Miljöpartiet förespråkar medborgardialog

Jag har omfattande omvärldsbevakning och ett av de begrepp jag har inlagt i Google Alert är Medborgardialog.

Intressant att se hur kraftfullt denna terms omnämnande har ökat den sista tiden. En rad aktörer vill vara med och profilera sig kring denna breda term för olika former av direktdemokrati.

Tidigare har även olika Landsting gjort insatser för att öka inslagen av medborgardialog och SKL, Sveriges Kommuner & Landsting som är en intresseorganisation för just landets kommuner och landsting har en hel del material i ämnet.

På den partipolitiska scenen gör nu Miljöpartiet ett försök att lägga beslag på begreppet inför kommande valrörelse.

Vi lär alltså höra mer om medborgardialog framöver, hoppas också att det verkligen tillämpas och då med vettig handledning och med ändamålsenliga metoder så att den inneboende potentialen verkligen realiseras.

Länk till orginaltext nedan

 

Medborgardialog / Täby / Stockholmsregionen / Utveckla medborgardialog / Miljöpartiet de gröna.

Annonser

FHI Sustainable Development Toolkit

Kort redogörelse(2 A4, nås på nedan länk) för ett system, eller verktyg, för hållbar platsutveckling från Florida House Institute kallat Sustainable Development Toolkit. Nedan nämns GIS vilket står för Geografiska Informationssystem och är kraftfull användning av digitala kartor länkade till stora källor geografiskt kopplad information. Man kan därmed visualisera olika aspekter för enklare förståelse av planerade åtgärders inverkan på vald faktor(ekologisk, ekonomisk, social).

Ett viktigt fokus verkar vara medborgarmedverkan samt samverkan över organisatoriska gränser för långsiktigt hållbara beslut i hög samförstånd mellan inblandade intressenter.

For the last several years FHI has been engaged with a new community of practice evolving around comprehensive, vision -centered, place-based planning and community development.

The Sustainable Development Tool Kit is a set of collaborative processes to support vision based planning and community development that have resulted from our work in communities.       They work in conjunction with GIS and place based planning and decisionsupport tools to aid communities in developing and implementing consensus-driven sustainable development. 

 

Nyckelfrågor vid hållbar stadsutveckling

I intressant inlägg från Kaid Benfield i alltid relevanta The Atlantic Cities punktar han upp 14 nyckelområden för att bygga  hållbara (lokal)samhällen, eller som han hellre säger, goda ”people habitat.”(mänskliga levnadsmiljöer)

  • Först pekar Benfield ut behovet av att aktiviteter bör utgå från målsättningen att ”nourish the human spirit” (klickbar länk leder till tidigare inlägg av Benfield i ämnet). För en förtydligande bild av begreppet kan  Wikipedia vara av värde
  • Därefter betonar han vikten av ett holistiskt förhållningssätt då vi ingår i ekosystem där allt kan påverka alla andra ingående delar
  • Långsiktighet och tålamod är väsentligt då få förändringar går snabbt. Måste dock uppmärksamma att även måttliga förbättringar ger stor total effekt
  • Mycket av den bebyggelse som finns om 25-30 år tillkommer under perioden där stora möjligheter till införande av effektivare metoder, materialval och system finns.(Benfield uppger att 50% tillkommer men jag har tidigare läst uppskattning om 20%, kanske beror på geografisk avgränsning där han anger globalt och den lägre siffran gäller för typexemplet Storbrittanien)
  • Förbättra planeringen för att stimulera gång- & cykeltransporter vilket har en rad positiva effekter inte minst på de galopperande välfärdssjukdomarna såsom fetma och därtill kopplad diabetes
  • Planeringen måste göras på två kopplade nivåer, regionalt(storstadsregioner) och på kvarter/bostadsområdesnivå
  • Rätt lokalisering för insatser. För miljön är revitalisering genom återanvändning av byggd infrastruktur bäst, därefter ombyggnad samt förtätning. Relativt centralt läge är dubbelt så viktigt än andra faktorer för att minska bilresor och därtill kopplade utsläpp
  • För hållbar planering på kvarter/bostadsområdesnivå lyfter han fram   LEED for Neighborhood Development finns dock rum för tyngre viktning på hur de existerande området är, historiska värden, rimliga kostnader, parker och grönområden, hälsoläget och lokalt engagemang
  • En förhållandevis tät stad stimulerar gång framför bil. Krävs dock inte hyperkondenserade miljöer då andra faktorer blir viktigare efter att acceptabla avstånd till målpunkter nåtts

