I det tomrum som uppstod efter att Peter Örn med medarbetare efter förlängningsår slutrapporterade Delegationen för Hållbara Städer har Plattform för Hållbar Stadsutveckling uppstått.
Under Boverkets ledning samarbetar fem myndigheter kring att skapa bästa tänkbara möjligheter för Sveriges kommuner och regionen att lyckas med sitt arbete.
Här rapporterar de om vad 2015 givit.
Klicka för att komma åt plattform-for-hallbar-stadsutveckling-arsrapport-for-2015.pdf
Placemaking, eller platsutveckling som vi kallar det när vi undantagsvis vågar släppa våra anglosaxiska buzzwords, härstammar ju från USA.
Projekt for Public Spaces(PPS) är en portalfigur inom området men Smart Growth America är en annan viktig organisation.
De har satt samman en guide att inspireras av vid vitaliseringsprojekt i stadskärnor.
I Sverige har Föreningen Svenska Stadskärnor en liknande roll men saknar i min mening rätt resurser att verkligen kunna driva utvecklingen i våra 290 kommuner framåt.
Ett antal myndigheter har delansvar och förfogar över medel för insatser men den det kan vara förvirrande att försöka få ett helhetsgrepp om hur en mindre kommun kan få stöd i sina strävanden.
Regionala mindre aktörer kan agera koordinator i arbetet med såväl lokalkännedom som bevakning av nationella och internationella rön och utlysningar av potentiellt intresse.
Stora NGO och konsultbolag får mycket utrymme i konferensvärlden och framstår därför ofta som idé- och kunskapsmässiga auktoriteter inom området. Att så inte alltid är fallet blev för mig tydligt i förra veckan när jag lyssnade till intressante Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare. Om man som företag donerar 50 000 kr ingår en timmes presentation så hans talararvode är nog högt även vid annat upplägg.
Stolt förkunnade han att organisationen har 221 000 medlemmar i Sverige; fler än riksdagspartierna tillsamman, typ. Kul!
Organisationen har därmed stort inflytande som remissinstans och som påverkare av den offentliga debatten. Amnesty och Greenpeace är internationella organisationer som i Sverige har liknande tyngd.
Jag medverkar i nätverket Omställning Nyköping som lånar lokaler av Studiefrämjandet. Där har vi kommit att möta Naturskyddsföreningens krets Södra Sörmland. I ”tvillingkommunerna” Nyköping och Oxelösund har de imponerande 1300 medlemmar som del av de totalt 221 000.
Ska man döma av denna delmängds aktiva engagemang förskräcker exemplet då de maximalt lockar ett 20-tal, förutsatt att det gäller de populära blomexkursionerna.
Vårt lösa nätverk(ej formaliserad) vi kallar Omställning Nyköping med en kärna om 5-6 personer har genomfört betydligt fler och mer uppmärksammade aktiviteter.
Det är alltså inte antalet ”passiva” stödmedlemmar organisationer har som avgör vad som lokalt rent konkret händer.
Glöm inte eldsjälarna!
Som jag vid flera tillfällen tidigare lyft fram har Delegationen för Hållbara Städer efterföljts av ”Plattform för hållbar stadsutveckling”. Fem myndigheter delar på ansvaret med Boverket som koordinator. Övriga i kvartetten är Energimyndigheten, Tillväxtverket, Naturvårdsverket och Trafikverket.
Mycket hoppfullt fann jag de inledande dokumenten såsom nedan saxad text(min fetning) ur presentationen ”Plattform för hållbar stadsutveckling” av samordnare Hans Gustafsson, Boverket
”Marknaden för stadsutveckling präglas idag av traditionella sälj- och köpprocesser där leverantörssidan har stort inflytande över de lösningar som erbjuds. Samtidigt fattar beställarsidan beslut utifrån relativt konservativa tolkningar av regelverken t ex vad gäller offentlig upphandling. En hållbar stadsutveckling ställer dock krav på nya innovativa lösningar. Dessa erbjuds idag primärt inte av de stora traditionella leverantörerna utan de utvecklas huvudsakligen av små entreprenörer. Långsiktigt hållbara lösningar tenderar också att omfatta allt större delar av stadssystemen, vilket innebär att fler aktörer blir involverade både på leverantörs- och beställarsidan. För att kunna hantera den ökade graden av komplexitet behöver beställarsidans kravställnings- och inköpsprocess utvecklas. På leverantörssidan behöver marknaden också öppnas upp för fler och mindre aktörer. ”
Låter bra på pappret för alla de som vurmar för mindre och nischade aktörer som lätt kommer bort mellan myndigheter och konsultdrakar.
