Att många begrepp kan vara svåra att hitta gemensamt hållna definitioner på är många gånger ett problem. Man menar olika saker men använder samma begrepp.
Fackord/terminologi är ju tänkta att hjälpa och inte stjälpa möjligheten att föra givande diskussioner kring angelägna ämnen.
För oss i Sverige blir det ibland ytterligare en dimension när termer inom de flesta vetenskapliga områden är myntade på annat språk(oftast engelska).
Såg för några år sedan det smått mytiska begreppet Genious Loci som ansågs leda fram till idag ofta använda termen Sense of Place.
On the whole, genius loci is used in the fields of architecture, landscape design and the arts to signify a human sense of the essence of external environments.
I ett forskningsarbete ”Making Sense of Sense of Place” tar författaren Brian Spittles läsaren på en spännande resa kring termernas betydelse genom historien och redogör även för de många tolkningar och användningsområden av begreppet vilket därmed reser frågan om det alls är värdefullt att använda det. Han verkar skriva med Australien som bas för sitt arbete varför diskussioner om vem som har rätt att definiera platsers känsla(för att försöka översätta begreppet). Även om Sverige länge varit relativt homogent är det alltid intressant att beakta makten att ha tolkningsföreträde, att sätta agendan.
Mitt intresse för de demokratiska aspekterna av platsutveckling har speglats i tidigare inlägg och jag vet att alla inte är odelat förtjusta i Place Branding som kan upplevas som att man ”uppifrån” avgör hur staden ska profilera sig för att nå önskad image i målgruppens ögon. Sådan insats kräver ju en rad beslut såsom: vilka anser vi vara platsens målgrupp(er)? Varför vill vi att dessa grupper besöker eller lockas att flytta till vår stad? Är profilen som lyfts fram den som medborgarna känner igen sig i, vill ska presentera deras bo- & verksamhetsplats?
Liknande frågeställningar kommer upp i Spittles genomgång och ska kanske alltid få finnas med när platsutvecklingsinsatser planeras och genomförs. På samma sätt som företag rekommenderas att minnas kundperspektiven i sina interna förehavanden bör verksamma inom platsutveckling inte glömma att det aldrig finns total uppslutning kring någon aktivitet i ett demokratiskt samhälle hur övertygade de drivande krafterna än själva må vara över förtjänsterna.
Även om man kan avfärda diskussionen som akademiskt nörderi upplever jag redogörelsen som ytterst spännande. För rimligtvis gäller samma sak för en mängd av de fackuttryck vi använder oss i det offentliga samtalet kring våra mest trängande frågor.
As such, the term ‘sense of place’ has the capacity to operate as a potent and practical force in promoting constructive social change in troublesome areas such as social welfare, mental heath, sustainable development and reconciliation.
Through knowing and using the term more precisely, the self-perpetuating interplay between its obscurity of meaning and idealistic cliché status can be transcended, thus enabling sense of place to act as a tangible medium for bridging and reconciling the many cultural, ontological, environmental and socio-spiritual schisms created by driving Western paradigms and discourses such as positivism, overly rational objectification, colonialism, individualism, liberalism and economic rationalism.
Sense of place in not the antithesis of these things, but offers instead to bring them to earth in a life-sustaining way.
Länk till orginalarbete, klicka här
Forum Hållbar Platsutveckling 