Han avslutar med att visa på en rad positiva tecken på att utvecklingen(i USA) går åt rätt håll såsom att stadsboende växer snabbare än det i utspridda villaförorter. Fler önskar bo i promenadvänliga områden där bilinnehav ej krävs. Bilkörning minskar, liksom antalet utfärdare körkort och bilregistreringar. Fler väljer kollektivtrafik och gröna/klimatsmarta hus säljs med en premium i en annars ansträngd egnahemsmarknad.

Länk till orginalartikel

14 Keys To Building People Friendly Communities – Design – The Atlantic Cities by KAID BENFIELD

Rätt organisationer och personer för framgångsrik samverkan

Sverige är ett föreningstätt land även om allt fler beklagar unga människors tilltagande ovilja att organisera sig. Många röster höjs också såväl i Sverige som andra länder i västvärlden om behovet av nya lösningar för att upprätthålla den välfärd vi kommit ta för given.

En allt mer åldrande befolkning med tillhörande vård och omsorgsbehov ska bekostas med skatteintäkter från färre i arbetsför ålder. Att våra ekonomier dessutom inte lyckas skapa arbetstillfällen för de som står till arbetsmarknadens förfogande spär på problemen från två håll, uteblivna skatteintäkter och behov av skattefinansierade transfereringar(läs bidrag) och arbetsmarknadsåtgärder.

Sedan 2008 är vi inne i en lågkonjunktur men vissa hävdar att problemen är mer strukturella än konjunkturmässiga. I Dagens Nyheter(120514) skriver amerikanske journalisten David Brooks i en översatt artikel tidigare publicerad i New York Times under rubriken ”Modellen är trasig-allt är ur led”. Han anser att globaliseringen och den teknologiska utvecklingen ger hypereffektiva globala företag med lägre behov av arbetskraft. Arbetslösheten ökar därmed när dessa vältrimmade företag konkurrerar ut lokal, arbetsintensiv verksamhet. Han skriver att ”..,topplönerna rusar i höjden medan lönerna på lägre kompetensnivå stagnerar, mitten urholkas och ojämlikheten tilltar.”

En annan intressant röst i denna debatt som skänker överskådlig bakgrundsfakta är  Chris Martenson och hans bok ”Crash Course”. (För den som snabbt vill tillägna sig innehållet är dessa videoföreläsningar i 6 delar om totalt 45 minuter utmärkta.)

Jag bevakar området hållbar utveckling med särskilt fokus på effekterna för regioner, städer och landsbygd. Man ser då många tecken från skilda branscher hur såväl företag, organisationer, nationella och överstatliga institutioner bekräftar bilden av att framtiden, även den i närtid, inte kommer likna något av det vi kommit att vänja oss vid.

Det är ganska talande för tidsandan när multinationella Coca-Cola som medlem av Hagainitiativet   i debattartikel efterfrågar betydligt offensivare klimatpolitik från Alliansregeringen.

Man kan nog ganska säkert sluta sig till att ”tredje sektorn” kommer att få betydligt större ansvar och uppgifter i framtiden för verksamheter kring vårt sociala skyddsnät i välfärdssamhället som det offentliga traditionellt ombesörjt.

I England har regeringen ”sålt in” detta med sin vision kring Big Society som lyfter fram möjligheten för lokala initiativ och omfördelning av statliga medel till lokal förvaltning. En del kommentatorer ser möjligheter andra säger sig vädra nedskärningar och nedmontering av välfärdsstaten. Oavsett hållning kommer starkare samverkan mellan privat näringsliv, offentliga institutioner(lokala, nationella och EU) och ”tredje sektorn” att krävas framöver.

