En sak i ord, annan sak i handling

Som jag vid flera tillfällen tidigare lyft fram har Delegationen för Hållbara Städer efterföljts av ”Plattform för hållbar stadsutveckling”. Fem myndigheter delar på ansvaret med Boverket som koordinator. Övriga i kvartetten är Energimyndigheten, Tillväxtverket, Naturvårdsverket och Trafikverket.

Mycket hoppfullt fann jag de inledande dokumenten såsom nedan saxad text(min fetning) ur presentationen ”Plattform för hållbar stadsutveckling” av samordnare Hans Gustafsson, Boverket

”Marknaden för stadsutveckling präglas idag av traditionella sälj- och köpprocesser där leverantörssidan har stort inflytande över de lösningar som erbjuds. Samtidigt fattar beställarsidan beslut utifrån relativt konservativa tolkningar av regelverken t ex vad gäller offentlig upphandling. En hållbar stadsutveckling ställer dock krav på nya innovativa lösningar. Dessa erbjuds idag primärt inte av de stora traditionella leverantörerna utan de utvecklas huvudsakligen av små entreprenörer. Långsiktigt hållbara lösningar tenderar också att omfatta allt större delar av stadssystemen, vilket innebär att fler aktörer blir involverade både på leverantörs- och beställarsidan. För att kunna hantera den ökade graden av komplexitet behöver beställarsidans kravställnings- och inköpsprocess utvecklas. På leverantörssidan behöver marknaden också öppnas upp för fler och mindre aktörer. ”

Låter bra på pappret för alla de som vurmar för mindre och nischade aktörer som lätt kommer bort mellan myndigheter och konsultdrakar.

Hur har det blivit i verkligheten?

Jag kan bara konstatera att mindre aktörer inte var välkomna när VINNOVA den 18 december i Stockholm höll information om Smart Urban Futures(ENSUF) och JPI Urban Europe. Medarrangör var bland andra kvartettmedlemmen Energimyndigheten. Småskuttar hänvisasades till streamad webbsändning.

Annons

Ska tron leda mot hållbar utveckling?

Kaid Benfield skriver på Sustainablecitiescollective att ett ökat intresse från religiösa samfund kring miljö och hållbarhetsfrågor kan ses.

Texten nämner Green Faith som är en trosöverbryggande rörelse som vill förmå religiösa samfund att lyfta fram hållbarhetsfrågor och göra hållbar livsföring en dygd för församlingarnas medlemmar att leva upp till.

Här hemma i Sverige har Svenska Kyrkan sedan tidigare velat positionera sig i hållbarhetsfrågan med aktiva företrädare såsom tidigare ärkebiskopen Anders Wejryd. 

Alla initiativ som tas för att informera om behovet av omställning mot mer klimatsmart och i övrigt hållbar livsföring är välkommen.

Personligen tror jag inte att religiösa samfund har några inneboende förutsättningar att vara mer framgångsrik i sitt missionerande än andra aktörer såsom myndigheter eller andra ideella organisationer.

Bo Rothstein, professon i statsvetenskap, skriver i ett debattinlägg i Dagens Nyheter 1/1-2015 att undersökningar visat att ”religion inte bidrar till ett bättre samhälle”.

Vi kan nog även fortsättningsvis utgå från att alla, oavsett trosuppfattning, har ett individuellt ansvar som inte kan överlåtas till auktoriteter inom samfund.

Men visst, all hjälp i arbetet mot en hållbar planet är välkommen!

 

Länk till orginalartikel:

Religious Organizations and Green Leadership | Sustbuainable Cities Collective.

Lokal demokrati- hur når vi dit?

Den brittiska tankesmedjan CLES(Centre for Local Economic Strategies) publicerar inför det nya året i sin tidskrift New Start ett manifest som de önskar modiga lokala politiker hörsammar inför 2015.

En av fem punkter, som också omfattar en seriös satsning på hållbar utveckling, gäller lokal demokrati.

