Ikväll börjar den dokumentära serien ”Kommunpampar” i SVT1. I fyra avsnitt följer SVT fyra kommunpolitiker och deras arbete i deras respektive hemkommuner.
För några månader sedan läste jag boken ”Dom bara pratar: prat, press, politik” av Lars Molin. Jag hittade idag några anteckningar jag gjorde under läsningen och måste ha imponerats av sifferexercisen: 24 ministrar, 349 riksdagsledamöter, 4592 landstingspolitiker, 42 231 kommunpolitiker, 5000 anställda vid Regeringskansliet, fler än 100 myndigheter etcetera.
Det produceras kring 100 offentliga utredningar per år. Därtill kommer de som görs av tankesmedjor, bransch- & intresseorganisationer, politiska partier och hela den ”politiska bransch” som har sitt årliga konvent i vad som kallas Almedalsveckan.
Melins bok är intressant då den tydliggör det politiska språkets natur där han skiljer på sakfråga och språkfråga.
Den senare kan vara en s k symbolfråga av liten faktisk betydelse(han ger exemplet att max 100 kvinnor i Sverige bär heltäckande klädsel, burka, men många har haft behov av att redogöra för sina åsikter om bruket av denna klädedräkt).
Symbolfrågor har signalvärde och hur politiska aktörer motiverar sin inställning innebär en chans att profilera sig. Det enorma åsiktsmaskineri vi kan bevittna i twitterflöden och andra sociala medier liksom i insändarspalter och morgonsoffor är en arena för organisationers och/eller individers varumärkesbyggande.
Som fotbollsintresserad har jag under sommaren följt det s k transferfönstret(då spelare kan byta klubb om alla parter kan komma överens). Silly season kallas företeelse och syfta vill jag tro på den enorma spekulationsfabrikation som media gärna vidarebefordrar.
Spelare och deras agenter kan ha intresse av att underblåsa vissa rykten i syfte att få igenom önskade klubbtransfers, omförhandla villkor med existerande klubb eller rent generellt höja medieintresset för spelaren i syfte att bygga det personliga varumärket.
Det är nämligen inte enbart de fotbollsmässiga kompetenserna som ersätts i proffsfotboll. David Beckham är ett sådan typexempel där utseende, privatliv, mediemässighet kan öka värdet bortom avgörande frisparksmål, räddade straffar eller andra bragder på plan.
ITK, ”In the Know”, är en term som använts för namnlösa källor som sägs stå nära händelsernas centrum. Källkritiken under fotbollens silly season är således närmast obefintlig varför rykten skapas och sprids av intresserade som fascineras över att se ”sin” uppdiktade(ofta önskedröm) få medial exponering.
Politiken liknar fotbollen i detta hänseende och det var länge sedan en medialt svag men handlingskraftig politiker hade någon chans i rikspolitiken. Göteborgs starke man under många år, Göran Johansson(S) ,var aldrig ens påtänkt för mer framträdande roller inom Socialdemokraterna på grund av sitt mindre mediala utseende(bild nedan).

Fotboll och politik hör inte ihop tycker FIFA, UEFA och de flesta sportintresserade men likheterna är åtminstone slående!