En sak i ord, annan sak i handling

Bad-Service

Som jag vid flera tillfällen tidigare lyft fram har Delegationen för Hållbara Städer efterföljts av ”Plattform för hållbar stadsutveckling”. Fem myndigheter delar på ansvaret med Boverket som koordinator. Övriga i kvartetten är Energimyndigheten, Tillväxtverket, Naturvårdsverket och Trafikverket.

Mycket hoppfullt fann jag de inledande dokumenten såsom nedan saxad text(min fetning) ur presentationen ”Plattform för hållbar stadsutveckling” av samordnare Hans Gustafsson, Boverket

”Marknaden för stadsutveckling präglas idag av traditionella sälj- och köpprocesser där leverantörssidan har stort inflytande över de lösningar som erbjuds. Samtidigt fattar beställarsidan beslut utifrån relativt konservativa tolkningar av regelverken t ex vad gäller offentlig upphandling. En hållbar stadsutveckling ställer dock krav på nya innovativa lösningar. Dessa erbjuds idag primärt inte av de stora traditionella leverantörerna utan de utvecklas huvudsakligen av små entreprenörer. Långsiktigt hållbara lösningar tenderar också att omfatta allt större delar av stadssystemen, vilket innebär att fler aktörer blir involverade både på leverantörs- och beställarsidan. För att kunna hantera den ökade graden av komplexitet behöver beställarsidans kravställnings- och inköpsprocess utvecklas. På leverantörssidan behöver marknaden också öppnas upp för fler och mindre aktörer. ”

Låter bra på pappret för alla de som vurmar för mindre och nischade aktörer som lätt kommer bort mellan myndigheter och konsultdrakar.

Hur har det blivit i verkligheten?

Jag kan bara konstatera att mindre aktörer inte var välkomna när VINNOVA den 18 december i Stockholm höll information om Smart Urban Futures(ENSUF) och JPI Urban Europe. Medarrangör var bland andra kvartettmedlemmen Energimyndigheten. Småskuttar hänvisasades till streamad webbsändning.

Annonser

Mer prat ger bättre verkstad

Som analytiskt lagd person med stor tilltro till systematiska processer, värdet av teori och erfarenhetsinhämtning från externa källor möter jag ofta människor som blir frustrerade av möten.

De upplevs som meningslösa, bortkastad tid och att de inte leder till någon förändring.

Givetvis kan möten objektivt sett vara just det, men i min mening inte per definition.

Handling utan tanke kan ge oväntade lösningar i en iterativ process(allt är processer, medvetna eller omedvetna) där en insats får en effekt varpå beslut om nästa steg avgörs utifrån denna effekt.

Det är dock också tänkbart att man med initial eftertanke och hypotesprövning kan undvika misstag som blir svåra att reparera senare i processen.

Hur får man då rastlösa pragmatiker att se värdet av diskussion?

Jag har inget färdigt svar på detta men tror att formen för denna fas är väsentlig. Med det menar jag att traditionell mötesform som många kommit att förknippa med just bortkastad tid bör undvikas.

Kanske kan hypotesprövningen ske i mer handfast form där enkla prototyper eller visualiseringsstöd i dator gör att konkreta alternativ finns att yttra sina tankar kring. Förmågan och/eller intresset av att resonera kring abstrakta begrepp skiljer sig kraftigt åt och den som känner sig intellektuellt underlägsen kommer vara snar med att påtala meningslösheten, ofta i raljerande och nedsättande termer(jämför skolgårdens mantra ”där orden tar slut tar nävarna vid”).

Det talas ofta att vår tid just nu är nördarnas tid där vi följer våra nya hjältar i ”Big Bang Theory”, hyllar de introvertas roll för framgång i våra organisation och där allmänbildning ses som högsta status när vi drömmer om vinst i ”På spåret” eller högsta poäng på högskoleprovet.

Artikel i alltid intressanta Estrad från ESBRI redogör kring forskningsresultat kring värdet av ”prat” och vi pratsugna måste klura ut sätt att få med oss de motsträviga genom att vara just så kreativa och smarta som vi vill framstå.