A thriving level of truly local democracy will encourage more independent representation, removing the stranglehold of the big parties on local decision-making, while leaving city and district-level authorities free to concentrate on strategic decisions on planning and services.

Alongside a review of local government, we will examine how participatory democracy can be introduced into public services such as healthcare and education, with a greater voice for service users in decision-making and more open forms of accountability. We will ask private businesses, too, to show in their annual reports how they have reinvested in the communities they serve and insist they are accountable to the public as well as to shareholders for their activities.

I Sverige har kommuner långgående självstyre vilket jag fått intrycket inte har varit fallet i UK där process mot sådan utveckling dock har påbörjats och där tankegodset om Big Society är en del av detta.

Från ovan saxad text kan jag dock känna igen en egen önskan om större frikoppling på det lokala planet i svenska kommuner från riksdagspartiernas agendor för nationen som helhet. I små svenska kommuner känns representationen av lokalavdelningar från dessa riksdagspartier som ”lånta fjädrar” i såväl politiskt innehåll som marknadsföringsbudget.

Om diskussionen om de lokala förutsättningarna och tänkbara visioner för framtiden släppte de ideologiska förklaringar och lösningsförslag som riksdagspartiernas högkvarter med sina PR-proffs levererar finns bättre förutsättningar att finna gemensamt hållna prioriteringar.

Dessutom när man klär av de ”lånta fjädrarna” måste varje politisk företrädare bygga upp sitt förtroende på egna meriter. Troligtvis skulle då ödmjukheten öka och viljan att väga in medborgare och andra intressenters åsikter i beslutsunderlaget bli större.

H&M jobbar hårt med C(S)R

Klädes- & därmed textilindustrin har många utmaningar när det gäller att anpassa sig till krav och förväntningar kring hållbarhetsaspekter. En aktör som verkar vilja vara med i frontlinjen i detta arbete är svenska H&M.

Nyligen presenterade de ett treårigt samarbete med WWF för att förbättra vattenanvändningen vid sin produktion.

På speciell avdelning i sin internationella web redogör man för sina olika mål och åtaganden inom det breda spektra som är hållbarhet.

CSR och hållbarhetsarbete har allt mer kommit att bli synonyma begrepp och i vissa texter vill företrädare också stryka (S) i Corporate Social Responsibility och kalla det CR. Man anser att det inte bara är sociala dimensioner av hållbarhetsbegreppet som inkluderas(ofta säger man eknomisk, ekologisk & social hållbarhet).

Skoj att en svensk klädjätte är med och medverkar till att den gigantiska kläd- & modebranschen jobbar i rätt riktning.

 

Sustainability.

UK ligger före i CSR-arbetet!

Media i UK har tagit en betydligt större roll i hållbarhetsarbetet än något exempel jag sett i Sverige. The Guardian och Observer(som lär ingå i samma koncern) är tydliga exempel på att hållbarhet och dess många delkomponenter ständigt är på agendan.

Speciellt deras närvaro i sociala medier präglas av detta fokus med välmodererade communities kring en lång rad områden med relevans för hållbar utveckling.

Utöver informations- & kunskapsöverföring på nätet skapar de också mötesformer såsom frukostseminarier och längre arrangemang av hel eller flerdagsomfattning.

För att ytterligare lyfta fram eldsjälar och föregångare bland organisationer och företag delar man också ut priser.

När får vi i Sverige se en lika helhjärtat satsning på hållbarhetsområdet från ett mediahus?

 

Observer ethical awards 2014 | Observer Ethical Awards | The Guardian.

Sense of Place, vad menas?

Att många begrepp kan vara svåra att hitta gemensamt hållna definitioner på är många gånger ett problem. Man menar olika saker men använder samma begrepp.

Fackord/terminologi är ju tänkta att hjälpa och inte stjälpa möjligheten att föra givande diskussioner kring angelägna ämnen.