Triple Helix är ett begrepp för sådan organisationsövergripande samverkan mellan aktörer från olika sektorer i samhället där dock forskning är en utmärkande komponent som inte alltid kan vara representerat i alla samverkanskonstellationer.

Andra samverkansformer är Public Private Partnership (PPP eller Offentlig-privat samverkan, OPS) som betecknar en form av offentlig upphandling där ett privat företag eller konsortium tilldelas uppdraget att finansiera, bygga och under en längre tid driva en offentlig nyttighet, vanligen sjukhus, motorväg eller annan infrastrukturinvestering. Man kan säga att inte bara själva byggandet överlåts på ett privat företag utan även finansiering och eventuellt drift.

I den något mindre skalan än vad som oftast gäller för PPP/OPS finns många exempel på Business Improvement District(BID) i stadsmiljöer med behov av insatser som föreslås, beslutas och bekostas gemensamt av näringsidkare inom avgränsat område där offentliga medel kan ingå i spektrat 0-100%.

Region- och landsbygdsutveckling har ju också sina program för att i samverkan mellan näringsliv, civilsamhälle och kommun, EU och en mångfald av organisationer förbättra framtidsutsikterna i en tid av ständigt ökande urbanisering.

Forskaren Jim Collins slog fast i sin uppmärksammade bok ”Good to Great” att framgångsrika organisationer hade vissa gemensamma värderingar. När de tog tag i stora utmaningar så arbetade dess ledning efter devisen ”först vem, sedan vad, därefter hur”. Framgångsrikt arbete i samverkan(oavsett om det är inom eller över organisatoriska gränser) börjar med att fastställa vem eller snarar vilka som ska medverka.

För att väsentliga samhälliga utmaningar såväl lokalt, nationellt som globalt ska kunna adresseras med den kraft som krävs måste således rätt organisationer och rätt personer ingå i denna samverkan.

Såsom jag nämner i inledningen saknar idag många etablerade organisationer attraktionskraft på dagens unga. Att vid samverkan förlita sig på medverkan från historiskt vitala aktörer är ofta inte framtidsorienterat. Många företrädare i etablerade bransch- och intresseorganisationer saknar passionen och prestigelösheten som innovativ samverkan kräver.

Inventera istället fora där unga människor förmedlar sina tankar kring framtiden och välj passion och vilja framför hög social status hos de som ska koordinera samverkansinsatser.

Medborgarinvolvering förbättrar samhällsbyggnadsprojekt!

Snart sagt alla organisationer säger sig omfamna hållbarhetsprinciperna om ekonomisk, ekologisk och socialt hänsynstagande vid beslut. Det är en mycket glädjande utveckling och förhoppningsvis går det från tafatta försök och läpparnas bekännelse till helt integrerad del av ständigt pågående verksamhetsutveckling.

En väsentlig del i hållbar utveckling är att beslut bör sträva efter att involvera alla intressegrupperingar som påverkas i ett tidigt skede för maximal belysning av tänkbara effekter. Speciellt gäller detta förstås statlig och kommunal samhällsplanering som ju berör många och som bekostas i huvudsak av offentliga medel.

Tyvärr finns det trots många fördelar med stor medborgarinvolvering i planprocessens tidiga skeden ett motstånd från politiker och tjänstemannasidan där man (ofta outtalat då det inte anses politiskt korrekt) anser det krångligt och tidsödande. Andra ifrågasätter värdet av lekmäns åsikter om projekt inom samhällsbyggnad och anser experter i lugn och ro ska finna bästa tänkbara lösning utan att behöva övertyga oinsatta i planernas förträfflighet.

