Hållbart resande och social hållbarhet i Vallastaden

Linköping ligger i startgroparna för en helt ny stadsdel, Vallastaden. Dess tillkomst kommer också att utgöra en boutställning, LinköpingBo2017. Bomässor i anslutning till stora nyproduktionsprojekt hålls runt om i Sverige och i Linköping vill man få ut mesta möjliga kring sin kraftsamling.

Smarta resan

För ett hållbart samhälle krävs en förändring. Planerare och byggherrar  i Vallastaden är helt med på detta! I den här stadsdelen ligger  fokus på människa och natur- nära till kollektivtrafik och bra cykelparkering. År 2017 beräknas det vara klart för boende att flytta in. Vallastaden (som den nya stadsdelen kallas) och LinköpingsBo2017 (som hela projektet heter) är inte bara byggandet av en helt ny stadsdel utan ett innovativt expo, som invigs sommaren 2017. Linköpings kommun utvecklar det klassiska begreppet ”bomässa” till ett Bo och Samhällsexpo.  Den visionen som Expot ska föra fram är att ”Människan bygger staden”.

Kollektivtrafiken kommer att gå ofta och förbi centrum och tanken är att det ska vara lika långt att gå till bilparkeringen som till den närmaste busshållsplats. Det ska vara smidigare att välja bussen istället för bilen.

Istället för det traditionella parkeringssättet att äga en parkeringsplats eller ställa bilen i garaget kommer det utformas så att alla har tillgång till ett…

Visa originalinlägg 246 fler ord

Annons

Mer prat ger bättre verkstad

Som analytiskt lagd person med stor tilltro till systematiska processer, värdet av teori och erfarenhetsinhämtning från externa källor möter jag ofta människor som blir frustrerade av möten.

De upplevs som meningslösa, bortkastad tid och att de inte leder till någon förändring.

Givetvis kan möten objektivt sett vara just det, men i min mening inte per definition.

Handling utan tanke kan ge oväntade lösningar i en iterativ process(allt är processer, medvetna eller omedvetna) där en insats får en effekt varpå beslut om nästa steg avgörs utifrån denna effekt.

Det är dock också tänkbart att man med initial eftertanke och hypotesprövning kan undvika misstag som blir svåra att reparera senare i processen.

Hur får man då rastlösa pragmatiker att se värdet av diskussion?

Jag har inget färdigt svar på detta men tror att formen för denna fas är väsentlig. Med det menar jag att traditionell mötesform som många kommit att förknippa med just bortkastad tid bör undvikas.

Kanske kan hypotesprövningen ske i mer handfast form där enkla prototyper eller visualiseringsstöd i dator gör att konkreta alternativ finns att yttra sina tankar kring. Förmågan och/eller intresset av att resonera kring abstrakta begrepp skiljer sig kraftigt åt och den som känner sig intellektuellt underlägsen kommer vara snar med att påtala meningslösheten, ofta i raljerande och nedsättande termer(jämför skolgårdens mantra ”där orden tar slut tar nävarna vid”).

Det talas ofta att vår tid just nu är nördarnas tid där vi följer våra nya hjältar i ”Big Bang Theory”, hyllar de introvertas roll för framgång i våra organisation och där allmänbildning ses som högsta status när vi drömmer om vinst i ”På spåret” eller högsta poäng på högskoleprovet.

Artikel i alltid intressanta Estrad från ESBRI redogör kring forskningsresultat kring värdet av ”prat” och vi pratsugna måste klura ut sätt att få med oss de motsträviga genom att vara just så kreativa och smarta som vi vill framstå.

Mer prat ger bättre verkstad | Artikel | ESBRI.