En sak i ord, annan sak i handling

Bad-Service

Som jag vid flera tillfällen tidigare lyft fram har Delegationen för Hållbara Städer efterföljts av ”Plattform för hållbar stadsutveckling”. Fem myndigheter delar på ansvaret med Boverket som koordinator. Övriga i kvartetten är Energimyndigheten, Tillväxtverket, Naturvårdsverket och Trafikverket.

Mycket hoppfullt fann jag de inledande dokumenten såsom nedan saxad text(min fetning) ur presentationen ”Plattform för hållbar stadsutveckling” av samordnare Hans Gustafsson, Boverket

”Marknaden för stadsutveckling präglas idag av traditionella sälj- och köpprocesser där leverantörssidan har stort inflytande över de lösningar som erbjuds. Samtidigt fattar beställarsidan beslut utifrån relativt konservativa tolkningar av regelverken t ex vad gäller offentlig upphandling. En hållbar stadsutveckling ställer dock krav på nya innovativa lösningar. Dessa erbjuds idag primärt inte av de stora traditionella leverantörerna utan de utvecklas huvudsakligen av små entreprenörer. Långsiktigt hållbara lösningar tenderar också att omfatta allt större delar av stadssystemen, vilket innebär att fler aktörer blir involverade både på leverantörs- och beställarsidan. För att kunna hantera den ökade graden av komplexitet behöver beställarsidans kravställnings- och inköpsprocess utvecklas. På leverantörssidan behöver marknaden också öppnas upp för fler och mindre aktörer. ”

Låter bra på pappret för alla de som vurmar för mindre och nischade aktörer som lätt kommer bort mellan myndigheter och konsultdrakar.

Hur har det blivit i verkligheten?

Jag kan bara konstatera att mindre aktörer inte var välkomna när VINNOVA den 18 december i Stockholm höll information om Smart Urban Futures(ENSUF) och JPI Urban Europe. Medarrangör var bland andra kvartettmedlemmen Energimyndigheten. Småskuttar hänvisasades till streamad webbsändning.

Annons

Miljöpartiet förespråkar medborgardialog

Jag har omfattande omvärldsbevakning och ett av de begrepp jag har inlagt i Google Alert är Medborgardialog.

Intressant att se hur kraftfullt denna terms omnämnande har ökat den sista tiden. En rad aktörer vill vara med och profilera sig kring denna breda term för olika former av direktdemokrati.

Tidigare har även olika Landsting gjort insatser för att öka inslagen av medborgardialog och SKL, Sveriges Kommuner & Landsting som är en intresseorganisation för just landets kommuner och landsting har en hel del material i ämnet.

På den partipolitiska scenen gör nu Miljöpartiet ett försök att lägga beslag på begreppet inför kommande valrörelse.

Vi lär alltså höra mer om medborgardialog framöver, hoppas också att det verkligen tillämpas och då med vettig handledning och med ändamålsenliga metoder så att den inneboende potentialen verkligen realiseras.

Länk till orginaltext nedan

 

Medborgardialog / Täby / Stockholmsregionen / Utveckla medborgardialog / Miljöpartiet de gröna.

Sveriges Arkitekter förespråkar samverkan

Catherina Fored, förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter, aviserar en satsning på att lyfta fram yrkeskategorins betydelse i arbetet med att skapa ett mer hållbart samhälle. 

I en artikel på Svensk Byggtjänsts hemsida berättar hon att god arkitektur och arkitekter har fått en undanskymd roll i debatten kring hur vi skapar framtidens hållbara städer.

Kompetensen finns inom yrkeskåren och med en mer framskjuten plats kan bättre samtal föras mellan alla intressenter vid samhällsbyggnadsprojekt.

Hon förespråkar också samverkan genom möten och samtal och är inte helt såld på de IT-baserade stöd som finns för planering såsom BIM(Building Information Modeling).

Följ nedan länk för orginalartikel:

”Dags att arkitekten återtar sin ansvarsroll i samhällsbyggandet” – aktuellt från Svensk Byggtjänst.

Ska hållbar stadsutveckling styras nationellt?

Runt om i världen vädras krav på nationell samordning kring stadsutveckling. I Sverige har några sådant förslag lagts i slutrapport från Delegationen för Hållbara Städer som på Regeringens uppdrag verkat mellan september 2008 till december 2012.

”Delegationen föreslår bland annat att regeringen utvecklar en nationell stadspolitik i syfte att uppnå bättre samordning av statens intressen och ge ramar för regionala och kommunala strategier.”