Hur har det blivit i verkligheten?
Jag kan bara konstatera att mindre aktörer inte var välkomna när VINNOVA den 18 december i Stockholm höll information om Smart Urban Futures(ENSUF) och JPI Urban Europe. Medarrangör var bland andra kvartettmedlemmen Energimyndigheten. Småskuttar hänvisasades till streamad webbsändning.
Mindre aktörer inom olika delar av hållbarhetsområdet kan vara djupt specialiserade och ha en unik kompetens. Flera stora ”främjarorganisationer” såsom Plattform för Hållbar Stadsutveckling* har på senare år tillerkänt dessa vassa företagare en viktig roll i omställningsarbetet. Insikt har nåtts om att eldsjälar med djup förståelse för lokala och regionala förutsättningar många gånger är långt mer lämpade än stora konsultjättar när det gäller att inspirera och processleda utvecklingsinsatser för hållbar platsutveckling.
Trots detta möts många mindre företagare av ett moment 22 då de både ifrågasätts som mindre företag och samtidigt målas upp som profithungrig konsulter med oskälig timdebitering. Speciellt vanligt i mindre och medelstora kommuner där få ifrågasätter anlitandet av privata byggfirmor eller efter LOV(Lagen om Valfrihetssystem) även traditionella kommunala uppdrag som vård och omsorg. När det gäller kunskapsföretags erbjudanden av nytta för kommuners utveckling blir dock ofta betydligt mer ifrågasatt.
Nedan följer ett förslag på struktur för företagssamverkan genom organisation för mindre konsultföretag med spetskompetens inom något område med relevans för kommuner och regioners hållbarhetsarbete. Nyfiken?
Små och medelstora företag(SME) uppger ofta vissa hinder i sin bearbetning av marknaden generellt och offentliga verksamheter specifikt.
Då många företagare med stor andel konsultativ tjänsteportfölj inom hållbarhetsområdet har kommuner, kommun- & regionförbund samt landsting som målgrupp är det av väsentlig betydelse att undanröja dessa hinder.
En framgångsrik strategi har organisering i företagssamverkan visat sig kunna erbjuda om väl utförd.
Kommuner och andra offentligt finansierade och politiskt styrda organisationer delar vissa egenskaper som innebär vissa hinder för en effektiv bearbetning för företag med begränsade resurser. Nedan listan några men långt ifrån samtliga sådana hinder:
Rent praktiskt kan dessa hinder göra det svårt att som mindre företagare hitta rätt i den komplexa matrisorganisation en kommunledning vanligtvis utgör. Det finns också ofta bland personer i beslutsfattande/påverkande position ett visst motstånd mot uppvaktning från säljande företag.
För privata verksamheter med lösningar som helt eller delvis har kommuner som huvudsaklig målgrupp finns starka behov av hävstångseffekt i sin marknadsbearbetning!
Skapa en organisation vars syfte är att samla kompetens och inspiration kring lösningar för kommuners lagstadgade arbete med att vara drivande i omställningen mot en hållbar utveckling.
En organisation upplevs mer objektiv utan de särintressen privata aktörer(rätt eller felaktigt) tillskrivs.
Det upplevs som en mindre risk för politiker och tjänstemän att samarbeta med en organisation än privata aktörer i många ärenden med stark koppling till medborgarfrågor. Rent generellt finns det viss misstro mot just konsultverksamheter inom kunskapsområdet som lokalmedia gärna spinner vidare på.
En organisation(om så även med konsultativa tjänster) blir mindre riskabel för kommuner att samarbeta med(även om organisationen måste klara en genomlysning av nitisk lokalpress).
Målet med organisationens verksamhet hämtar kraft från dess grundläggande värderingar och existensberättigande. Detta är att ingående verksamheter känner en genuin drivkraft att medverka till att stora samhälliga utmaningar uppmärksammas, adresseras och att lösningar söks i en bred samverkan mellan offentlig verksamhet, akademi, tredje sektorn, privat näringsliv samt allmänheten.
Organisationens medlemmar är förvissade om att de positivt kan bidra till avgränsade lösningar i det stora system av nödvändiga förändringar som krävs för att ställa om till ett hållbart samhälle.