För oss i Sverige blir det ibland ytterligare en dimension när termer inom de flesta vetenskapliga områden är myntade på annat språk(oftast engelska).

Såg för några år sedan det smått mytiska begreppet Genious Loci som ansågs leda fram till idag ofta använda termen Sense of Place.

On the whole, genius loci is used in the fields of architecture, landscape design and the arts to signify a human sense of the essence of external environments.

I ett forskningsarbete ”Making Sense of Sense of Place” tar författaren Brian Spittles läsaren på en spännande resa kring termernas betydelse genom historien och redogör även för de många tolkningar och användningsområden av begreppet vilket därmed reser frågan om det alls är värdefullt att använda det. Han verkar skriva med Australien som bas för sitt arbete varför diskussioner om vem som har rätt att definiera platsers känsla(för att försöka översätta begreppet). Även om Sverige länge varit relativt homogent är det alltid intressant att beakta makten att ha tolkningsföreträde, att sätta agendan.

Mitt intresse för de demokratiska aspekterna av platsutveckling har speglats i tidigare inlägg och jag vet att alla inte är odelat förtjusta i Place Branding som kan upplevas som att man ”uppifrån” avgör hur staden ska profilera sig för att nå önskad image i målgruppens ögon. Sådan insats kräver ju en rad beslut såsom: vilka anser vi vara platsens målgrupp(er)? Varför vill vi att dessa grupper besöker eller lockas att flytta till vår stad? Är profilen som lyfts fram den som medborgarna känner igen sig i, vill ska presentera deras bo- & verksamhetsplats?

Liknande frågeställningar kommer upp i Spittles genomgång och ska kanske alltid få finnas med när platsutvecklingsinsatser planeras och genomförs. På samma sätt som företag rekommenderas att minnas kundperspektiven i sina interna förehavanden bör verksamma inom platsutveckling inte glömma att det aldrig finns total uppslutning kring någon aktivitet i ett demokratiskt samhälle hur övertygade de drivande krafterna än själva må vara över förtjänsterna.

Även om man kan avfärda diskussionen som akademiskt nörderi upplever jag redogörelsen som ytterst spännande. För rimligtvis gäller samma sak för en mängd av de fackuttryck vi använder oss i det offentliga samtalet kring våra mest trängande frågor.

As such, the term ‘sense of place’ has the capacity to operate as a potent and practical force in promoting constructive social change in troublesome areas such as social welfare, mental heath, sustainable development and reconciliation.

Through knowing and using the term more precisely, the self-perpetuating interplay between its obscurity of meaning and idealistic cliché status can be transcended, thus enabling sense of place to act as a tangible medium for bridging and reconciling the many cultural, ontological, environmental and socio-spiritual schisms created by driving Western paradigms and discourses such as positivism, overly rational objectification, colonialism, individualism, liberalism and economic rationalism.

Sense of place in not the antithesis of these things, but offers instead to bring them to earth in a life-sustaining way.

Länk till orginalarbete, klicka här

10 tips för industristäders omvandling

I ett kort men kondenserat blogginlägg beskriver Rick Brown för Rustwire.com hans lärdomar efter besök i Manchester, Dublin och Glasgow.

Rustwire.com, som namnet indikerar bevakar det s k Rustbelt(rostbältet) i USA. Det är tidigare industriintensiva regioner som drabbats hårt av konjunktur- & strukturomvandlingar. De letar efter en ny identitet för att möta avfolkning.

Även om exemplen är med svenska förhållanden relativt stora städer tror jag att mindre svenska orter i Sverige kan ha nytta av sammanställningen.