Jag har själv känt behovet efter att som liten egenföretagare i området lagt mycket möda på att orientera mig bland alla aktörer som delvis, men inte helt & fullt, har uppdrag från Regeringen att verka inom området.

Listan kan göras lång men några statsfinansierade huvudaktörer är Boverket, Tillväxtverket, Tillväxtanalys, Vinnova, Energimyndigheten, SKL(Sveriges Kommuner & Landsting), Formas, Arkitekturmuseet,  Riksantikvarieämbetet, Transportverket(fd Ban- & Vägverket).

Tillkommer sedan statligt finansierade universitet och högskolor som profilerat sig inom området.

Efter att omvärldsbevakat fältet sedan 2007 kan jag säga frågetecknen är fler än utropstecknen avseende rollfördelning i denna myriad av aktörer.

I England har man inrättat motsvarande en myndighet som leds av en minister.

I ett blogginlägg från Better Cities Now ställer man sig dock frågande till hur effektiv sådan nationell samordning är. De undrar om det inte blir låsningar när så många av de områden som berörs beslutas på regional och lokal nivå.

Andra hävdar att lösningar alltid måste utgå från lokala förutsättningar varför centralt skapade metoder sällan lämpar sig i praktiken när man ställs inför realiteter.

Viktig frågeställning!  Jag tror att det bästa är ett nationellt resurscentrum där regionala och lokala tjänstemän och politiker kan finna inspiration, objektiv information om metoder, tekniker och lösningar utan hårt vinklad säljbearbetning av konsultdrakar och systemleverantörer.

The Crystal i London är förvisso sponsrat av en sådan stark aktör(Siemens) men kan tjäna som exempel på inspirerande miljö dit tidigare nämnd målgrupp utöver intresserad allmänhet kan vallfärdas för att lära mer.

Till ursprungsartikel, följ nedan länk

Nationally Steered Urban Development | Better Cities Now.

FHI Sustainable Development Toolkit

Kort redogörelse(2 A4, nås på nedan länk) för ett system, eller verktyg, för hållbar platsutveckling från Florida House Institute kallat Sustainable Development Toolkit. Nedan nämns GIS vilket står för Geografiska Informationssystem och är kraftfull användning av digitala kartor länkade till stora källor geografiskt kopplad information. Man kan därmed visualisera olika aspekter för enklare förståelse av planerade åtgärders inverkan på vald faktor(ekologisk, ekonomisk, social).

Ett viktigt fokus verkar vara medborgarmedverkan samt samverkan över organisatoriska gränser för långsiktigt hållbara beslut i hög samförstånd mellan inblandade intressenter.

For the last several years FHI has been engaged with a new community of practice evolving around comprehensive, vision -centered, place-based planning and community development.

The Sustainable Development Tool Kit is a set of collaborative processes to support vision based planning and community development that have resulted from our work in communities.       They work in conjunction with GIS and place based planning and decisionsupport tools to aid communities in developing and implementing consensus-driven sustainable development. 

 

Kärnvärden för hållbar platsutveckling

Såg intressant dokument om genomarbetade processverktyg för hållbar platsutveckling. Speciellt spännande finner jag kärnvärdena som ligger bakom arbetet och genomsyrar hur stödet utformas. Skulle vilja se fler svenska exempel på hur man systematiskt (och framgångsrikt) arbetar efter modeller och med tekniker för medborgarmedverkan i planprocessen kring stadsbyggnadsfrågor. Alla goda (och dåliga) case mottages tacksamt. Tills dess läs och inspireras av material framtaget av den amerikanska energimyndigheten efter att fyra nationella workshops genomförts och resulterat i Tools for Community Design and Decision Making

Seven core values:
Citizen-Based Participatory Democracy: Planning support systems should assist in developing effective, broad-based citizen participation in all aspects of public sector and civic governance

Consensus and Collaboration: Decision-making processes should rely on building agreement between diverse parties and strong interrelationships between non-governmental organizations, the private sector, and public institutions

Place-Oriented: Rather than focus on large scale federal or state level programs or arbitrary jurisdictional boundaries, planning support tools should focus at a scale such as the neighborhood, watershed, or regional level that allows real
consideration of the various impacts of alternatives

Alignment of Local and Regional Actions: Given how economic, social, and environmental issues tend to stretch beyond jurisdictional boundaries, planning support systems need to recognize the interrelationships between activities at the
local and regional scales

Alignment of Short Term Actions with Long Term Consequences: Activities should show tangible improvements to communities in the near term, and also lead to healthy, sustainable long-term futures

Systems Based Analysis: Planning tools and decision making processes should help build an understanding of the interconnections between the natural, built, economic and social systems of a community

Measurable Outcomes: Planning support systems and the use of community indicators, impact analysis and scenario analysis tools in particular, should provide citizens with a vision of alternative futures, an understanding of the
trade-offs associated with different choices, and a means to establish accountability for decisions and actions based on terms that are both understandable and quantifiable

The result is a planning process focused more on solutions than problems, less geared toward regulation and more toward performance, and that allows stakeholders to be more proactively engaged. Together these tools and
process techniques, or Planning Support Systems, have the potential to steer communities toward the long-term practice of sustainable development. In essence, this has been the primary goal of the workshops on Tools for Community Design and Decision Making (TCDDM).

