the mom-and-pop stores, right by the market. I decided there would be no doors, no grand staging: this was going to be as easy as walking into Marks and Spencer. You don’t go into a hermetic interior where everyone is talking in hushed voices – it was almost as if you passed from the betting shop into the library and went to get a cup of tea.

We hoped for a two-fold increase in visitors, but immediately there were four times as many. The whole idea that libraries are dying and people don’t want to go to them – it couldn’t be more the reverse. Strangely, the Idea Stores have been taken up all over the world – Sweden, Germany, America – but there still seems to be a suspicion of it in Britain.