Mer prat ger bättre verkstad | Artikel | ESBRI.

Sense of Place, vad menas?

Att många begrepp kan vara svåra att hitta gemensamt hållna definitioner på är många gånger ett problem. Man menar olika saker men använder samma begrepp.

Fackord/terminologi är ju tänkta att hjälpa och inte stjälpa möjligheten att föra givande diskussioner kring angelägna ämnen.

För oss i Sverige blir det ibland ytterligare en dimension när termer inom de flesta vetenskapliga områden är myntade på annat språk(oftast engelska).

Såg för några år sedan det smått mytiska begreppet Genious Loci som ansågs leda fram till idag ofta använda termen Sense of Place.

On the whole, genius loci is used in the fields of architecture, landscape design and the arts to signify a human sense of the essence of external environments.

I ett forskningsarbete ”Making Sense of Sense of Place” tar författaren Brian Spittles läsaren på en spännande resa kring termernas betydelse genom historien och redogör även för de många tolkningar och användningsområden av begreppet vilket därmed reser frågan om det alls är värdefullt att använda det. Han verkar skriva med Australien som bas för sitt arbete varför diskussioner om vem som har rätt att definiera platsers känsla(för att försöka översätta begreppet). Även om Sverige länge varit relativt homogent är det alltid intressant att beakta makten att ha tolkningsföreträde, att sätta agendan.

Mitt intresse för de demokratiska aspekterna av platsutveckling har speglats i tidigare inlägg och jag vet att alla inte är odelat förtjusta i Place Branding som kan upplevas som att man ”uppifrån” avgör hur staden ska profilera sig för att nå önskad image i målgruppens ögon. Sådan insats kräver ju en rad beslut såsom: vilka anser vi vara platsens målgrupp(er)? Varför vill vi att dessa grupper besöker eller lockas att flytta till vår stad? Är profilen som lyfts fram den som medborgarna känner igen sig i, vill ska presentera deras bo- & verksamhetsplats?

Liknande frågeställningar kommer upp i Spittles genomgång och ska kanske alltid få finnas med när platsutvecklingsinsatser planeras och genomförs. På samma sätt som företag rekommenderas att minnas kundperspektiven i sina interna förehavanden bör verksamma inom platsutveckling inte glömma att det aldrig finns total uppslutning kring någon aktivitet i ett demokratiskt samhälle hur övertygade de drivande krafterna än själva må vara över förtjänsterna.

Även om man kan avfärda diskussionen som akademiskt nörderi upplever jag redogörelsen som ytterst spännande. För rimligtvis gäller samma sak för en mängd av de fackuttryck vi använder oss i det offentliga samtalet kring våra mest trängande frågor.

As such, the term ‘sense of place’ has the capacity to operate as a potent and practical force in promoting constructive social change in troublesome areas such as social welfare, mental heath, sustainable development and reconciliation.

Through knowing and using the term more precisely, the self-perpetuating interplay between its obscurity of meaning and idealistic cliché status can be transcended, thus enabling sense of place to act as a tangible medium for bridging and reconciling the many cultural, ontological, environmental and socio-spiritual schisms created by driving Western paradigms and discourses such as positivism, overly rational objectification, colonialism, individualism, liberalism and economic rationalism.

Sense of place in not the antithesis of these things, but offers instead to bring them to earth in a life-sustaining way.

Länk till orginalarbete, klicka här

10 tips för industristäders omvandling

I ett kort men kondenserat blogginlägg beskriver Rick Brown för Rustwire.com hans lärdomar efter besök i Manchester, Dublin och Glasgow.

Rustwire.com, som namnet indikerar bevakar det s k Rustbelt(rostbältet) i USA. Det är tidigare industriintensiva regioner som drabbats hårt av konjunktur- & strukturomvandlingar. De letar efter en ny identitet för att möta avfolkning.

Även om exemplen är med svenska förhållanden relativt stora städer tror jag att mindre svenska orter i Sverige kan ha nytta av sammanställningen.