Nyckelfrågor vid hållbar stadsutveckling

I intressant inlägg från Kaid Benfield i alltid relevanta The Atlantic Cities punktar han upp 14 nyckelområden för att bygga  hållbara (lokal)samhällen, eller som han hellre säger, goda ”people habitat.”(mänskliga levnadsmiljöer)

  • Först pekar Benfield ut behovet av att aktiviteter bör utgå från målsättningen att ”nourish the human spirit” (klickbar länk leder till tidigare inlägg av Benfield i ämnet). För en förtydligande bild av begreppet kan  Wikipedia vara av värde
  • Därefter betonar han vikten av ett holistiskt förhållningssätt då vi ingår i ekosystem där allt kan påverka alla andra ingående delar
  • Långsiktighet och tålamod är väsentligt då få förändringar går snabbt. Måste dock uppmärksamma att även måttliga förbättringar ger stor total effekt
  • Mycket av den bebyggelse som finns om 25-30 år tillkommer under perioden där stora möjligheter till införande av effektivare metoder, materialval och system finns.(Benfield uppger att 50% tillkommer men jag har tidigare läst uppskattning om 20%, kanske beror på geografisk avgränsning där han anger globalt och den lägre siffran gäller för typexemplet Storbrittanien)
  • Förbättra planeringen för att stimulera gång- & cykeltransporter vilket har en rad positiva effekter inte minst på de galopperande välfärdssjukdomarna såsom fetma och därtill kopplad diabetes
  • Planeringen måste göras på två kopplade nivåer, regionalt(storstadsregioner) och på kvarter/bostadsområdesnivå
  • Rätt lokalisering för insatser. För miljön är revitalisering genom återanvändning av byggd infrastruktur bäst, därefter ombyggnad samt förtätning. Relativt centralt läge är dubbelt så viktigt än andra faktorer för att minska bilresor och därtill kopplade utsläpp
  • För hållbar planering på kvarter/bostadsområdesnivå lyfter han fram   LEED for Neighborhood Development finns dock rum för tyngre viktning på hur de existerande området är, historiska värden, rimliga kostnader, parker och grönområden, hälsoläget och lokalt engagemang
  • En förhållandevis tät stad stimulerar gång framför bil. Krävs dock inte hyperkondenserade miljöer då andra faktorer blir viktigare efter att acceptabla avstånd till målpunkter nåtts

Han avslutar med att visa på en rad positiva tecken på att utvecklingen(i USA) går åt rätt håll såsom att stadsboende växer snabbare än det i utspridda villaförorter. Fler önskar bo i promenadvänliga områden där bilinnehav ej krävs. Bilkörning minskar, liksom antalet utfärdare körkort och bilregistreringar. Fler väljer kollektivtrafik och gröna/klimatsmarta hus säljs med en premium i en annars ansträngd egnahemsmarknad.

Länk till orginalartikel

14 Keys To Building People Friendly Communities – Design – The Atlantic Cities by KAID BENFIELD

Rätt organisationer och personer för framgångsrik samverkan

Sverige är ett föreningstätt land även om allt fler beklagar unga människors tilltagande ovilja att organisera sig. Många röster höjs också såväl i Sverige som andra länder i västvärlden om behovet av nya lösningar för att upprätthålla den välfärd vi kommit ta för given.

En allt mer åldrande befolkning med tillhörande vård och omsorgsbehov ska bekostas med skatteintäkter från färre i arbetsför ålder. Att våra ekonomier dessutom inte lyckas skapa arbetstillfällen för de som står till arbetsmarknadens förfogande spär på problemen från två håll, uteblivna skatteintäkter och behov av skattefinansierade transfereringar(läs bidrag) och arbetsmarknadsåtgärder.