Några av punkterna som jag finner mest intressanta att betona då bruksmiljöer ofta präglas av jante och starkt begränsande uttalade såväl som underförstådda normer är t ex:

Remain open to bold and possibly contentious new ideas, designs, and/or methods for accomplishing goals

dvs krävs öppenhet för djärva och tänkbart kontroversiella ideer

Art and cultural vibe – both traditional and trendsetting – are tremendously important

skepsis mot kultur måste överkommas

Accentuate the positive, but be sure to also address the negative

I många gånger traditionell gnällkultur våga vara positiv

Avslutningsvis finner jag påminnelsen om att kommunstyre har en huvudroll att fylla även om platsutveckling är ett samverkansuppdrag

Government participation is critical – the private and non-profit sectors have a role, but they cannot do it all

Länk till orginalartikel nedan

 

Ten Lessons from European Industrial Cities | Rust Wire.

Changing behavior through social marketing | Customer Engagement & Marketing | 2degrees

Det förtjänstfulla nätverket(community) 2degrees publicerar många välskrivna och intressanta artiklar kring hållbarhetsfrågor.

Organisationens namn är hämtad från forskarnas uppskattning om att en tvågradig höjning av jordens medeltemperatur är max av vad som fungerar utan katastrofala följder.

Ett område de bevakar är hur man bäst bedriver förändringsarbete hos allmänhet för att få till mer klimatsmart beteende. Social marketing(social marknadsföring) är en disciplin som i denna artikel behandlas.

Själv läste jag ämnet under studier i USA redan 1991 och har alltsedan dess följt området med stort intresse.

Nedan länk till orginalartikel

Barriers and benefits: Changing behavior through social marketing | Customer Engagement & Marketing | 2degrees.

ULP – Urban Lifestyle Point?

AMCV, Association of Town Centre Management(förkortning dock för dess franska namn), är en organisation med säte i Belgien med europeiskt arbetsfält.

Det finns en hel del läsvärt på deras hemsida där mycket kan läsas på engelska även om vissa dokument är skrivna på franska(kanske skoj för dig som har skolfranska i bagaget, oops, franskt låneord).

Ett koncept de presenterar är ULP som står för Urban Lifestyle Point. Det sistnämnda ska inte tolkas som poäng á la eurovisionslagerfestivalens klassiska poängredovisningar utan som plats.

En fysisk plats i stadsmiljö som man medvetet jobbar med för att lyfta dess upplevda värde för boende och besökare. Metodiken tycks påminna om det som PPS, Project for Public Spaces, sedan 1975 arbetat med i USA. De kallar sitt arbetssätt för Lighter, Quicker, Cheaper och kanske är mer av DIY och gräsrotsinitiativ än ULP men med samma drivkraft.

Tyvärr ser jag inte mycket av någondera i våra svenska städer än så länge men jag tar gärna emot information om sådant jag missat.

ULP – LICI – Lively Cities – Place Making – Place branding – Qu.

Medborgardialog i skånsk motvind

Ser i en äldre artikel från tidningen Norra Skåne att medborgarinitiativ kring Hässleholms visionsarbete, Vision 2030, haft svårt att locka deltagare.

I artikeln spekulerar skribenten om tänkbara orsaker och motdrag.

Det är ganska vanliga argument som anges och därför kan man undra om kommunen ”gjort allt” för att maximera förutsättningarna för stort deltagande.

Ett spår som skribenten följer är populärt att lyfta fram. Tanken att ökat teknikutnyttjande ökar viljan att medverka bland allmänhet. Få vill satsa värdefull fritid på att medverka i fysiska möten går resonemanget.

Personligen ser jag IT-stöd som ett komplement men inte som ersättning för fysiska möten människor emellan. Jag tror de flesta instämmer i att t ex en vänskap- eller arbetsrelation inte optimalt kan upprättas och underhållas enbart med IT-stöd.

På samma sätt byggs socialt kapital i en stad primärt genom att människor träffas.

I en tid när även tidigare tillskyndare av distansarbete såsom IT-branschen genom Yahoo, Google och andra drakars avståndstagande från denna praxis bör samhällskontakt inte blint förlita sig på IT-stöd.

Medborgardialog – Opinion – NorraSkåne.se.