Några av punkterna som jag finner mest intressanta att betona då bruksmiljöer ofta präglas av jante och starkt begränsande uttalade såväl som underförstådda normer är t ex:

Remain open to bold and possibly contentious new ideas, designs, and/or methods for accomplishing goals

dvs krävs öppenhet för djärva och tänkbart kontroversiella ideer

Art and cultural vibe – both traditional and trendsetting – are tremendously important

skepsis mot kultur måste överkommas

Accentuate the positive, but be sure to also address the negative

I många gånger traditionell gnällkultur våga vara positiv

Avslutningsvis finner jag påminnelsen om att kommunstyre har en huvudroll att fylla även om platsutveckling är ett samverkansuppdrag

Government participation is critical – the private and non-profit sectors have a role, but they cannot do it all

Länk till orginalartikel nedan

 

Ten Lessons from European Industrial Cities | Rust Wire.

ULP – Urban Lifestyle Point?

AMCV, Association of Town Centre Management(förkortning dock för dess franska namn), är en organisation med säte i Belgien med europeiskt arbetsfält.

Det finns en hel del läsvärt på deras hemsida där mycket kan läsas på engelska även om vissa dokument är skrivna på franska(kanske skoj för dig som har skolfranska i bagaget, oops, franskt låneord).

Ett koncept de presenterar är ULP som står för Urban Lifestyle Point. Det sistnämnda ska inte tolkas som poäng á la eurovisionslagerfestivalens klassiska poängredovisningar utan som plats.

En fysisk plats i stadsmiljö som man medvetet jobbar med för att lyfta dess upplevda värde för boende och besökare. Metodiken tycks påminna om det som PPS, Project for Public Spaces, sedan 1975 arbetat med i USA. De kallar sitt arbetssätt för Lighter, Quicker, Cheaper och kanske är mer av DIY och gräsrotsinitiativ än ULP men med samma drivkraft.

Tyvärr ser jag inte mycket av någondera i våra svenska städer än så länge men jag tar gärna emot information om sådant jag missat.

ULP – LICI – Lively Cities – Place Making – Place branding – Qu.

Medborgardialog i skånsk motvind

Ser i en äldre artikel från tidningen Norra Skåne att medborgarinitiativ kring Hässleholms visionsarbete, Vision 2030, haft svårt att locka deltagare.

I artikeln spekulerar skribenten om tänkbara orsaker och motdrag.

Det är ganska vanliga argument som anges och därför kan man undra om kommunen ”gjort allt” för att maximera förutsättningarna för stort deltagande.

Ett spår som skribenten följer är populärt att lyfta fram. Tanken att ökat teknikutnyttjande ökar viljan att medverka bland allmänhet. Få vill satsa värdefull fritid på att medverka i fysiska möten går resonemanget.

Personligen ser jag IT-stöd som ett komplement men inte som ersättning för fysiska möten människor emellan. Jag tror de flesta instämmer i att t ex en vänskap- eller arbetsrelation inte optimalt kan upprättas och underhållas enbart med IT-stöd.

På samma sätt byggs socialt kapital i en stad primärt genom att människor träffas.

I en tid när även tidigare tillskyndare av distansarbete såsom IT-branschen genom Yahoo, Google och andra drakars avståndstagande från denna praxis bör samhällskontakt inte blint förlita sig på IT-stöd.

Medborgardialog – Opinion – NorraSkåne.se.

Att genomlysa önskemål kring en park

I min bevakning av sökordet medborgardialog fick jag upp ögonen för hur Halmstad genomfört ett ambitiöst program för att få synpunkter från medborgarna kring deras upplevelse av en park.

Två medborgardialoger hölls i parken med 120 deltagare och en trygghetsvandring som med karta fastställde upplevda platser där förbättringar kan ske.

Bifogat finner ni länk till information om insatsen och där kan man nå lättillgängliga dokument som rapporterar om resultatet.

Bra jobbat Halmstad!