Sedan 2008 är vi inne i en lågkonjunktur men vissa hävdar att problemen är mer strukturella än konjunkturmässiga. I Dagens Nyheter(120514) skriver amerikanske journalisten David Brooks i en översatt artikel tidigare publicerad i New York Times under rubriken ”Modellen är trasig-allt är ur led”. Han anser att globaliseringen och den teknologiska utvecklingen ger hypereffektiva globala företag med lägre behov av arbetskraft. Arbetslösheten ökar därmed när dessa vältrimmade företag konkurrerar ut lokal, arbetsintensiv verksamhet. Han skriver att ”..,topplönerna rusar i höjden medan lönerna på lägre kompetensnivå stagnerar, mitten urholkas och ojämlikheten tilltar.”

En annan intressant röst i denna debatt som skänker överskådlig bakgrundsfakta är  Chris Martenson och hans bok ”Crash Course”. (För den som snabbt vill tillägna sig innehållet är dessa videoföreläsningar i 6 delar om totalt 45 minuter utmärkta.)

Jag bevakar området hållbar utveckling med särskilt fokus på effekterna för regioner, städer och landsbygd. Man ser då många tecken från skilda branscher hur såväl företag, organisationer, nationella och överstatliga institutioner bekräftar bilden av att framtiden, även den i närtid, inte kommer likna något av det vi kommit att vänja oss vid.

Det är ganska talande för tidsandan när multinationella Coca-Cola som medlem av Hagainitiativet   i debattartikel efterfrågar betydligt offensivare klimatpolitik från Alliansregeringen.

Man kan nog ganska säkert sluta sig till att ”tredje sektorn” kommer att få betydligt större ansvar och uppgifter i framtiden för verksamheter kring vårt sociala skyddsnät i välfärdssamhället som det offentliga traditionellt ombesörjt.

I England har regeringen ”sålt in” detta med sin vision kring Big Society som lyfter fram möjligheten för lokala initiativ och omfördelning av statliga medel till lokal förvaltning. En del kommentatorer ser möjligheter andra säger sig vädra nedskärningar och nedmontering av välfärdsstaten. Oavsett hållning kommer starkare samverkan mellan privat näringsliv, offentliga institutioner(lokala, nationella och EU) och ”tredje sektorn” att krävas framöver.

Triple Helix är ett begrepp för sådan organisationsövergripande samverkan mellan aktörer från olika sektorer i samhället där dock forskning är en utmärkande komponent som inte alltid kan vara representerat i alla samverkanskonstellationer.

Andra samverkansformer är Public Private Partnership (PPP eller Offentlig-privat samverkan, OPS) som betecknar en form av offentlig upphandling där ett privat företag eller konsortium tilldelas uppdraget att finansiera, bygga och under en längre tid driva en offentlig nyttighet, vanligen sjukhus, motorväg eller annan infrastrukturinvestering. Man kan säga att inte bara själva byggandet överlåts på ett privat företag utan även finansiering och eventuellt drift.

I den något mindre skalan än vad som oftast gäller för PPP/OPS finns många exempel på Business Improvement District(BID) i stadsmiljöer med behov av insatser som föreslås, beslutas och bekostas gemensamt av näringsidkare inom avgränsat område där offentliga medel kan ingå i spektrat 0-100%.

Region- och landsbygdsutveckling har ju också sina program för att i samverkan mellan näringsliv, civilsamhälle och kommun, EU och en mångfald av organisationer förbättra framtidsutsikterna i en tid av ständigt ökande urbanisering.

Forskaren Jim Collins slog fast i sin uppmärksammade bok ”Good to Great” att framgångsrika organisationer hade vissa gemensamma värderingar. När de tog tag i stora utmaningar så arbetade dess ledning efter devisen ”först vem, sedan vad, därefter hur”. Framgångsrikt arbete i samverkan(oavsett om det är inom eller över organisatoriska gränser) börjar med att fastställa vem eller snarar vilka som ska medverka.

För att väsentliga samhälliga utmaningar såväl lokalt, nationellt som globalt ska kunna adresseras med den kraft som krävs måste således rätt organisationer och rätt personer ingå i denna samverkan.

Såsom jag nämner i inledningen saknar idag många etablerade organisationer attraktionskraft på dagens unga. Att vid samverkan förlita sig på medverkan från historiskt vitala aktörer är ofta inte framtidsorienterat. Många företrädare i etablerade bransch- och intresseorganisationer saknar passionen och prestigelösheten som innovativ samverkan kräver.

Inventera istället fora där unga människor förmedlar sina tankar kring framtiden och välj passion och vilja framför hög social status hos de som ska koordinera samverkansinsatser.

Medborgarinvolvering förbättrar samhällsbyggnadsprojekt!