Genom att profilera organisationens kompetens och kreativitet kommer den att genom såväl egna initiativ som efter extern förfrågan medverka i sammanhang där den får chans att inspirera till handling.
Organisationen kan medverka i samtliga tre faser och ofta startar också samarbeten i första fasen, Inspirera, för att emellanåt ge uppdrag där vi Idégenererar och ibland även ombeds att Implementera.
Egna initiativ för att öka organisationens medlemmars exponering mot gemensam målgrupp kan bestå av roadshows(färdiga presentationer som erbjuds kommuner på plats), mäss- & konferensdeltagande samt seminariearrangemang i egen regi eller med strategiska samarbetspartners.
Företag som ansluter sig till organisationen får tillgång till en hävstång i sina egna marknadsföringsinsatser genom möjlighet att ställas inför målgruppen i fördelaktiga sammanhang.
* ”Nya sälj- och inköpsprocesser
Marknaden för stadsutveckling präglas i dag av traditionella sälj- och köpprocesser där leverantörssidan har stort inflytande över de lösningar som erbjuds. Samtidigt fattar beställarsidan beslut utifrån relativt konservativa tolkningar av regelverken t.ex. vad gäller offentlig upphandling. En hållbar stadsutveckling ställer dock krav på nya innovativa lösningar. Dessa erbjuds i dag primärt inte av de stora traditionella leverantörerna utan de utvecklas huvudsakligen av små entreprenörer. Långsiktigt hållbara lösningar tenderar också att omfatta allt större delar av stadssystemen, vilket innebär att fler aktörer blir involverade både på leverantörs- och beställarsidan.” Från Boverkets skrift Plattform för hållbar stadsutveckling- tillsammans för ett bättre liv i staden! Delrapport 2015
Många s k ”främjarorganisationer” har uppdrag att medverka aktivt till lösningar för att motverka klimathotet. Nedan klipp från Naturvårdsverket ger en bild:
”Nästan 30 olika svenska myndigheter ska arbeta inom sina respektive verksamhetsområden för att miljömålen ska nås, enligt sina instruktioner eller regleringsbrev. De flesta ska rapportera om sitt arbete till regeringen i sina årsredovisningar.”
Kan man då som medborgare få en bra bild av hur arbetet sker och vilka resultat som erhållits?
Nja, inte har jag lyckats hitta någon bra källa för sådant klarläggande. Tipsa gärna om du har dokument, webb, skrifter där kunskap kan nås.
Kortfattat summeras det dock på nedan vis:
Det kräver god förmåga att lösa intressekonflikter nära invånarna, tillsammans med många olika parter och verksamheter. Först då kan den hållbara staden utvecklas.
Hållbar stadsutveckling är en viktig framtidsfråga för Sveriges kommuner och en förutsättning för tillväxt. I ett politiskt beslut av SKL:s styrelse anges hur vi ska arbeta med frågan.
Josefina Syssner med kollegor har på Tillväxtverkets uppdrag undersökt vilka processer som använts vid utvecklingen av de fem destinationerna Åre, Kiruna, Bohuslän, Vimmerby och Stockholms skärgård. De har också undersökt offentliga aktörers roll i utvecklingen av hållbara turistdestinationer.
-De fem destinationerna verkar vid en första anblick vara väldigt olika, men när vi satte oss in i deras verksamhet så var deras problem ganska likartade, berättade Josefina vid seminariet. Vi kunde dela in dem i tolv olika problemområden som kräver fyra olika processer för att hanteras.
-Det första och viktigaste är att etablera destinationen, sade Josefina. Att slå fast vilka aktörer som ingår, vilket geografiskt område och vilka målen för destinationen är. Den andra processen handlar om att främja klusterbildning, den tredje om att förse destinationen med kompetens och den fjärde om att koppla destinationsarbetet till övrig samhällsplanering.
Hållbar destinationsutveckling på besöksnäringskongressen – Tillväxtverket.
Linköping ligger i startgroparna för en helt ny stadsdel, Vallastaden. Dess tillkomst kommer också att utgöra en boutställning, LinköpingBo2017. Bomässor i anslutning till stora nyproduktionsprojekt hålls runt om i Sverige och i Linköping vill man få ut mesta möjliga kring sin kraftsamling.