 

 

Bänkar, blommor, och hundar i fokus under medborgardialog – Halmstads kommun.

Medborgardialog och kopplingen till platsutveckling

Jag återkommer till exempel på genomförda medborgardialoger för att visa på allt det som faktiskt görs runt om i svenska kommuner.

Givetvis kan metodik och uppföljning anpassas efter frågornas art men jag anser att det finns ett stort egenvärde i att överhuvudtaget använda personliga möten mellan kommunens politiker, tjänstemän, allmänhet och andra intressenter(föreningsliv, näringsliv, församlingar etc).

Fortfarande saknas sådana möten på många håll. Ofta finns en oro att intresset är lågt eller värdet av dylika möten är magert och skapar besvikelse hos de medverkande.

Tjänstemän och andra specialister inom stadsutveckling/samhällsbyggnad kan se sin expertis ifrågasatt när lekmän utan fördjupad kunskap ges utrymme att komma med synpunkter.

Politiker kanske i vissa fall själva saknar expertkunskap och vill inte publikt blottlägga detta och föredrar att skapa sina förslag och reaktioner på andras i den slutna partigruppen.

För att bibehålla förtroendet för den svenska demokratin i en allt mer globalt påverkad samtid måste kontinuerligt nya generationer känna att det finns reell möjlighet att medverka till beslut som berör dem.

Nedan länk till presentation om medborgardialog i Trollhättan Stad kring trygghet & säkerhet. Kika gärna på de minnesanteckning som togs för en inblick i hur dialogerna genomfördes och vilka ämnen som kom upp. Inget revolutionerande i sig kan tyckas men värdet av att få lyfta dessa frågor med ansvariga i konstruktiva och modererade möten ska inte underskattas.

Jag fäste speciellt uppmärksamhet på önskemålet om att skapa mötesplatser där det är enkelt att möta andra människor. Publika platser i en stad kan fylla denna funktion när rätt förutsättningar finns.

Project for Public Spaces talar om faktor 10 vilket innebär att en publik plats(torg, park, stadsrum) bör fylla minst 10 olika funktioner för att nå den kritiska massa där andra människors närvaro i sig innebär en attraktivitet. Exempel på funktioner kan vara sittplats, skugga, regnskydd, cykelställ, papperskorg, infotavla etcetera.

Om en stad har en eller flera sådan platser kommer också medborgardialog lättare kunna utföras med stor medverkan. Saknar staden detta är det än mer angeläget att påbörja åtgärderna genom att mycket målmedvetet bjuda in till medborgardialog även om det initialt är svårt att finna intresserade.

 

Medborgardialog – Trollhattans Stad.

Place branding är inte främst loggor och slogans

I artikeln ”Why place branding is not about logos and slogans” av Robert Govers i den akademiska tidskriften Place Branding and Public Diplomacy förs ett övertygande resonemang om behovet av substans och strategi för städer och regioners marknadsföring.

Platser är inte produkter eller tjänster som rakt av kan anamma varumärkesprinciper från företagsvärlden. De är komplexa system av verksamheter med många målgrupper och intressenter. Dessutom har de redan inarbetade namn, landmärken, identiteter och historiska milstolpar som i olika omfattning är kända för dessa målgrupper.

”Unfortunately, most places do not have this luxury of a historically built global awareness and reputation and that is exactly why they want to do ‘something with branding’, thinking that ‘I …’ will help them, but it will not unbelievable so many places have actually tried specifically this – ‘I …’ – and failed. It is not the symbol that builds the reputation, but the symbol can become an icon for an existing reputation that has been painstakingly built over a period of time.”

viaPlace Branding and Public Diplomacy – Why place branding is not about logos and slogans.

Ortsutveckling i Sörmland

Nyköping och Katrineholms kommuner har samarbetat kring en genomgång av landsbygdsfrågor. I en gemensamt bekostad rapport fokuserar man på service såsom dagligvaruhandel, post, apotek där två existerande aktörer beskrivs.

På nedan länk kan slutrapporten läsas

 

Slutrapport.pdf.