Snart sagt alla organisationer säger sig omfamna hållbarhetsprinciperna om ekonomisk, ekologisk och socialt hänsynstagande vid beslut. Det är en mycket glädjande utveckling och förhoppningsvis går det från tafatta försök och läpparnas bekännelse till helt integrerad del av ständigt pågående verksamhetsutveckling.

En väsentlig del i hållbar utveckling är att beslut bör sträva efter att involvera alla intressegrupperingar som påverkas i ett tidigt skede för maximal belysning av tänkbara effekter. Speciellt gäller detta förstås statlig och kommunal samhällsplanering som ju berör många och som bekostas i huvudsak av offentliga medel.

Tyvärr finns det trots många fördelar med stor medborgarinvolvering i planprocessens tidiga skeden ett motstånd från politiker och tjänstemannasidan där man (ofta outtalat då det inte anses politiskt korrekt) anser det krångligt och tidsödande. Andra ifrågasätter värdet av lekmäns åsikter om projekt inom samhällsbyggnad och anser experter i lugn och ro ska finna bästa tänkbara lösning utan att behöva övertyga oinsatta i planernas förträfflighet.

I ett aktuellt inlägg på amerikanskt nätforum kring hållbar stadsutveckling, Sustainable Cities Collective, pekar Michael Hooper, Assistant Professor of Urban Planning at Harvard University’s Graduate School of Design, på stöd i forskning att hög grad av medborgarinvolvering ger bättre projektresultat.

Anledningen till att motvilja trots detta kvarstår tror skribenten beror på ett alltför stort fokus från branschen på projektens plan- och byggfas. I helhetsutvärdering av ett projekts framgång ligger ju mycket kring hur det färdiga resultatet används, upplevs, håller etc.

”Importantly, these studies look at project success in broader terms than simple speed of implementation or construction. They also look at issues such as user satisfaction and the long-term economic and social sustainability of projects.”

Denna del är sällan branschen av arkitekter, exploatörer, samhällsplanerare och stadsbyggnadsansvarig särskilt engagerad i. De har heller inte samma intresse av positiva sideffekter av stor medborgarinvolvering såsom stärkt stöd för den lokala demokratin och att det sociala kapitalet byggs upp.

”By expanding the terms by which we measure success to include longer-term economic and social outcomes, participation begins to look less like a burden and more like an asset.”

Professor Hooper avslutar med att se hoppfullt på de möjligheter IT och sociala medier ger för att underlätta medborgarinvolvering.

”An exciting development in the world of participation is the increasing use of new technologies for citizen engagement. These include social networking and other digital applications that expand opportunities for the solicitation and sharing of community input on projects.”

Han avslutar dock med att konstatera att tekniska möjligheter har liten påverkan om inte attitydförändringar i branschen nås så att det fulla värdet av medborgarinvolvering beaktas och inte längre ses som hinder och grus i maskineriet.

”While new technologies have considerable promise to change the way participation works, an important shift in mindset will be needed to capitalize on these innovations.

New technological approaches to participation will only have a meaningful impact if policymakers, planners and developers start to recognize that participation has instrumental benefits – that community input can and does improve project outcomes.

If participation continues to be seen as a procedural hurdle and thorn in the side of development, no amount of technological innovation will overcome the divide that continues to separate communities from those that plan for them.”

Stadsbyggande som stimulerar fysisk aktivitet

Active Design Guide

Ett stort arbete har gjorts i USA för att bättre förstå hur man genom stadsplanering, arkitektur och design kan stimulera människor att välja fysisk aktivitet i större utsträckning. Vardagsmotion såsom promenader eller cykeltur till och från arbete/skola kan reducera hälsoproblem västvärdens allt ”tyngre” befolkning drabbas av. Det har bl a (kanske oväntat) visat sig att bra kollektivtrafik är väsentlig för att öka förutsättningen för att bilberoendet och den stillasittande livsstilen ska brytas.

”Researchers have identified five “D” variables that are key to analyzing the relationship between urban design and travel patterns: Density, diversity, and design—the original “three Ds” coined by Robert Cervero and Kara Kockelman— have since been supplemented by destination accessibility and distance to transit. Density describes the concentration of jobs and people in a given urban zone, while diversity gauges the number, variety, and balance of land uses in the area. Design includes the characteristics of a neighborhood’s street network and streetscape. Destination accessibility reflects the ease of travel to a central business district or other concentrated area of jobs and attractions. Distance to transit measures the average distance from home or work to the nearest rail station or bus stop. Walking and transit use (a factor connected to higher levels of physical activity) increase with density, diversity, good design, destination accessibility, and transit access. Developing and maintaining these five qualities is therefore essential to promoting active living through urban design and planning.”