I ett aktuellt inlägg på amerikanskt nätforum kring hållbar stadsutveckling, Sustainable Cities Collective, pekar Michael Hooper, Assistant Professor of Urban Planning at Harvard University’s Graduate School of Design, på stöd i forskning att hög grad av medborgarinvolvering ger bättre projektresultat.

Anledningen till att motvilja trots detta kvarstår tror skribenten beror på ett alltför stort fokus från branschen på projektens plan- och byggfas. I helhetsutvärdering av ett projekts framgång ligger ju mycket kring hur det färdiga resultatet används, upplevs, håller etc.

”Importantly, these studies look at project success in broader terms than simple speed of implementation or construction. They also look at issues such as user satisfaction and the long-term economic and social sustainability of projects.”

Denna del är sällan branschen av arkitekter, exploatörer, samhällsplanerare och stadsbyggnadsansvarig särskilt engagerad i. De har heller inte samma intresse av positiva sideffekter av stor medborgarinvolvering såsom stärkt stöd för den lokala demokratin och att det sociala kapitalet byggs upp.

”By expanding the terms by which we measure success to include longer-term economic and social outcomes, participation begins to look less like a burden and more like an asset.”

Professor Hooper avslutar med att se hoppfullt på de möjligheter IT och sociala medier ger för att underlätta medborgarinvolvering.

”An exciting development in the world of participation is the increasing use of new technologies for citizen engagement. These include social networking and other digital applications that expand opportunities for the solicitation and sharing of community input on projects.”

Han avslutar dock med att konstatera att tekniska möjligheter har liten påverkan om inte attitydförändringar i branschen nås så att det fulla värdet av medborgarinvolvering beaktas och inte längre ses som hinder och grus i maskineriet.

”While new technologies have considerable promise to change the way participation works, an important shift in mindset will be needed to capitalize on these innovations.

New technological approaches to participation will only have a meaningful impact if policymakers, planners and developers start to recognize that participation has instrumental benefits – that community input can and does improve project outcomes.

If participation continues to be seen as a procedural hurdle and thorn in the side of development, no amount of technological innovation will overcome the divide that continues to separate communities from those that plan for them.”

Stadsbyggande som stimulerar fysisk aktivitet

Active Design Guide

Ett stort arbete har gjorts i USA för att bättre förstå hur man genom stadsplanering, arkitektur och design kan stimulera människor att välja fysisk aktivitet i större utsträckning. Vardagsmotion såsom promenader eller cykeltur till och från arbete/skola kan reducera hälsoproblem västvärdens allt ”tyngre” befolkning drabbas av. Det har bl a (kanske oväntat) visat sig att bra kollektivtrafik är väsentlig för att öka förutsättningen för att bilberoendet och den stillasittande livsstilen ska brytas.

”Researchers have identified five “D” variables that are key to analyzing the relationship between urban design and travel patterns: Density, diversity, and design—the original “three Ds” coined by Robert Cervero and Kara Kockelman— have since been supplemented by destination accessibility and distance to transit. Density describes the concentration of jobs and people in a given urban zone, while diversity gauges the number, variety, and balance of land uses in the area. Design includes the characteristics of a neighborhood’s street network and streetscape. Destination accessibility reflects the ease of travel to a central business district or other concentrated area of jobs and attractions. Distance to transit measures the average distance from home or work to the nearest rail station or bus stop. Walking and transit use (a factor connected to higher levels of physical activity) increase with density, diversity, good design, destination accessibility, and transit access. Developing and maintaining these five qualities is therefore essential to promoting active living through urban design and planning.”

IBM visar vägen för stadsutveckling

 

 

Smarter cities for smarter growth

IBM skriver i ambitiöst whitepaper om vad som avgör städers framgång i jakten på att attrahera talang. Human kapital bestående av välutbildade, kreativa och innovativa människor som är förutsättning för ekonomier som i allt större utsträckning består av privat tjänsteproduktion med en krympande offentlig sektor och dito industri. Även de sistnämnda sektorerna blir allt mer kunskapsintensiva och förstärker behovet ytterligare.