För ett hållbart samhälle krävs en förändring. Planerare och byggherrar i Vallastaden är helt med på detta! I den här stadsdelen ligger fokus på människa och natur- nära till kollektivtrafik och bra cykelparkering. År 2017 beräknas det vara klart för boende att flytta in. Vallastaden (som den nya stadsdelen kallas) och LinköpingsBo2017 (som hela projektet heter) är inte bara byggandet av en helt ny stadsdel utan ett innovativt expo, som invigs sommaren 2017. Linköpings kommun utvecklar det klassiska begreppet ”bomässa” till ett Bo och Samhällsexpo. Den visionen som Expot ska föra fram är att ”Människan bygger staden”.
Kollektivtrafiken kommer att gå ofta och förbi centrum och tanken är att det ska vara lika långt att gå till bilparkeringen som till den närmaste busshållsplats. Det ska vara smidigare att välja bussen istället för bilen.
Istället för det traditionella parkeringssättet att äga en parkeringsplats eller ställa bilen i garaget kommer det utformas så att alla har tillgång till ett…
Visa originalinlägg 246 fler ord
Som analytiskt lagd person med stor tilltro till systematiska processer, värdet av teori och erfarenhetsinhämtning från externa källor möter jag ofta människor som blir frustrerade av möten.
De upplevs som meningslösa, bortkastad tid och att de inte leder till någon förändring.
Givetvis kan möten objektivt sett vara just det, men i min mening inte per definition.
Handling utan tanke kan ge oväntade lösningar i en iterativ process(allt är processer, medvetna eller omedvetna) där en insats får en effekt varpå beslut om nästa steg avgörs utifrån denna effekt.
Det är dock också tänkbart att man med initial eftertanke och hypotesprövning kan undvika misstag som blir svåra att reparera senare i processen.
Hur får man då rastlösa pragmatiker att se värdet av diskussion?
Jag har inget färdigt svar på detta men tror att formen för denna fas är väsentlig. Med det menar jag att traditionell mötesform som många kommit att förknippa med just bortkastad tid bör undvikas.
Kanske kan hypotesprövningen ske i mer handfast form där enkla prototyper eller visualiseringsstöd i dator gör att konkreta alternativ finns att yttra sina tankar kring. Förmågan och/eller intresset av att resonera kring abstrakta begrepp skiljer sig kraftigt åt och den som känner sig intellektuellt underlägsen kommer vara snar med att påtala meningslösheten, ofta i raljerande och nedsättande termer(jämför skolgårdens mantra ”där orden tar slut tar nävarna vid”).
Det talas ofta att vår tid just nu är nördarnas tid där vi följer våra nya hjältar i ”Big Bang Theory”, hyllar de introvertas roll för framgång i våra organisation och där allmänbildning ses som högsta status när vi drömmer om vinst i ”På spåret” eller högsta poäng på högskoleprovet.
Artikel i alltid intressanta Estrad från ESBRI redogör kring forskningsresultat kring värdet av ”prat” och vi pratsugna måste klura ut sätt att få med oss de motsträviga genom att vara just så kreativa och smarta som vi vill framstå.
Kaid Benfield skriver på Sustainablecitiescollective att ett ökat intresse från religiösa samfund kring miljö och hållbarhetsfrågor kan ses.
Texten nämner Green Faith som är en trosöverbryggande rörelse som vill förmå religiösa samfund att lyfta fram hållbarhetsfrågor och göra hållbar livsföring en dygd för församlingarnas medlemmar att leva upp till.
Här hemma i Sverige har Svenska Kyrkan sedan tidigare velat positionera sig i hållbarhetsfrågan med aktiva företrädare såsom tidigare ärkebiskopen Anders Wejryd.
Alla initiativ som tas för att informera om behovet av omställning mot mer klimatsmart och i övrigt hållbar livsföring är välkommen.
Personligen tror jag inte att religiösa samfund har några inneboende förutsättningar att vara mer framgångsrik i sitt missionerande än andra aktörer såsom myndigheter eller andra ideella organisationer.
Bo Rothstein, professon i statsvetenskap, skriver i ett debattinlägg i Dagens Nyheter 1/1-2015 att undersökningar visat att ”religion inte bidrar till ett bättre samhälle”.
Vi kan nog även fortsättningsvis utgå från att alla, oavsett trosuppfattning, har ett individuellt ansvar som inte kan överlåtas till auktoriteter inom samfund.
Men visst, all hjälp i arbetet mot en hållbar planet är välkommen!
Länk till orginalartikel:
Religious Organizations and Green Leadership | Sustbuainable Cities Collective.
Forum Hållbar Platsutveckling 