Richard Floridas forskning om den ”kreativa klassen” och andra fastslagna trender stödjer tesen om att städer måste konkurrera om vad Florida benämner 3T: Talang, Teknik & Tolerans. Det finns alltså stark koppling mellan städer och regioners ekonomiska framgång och förekomsten av ett starkt human kapital(välutbildade), teknikkluster(företag/forskning inom IT, Biokemi, Energi och annan teknik i framkant) samt ett tolerant samhällsklimat. Med det senare avses förekomsten av en mångfald bland stadens medborgare; åldersmässigt, kulturellt, värderingsmässigt etc samt hög acceptans för normavvikande livsstil.

Denna dragkamp mellan städer om talang ställer fokus på att städernas administration fungerar effektivt. IBM har tjänster för att med IT effektivisera många kommunala ansvarsområden(kollektivtrafik, renhållning, VA, skola, omsorg mm) och därav deras engagemang i ämnet.

Alla stora hård- & mjukvaruaktörer såsom HP, Microsoft, Oracle mfl involverar sig nu i stadsutvecklingsprocessen under begreppet ”smart cities”.

 

 

 

 

Begrepps betydelse för engagemang

Ett viktigt begrepp i den engelskspråkiga litteraturen kring teorier om städer och regioners attraktivitet är amenity, -ies.

Richard Florida lyfter fram dess stora betydelse och hans medarbetare i Sverige, Charlotta Melander, berättade vid en förläsning om svårigheten att finna ett bra svenskt begrepp.

En förklaring av begreppet från artikel som finns länkad nedan:

Amenity – the pleasant or normally satisfactory aspects of a location which contribute to its overall character and the enjoyment of residents or visitors

En sökning i lexikon för svensk översättning ger förslaget facilitet. I mina öron/ögon anger det någon fysisk konstruktion medvetet skapad av människan. Några förslag till synonymer för facilitet är -anordning, hjälpmedel, bekvämlighet, möjlighet, resurs.

Är det då ett problem att vi tycks sakna ett tydligt begrepp för de naturliga eller skapade möjligheter och resurser som finns på en geografisk plats och som allmänt uppskattas av boende och besökare?

Ja, får bli mitt svar på denna retoriska fråga.

Det man med språkets hjälp inte enkelt kan kommunicera riskerar att inte få den uppmärksamhet det förtjänar. Därmed kan inneboende värden såväl förstöras som underutnyttjas i vid platsutveckling i stad eller landsbygd.

Dessvärre är inte detta enda exemplet på att adekvata begrepp saknas i den svenska terminologin kring platsutveckling. Livability beskriv i samma artikel nedan:

Livability – of a city is defined by its environmental quality, neighbourhood amenity and the well-being of its citizens

Begreppet används ofta med visionär glöd om arbetet att skapa ”livable cities”, där budskapet är att vi inte bara ska bo, arbeta och konsumera i våra städer utan de ska framför allt vara bra platser att leva sitt liv.

Dessa positivt laddade begrepp ger energi och uppmuntrar till diskussion om vad de ska beskriva för eftersträvansvärda kvaliteter i städer, orter och landsbygd.

”Folkhemmet” var kanske det senaste begrepp som på bred front lyckades sporra och engagera svenskar kring samhällsutvecklingen. Partipolitiskt förankrade visionära begrepp kommer troligtvis aldrig mer få sådan genomslagskraft.

Begreppsbildningen inom specialområden såsom samhällsutveckling sker därmed främst inom forskningsfältet som prioriterar saklighet och koppling till annan fackterminologi. Därmed uteblir ofta den inneboende styrkan i idéstimulerande begrepp.

Jag saknar i svenskan begrepp som i kommunikationen kring hur vi vill att vårt framtida samhälle ska formas målar upp bilder i mottagarens inre och därmed lockar till engagemang och bred medverkan.

Understanding Planning Language


Ekonomisk hållbar utveckling i Sveriges krympande kommuner

Hållbarhetsbegreppet fick stort genomslag efter den s k Brundtlandkommissionens rapport där man fastslår att ”Hållbar utveckling är sådan utveckling som tillfredsställer nuvarande (befolkningars) behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov.” 

Hållbar utveckling betonar vikten av att beakta ekonomiska, ekologiska och sociala dimensioner vid beslut, s k ”triple bottom line”.

Den ekologiska dimensionen har kanske varit mest framträdande beroende på alarmerande rapporter om växthuseffekter och behovet av att sänka koldioxidutsläppen. Kopplat till detta är givetvis energifrågan och strävan att ersätta fossila bränslen med mer hållbara energislag. På senare tid har biologisk mångfald också kommit att uppmärksammas allt mer som ett område med behov av drastiska åtgärder.

Sociala dimensionen är även den mångskiftande och spänner över hela fältet från fysisk och psykisk hälsa, missbruk och kriminalitet, integration, jämnställdhet mellan könen mm.

Idag har jag tänkt koncentrera mig på ekonomisk hållbarhet även om andra aspekter givetvis alltid är starkt kopplade. Kanske är det denna dimension som vi talar minst om men ändå har längst erfarenhet av att beakta. Budgetarbete och fördelning av resurser har alltid varit en väsentlig del av kommunal förvaltning och ofta utgör den konkreta kommunala politiken.

Utmaningen för många kommuner i Sverige ligger i negativ befolkningsutveckling, åldrande befolkning där oproportionell andel är äldre och därmed står utanför arbetsmarknaden.

Ett tilltagande behov av äldreomsorg och hälsovård finns också kopplat till denna utveckling.

Trots att pensionärer också bidrar till skatteintäkter är möjligheterna att transferera inkomster mellan generationerna mindre om färre förvärvsarbetande invånare finns att beskatta.

Huvudfrågan blir då: KAN MAN LEVA I SVENSK LANDSBYGD I FRAMTIDEN?

En lång och bestående trend globalt är tilltagande urbanisering, dvs inflyttning till städer. Trots tidigare förhoppningar om att IT-utvecklingen skulle möjliggöra arbete på distans har inte trenden mattats. Allt längre arbetspendling sker i kraft av att de s k ”arbetsmarknadsregionerna” förstoras.

I mer folkrika länder växel städer med allt vidare förorter ihop till megaregioner. Denna utveckling har givetvis inspirerat vid bildandet av formella strukturer för t ex ”Fjärde Storstadsregionen” och ”Öresundsregionen”. Stockholm Business Alliance med 49 kommuner från 7 län anslutna propagerar för att hela Mälardalen utgör Stockholm ur potentiella utländska etablerares perspektiv.

Eller är det så att Stockholm får med sig ängsliga kommuner att bekosta satsningar som främst kommer kärnan till godo?

Pendlingsläge till större regioncentra verkar därmed av betydelse för landsbygdens möjlighet att behålla och attrahera boende. Möjligheten att få arbete eller avsättningsmöjlighet för egen verksamhets varor eller tjänster är inte det ända skälet till behov av närhet till större stad.

Nästan lika viktigt anser nutidsmänniskan att utbud av varor, tjänster, kultur, nöje och fritidsaktiviteter vara. Låt oss heller inte glömma utbildningsmöjligheter som är den enskilt största orsaken till att yngre människor bryter upp från hem- och uppväxtorten för att sällan komma åter.

Vad kan då landsortskommuner göra?

Handel och turism är två branscher som inte bara bägge uppvisar ständig tillväxt de tenderar allt mer att växa ihop. Landsbygden måste satsa på destinationsutveckling som lockar besökare från andra kommuner då den egna köpkraften sällan är särskilt stor och utflödet till regioncentra än mer decimerar det som hamnar hos lokalt näringsliv.

En rad exempel finns på hur väl inarbetad handel med framgång kan förläggas i landsbygd. Handelsaktörer som Lager 157 har t o m gjort det till del av konceptet med sina outlet i Hälleforsnäs, Gällsta, Sågmyra mfl. Vingåker i Sörmland har också lyckats styra trafik till sin kommun genom ett Factory Outlet som dragmagnet.

Handel som dragare kompletteras med fördel med andra upplevelser så att kombinationsbesök stimuleras. Med upplevelser kan avses fritidsinriktad verksamhet som bad och idrottsanläggningar, äventyrsland, kulturcentra och andra verksamheter med stor potentiell målgrupp.

Bland koncept som lämpar sig för underutnyttjade bostads, kontor eller industrilokaler kan nämnas BodaBorg, Busfabriken och science center liknande Tom Tits i Södertälje.

Turneringar, cuper, tävlingar och träningsläger för de större idrotterna kan också vara intressant då angränsande regioncentra ofta har brist på lämpliga faciliteter. Om enkel och billig logi kan ordnas kan landsortsstäder bli ett attraktiv alternativ.

Betydelsen av att skapa strömmar av besökare är större än affärsmöjligheterna för enskilda näringsidkare. Kringhandel och service får värdefullt underlag för sina tjänster.

Ytterligare aspekt är att ju fler som besöker platsen i dessa ärenden ju fler får en personlig relation till bygden som är en förutsättning för överväganden om ytterligare besök, fritids- eller permanentboende och etablering. Undersökningar har visat att etableringsbeslut oftast tas känslomässigt där grundaren eller företagsledaren helt enkelt önskar bo.

Hur gör man sin bygd intressant för handels- och upplevelseaktörer?

Det räcker inte med att fastställa att potential och kommunal vilja finns för etablering. Valmöjligheterna är ju många för tilltänkta etablerare. Finns inte lokalt kapital att tillgå måste man uppvakta tänkbara aktörer med relevant beslutsunderlag.

I syfte att få till information till prospekt men även bättre förståelse för den egna ortens betydelse och roll i den större regionen bör nulägesanalys göras.

Boverket har mall för ortsanalys, ”Lär känna din ort”, som de rekommenderar alla Sveriges kommuner att låta upprätta. I flera nordiska grannländer finns sådan information för varje motsvarighet till våra kommuner.

En handelsutredning kan sedan ligga till grund för en kommunal handelspolicy där man fastställer vilken typ av handel som det finns ytterligare förutsättningar för samt var sådan tillkommande handel med fördel placeras.

För att inte splittra upp de kommunala insatserna bör detta koordineras med befintlig turismsatsning.

Se handel, kommersiell service, besöksnäring och kultur som kopplade näringar. Exempelvis påverkar en bensinstations beslut att konvertera till obemannad automattankning servicenivån för boende och besökare. Tankning kan fortfarande ske men möjligheten till komplementköp av livsmedel och dess inofficiella roll som turistbyrå går förlorat.

När nuläget är kartlagt med styrkor/svagheter och hot/möjligheter väl belysta kan kärnvärden väljas som ska vägleda det vidare arbetet med att ta fram en vision. Visionen ska målande och engagerande beskriva ett eftersträvansvärt framtida läge. Utmanande utan att kännas orealistisk samt öppen för tolkningar och förslag om vad som ryms i visionen.

Samverkan mellan kommun, fastighetsägare, näringsidkare(handel, service, turism, kultur) samt relevanta bransch – och intresseorganisationer är en förutsättning för framgång.

Denna samverkan bör formaliseras i bolagsform där huvudaktörer förbinder sig att långsiktigt bidra med engagemang, tid och pengar. En mindre styrgrupp om ca 6 personer med mandat att ta beslut för de intressenter de företräder ger handlingskraft och korta beslutsvägar. En extern samverkanskoordinator bör leda det operativa arbetet i de arbetsgrupper som krävs för att genomföra beslutade aktiviteter.  Det ger utifrånperspektiv och viss distans till de sociala strukturer som kan finnas. Extern kraft bör personifiera utvecklingsarbetet och visionen och stå över särintressen och annan lojalitet än den mot visionens uppfyllelse.

Hållbar stadsutveckling enligt SAR

Hållbar stadsutveckling- en skrift från SAR (pdf)

Staden är nyckeln till hållbarhet(SAR sammanfattar skriftens slutsatser)

1. vi behöver en stadspolitik. Staden och en hållbar utveckling av våra städer måste få en plats högt på den politiska dagordningen. Staden har en nyckelroll när det gäller att skapa förutsättningar för en hållbar samhällsutveckling.

2. vi behöver politiker som är engagerade och tydliga i sin syn på stadsbyggandet. Politiken måste vara strategiskt inriktad, ställa krav och formulera ambitioner för staden. Ett förtroendefullt samarbete mellan politiker och stadens arkitekter och planerare är en förutsättning för att politikens vision kan omvandlas till långsiktig och hållbar planering.

3. Staden måste tillåtas vara komplex och mångfunktionell. Men utvecklingen går mot mindre mångfald. Normer, sektorstänkande, stordrift och kommersialisering stöper nybyggandet i samma form och förenklar stadens strukturer.  I det avseendet är stadsutvecklingen på fel spår.

4. Hållbarhet är inte något slutresultat utan snarare en inriktning av det ständigt pågående bygget av staden. För ett stadsbyggande som syftar till att öka hållbarheten och stadens värde behövs en gemensam kartbild och färdriktning.

5. Den hållbara staden måste byggas tät. Genom att vara tät och ha sina funktioner samlade kan staden ge ett rikt och varierat utbud tillgängligt för alla. Våra städer har dock inte byggts tätt. Sedan 50-talet har städerna fyrdubblat sin markförbrukning per invånare.

6. kommunerna måste ta ansvar för planeringen av stadens gemensamma utrymmen. Gator, torg och parker ska kunna användas av alla. Hög kvalitet i dessa platser och rum bidrar till innevånarnas stolthet, identitet och känslan av gemenskap.

7. kommunerna måste planera för variation av funktioner och verksamheter. En hållbar utveckling förutsätter ökad variation i bebyggelse och upplåtelseformer, vilket också är grunden för etablering av nya verksamheter och service i den funktionsseparerade staden eller förorten

8. vi måste bygga och förvalta mycket resurssnålare än vi gör idag. Energinormen för nybyggen är redan föråldrad och kan sänkas kraftigt. Ett hållbart byggande med god teknisk kvalitet, med energisnåla material och låg värmeförbrukning är vare sig ett tekniskt eller ekonomiskt problem utan en självklarhet i ett hållbart stadsbyggande.

9. Samplanering behövs över kommungränserna.  Planeringen kan inte stanna vid kommungränsen. Människors rörlighet sträcker sig över kommungränserna och samplanering behövs för att lösa kommunikations- och servicebehov.

10. Hållbar stadsutveckling ökar kraven på strategisk planering. Det är en politisk uppgift att säkerställa tillräcklig kommunal kapacitet och kompetens för detta.

11. Hållbart stadsbyggande kräver samverkande strategier tvärs över revir och etablerad praxis. Staden måste formas efter en strategi som styr helheten. Enskilda projekt måste tillåtas att utvecklas efter sina behov, men staden får inte bli ett resultat av sina projekt, formulerade efter stundens krav och behov.

12. nya planformer måste utvecklas. Det saknas planformer som passar för den redan byggda miljön och som hanterar stadsmiljön på ett sammanhängande sätt. Det måste skapas nya arbetsformer för utveckling av det redan byggda, för upprustning, förändring och deltagande.

13. Stadsarkitekt- och plankontoren måste stärkas.  Kompetensen hos stadsarkitekter, arkitekter, landskapsarkitekter och planeringsarkitekter måste utnyttjas bättre än idag. Att ge form och struktur åt komplexa funktioner, att se helheter, att hantera det offentliga rummets och stadsmiljöns mjuka värden, att ge en ny infallsvinkel och anvisa lösningar på konflikter i stadsutvecklingen hör till arkitekternas speciella yrkeskompetens.