10 tips för industristäders omvandling

I ett kort men kondenserat blogginlägg beskriver Rick Brown för Rustwire.com hans lärdomar efter besök i Manchester, Dublin och Glasgow.

Rustwire.com, som namnet indikerar bevakar det s k Rustbelt(rostbältet) i USA. Det är tidigare industriintensiva regioner som drabbats hårt av konjunktur- & strukturomvandlingar. De letar efter en ny identitet för att möta avfolkning.

Även om exemplen är med svenska förhållanden relativt stora städer tror jag att mindre svenska orter i Sverige kan ha nytta av sammanställningen.

Några av punkterna som jag finner mest intressanta att betona då bruksmiljöer ofta präglas av jante och starkt begränsande uttalade såväl som underförstådda normer är t ex:

Remain open to bold and possibly contentious new ideas, designs, and/or methods for accomplishing goals

dvs krävs öppenhet för djärva och tänkbart kontroversiella ideer

Art and cultural vibe – both traditional and trendsetting – are tremendously important

skepsis mot kultur måste överkommas

Accentuate the positive, but be sure to also address the negative

I många gånger traditionell gnällkultur våga vara positiv

Avslutningsvis finner jag påminnelsen om att kommunstyre har en huvudroll att fylla även om platsutveckling är ett samverkansuppdrag

Government participation is critical – the private and non-profit sectors have a role, but they cannot do it all

Länk till orginalartikel nedan

 

Ten Lessons from European Industrial Cities | Rust Wire.

Annons

Medborgardialog i skånsk motvind

Ser i en äldre artikel från tidningen Norra Skåne att medborgarinitiativ kring Hässleholms visionsarbete, Vision 2030, haft svårt att locka deltagare.

I artikeln spekulerar skribenten om tänkbara orsaker och motdrag.

Det är ganska vanliga argument som anges och därför kan man undra om kommunen ”gjort allt” för att maximera förutsättningarna för stort deltagande.

Ett spår som skribenten följer är populärt att lyfta fram. Tanken att ökat teknikutnyttjande ökar viljan att medverka bland allmänhet. Få vill satsa värdefull fritid på att medverka i fysiska möten går resonemanget.

Personligen ser jag IT-stöd som ett komplement men inte som ersättning för fysiska möten människor emellan. Jag tror de flesta instämmer i att t ex en vänskap- eller arbetsrelation inte optimalt kan upprättas och underhållas enbart med IT-stöd.

På samma sätt byggs socialt kapital i en stad primärt genom att människor träffas.

I en tid när även tidigare tillskyndare av distansarbete såsom IT-branschen genom Yahoo, Google och andra drakars avståndstagande från denna praxis bör samhällskontakt inte blint förlita sig på IT-stöd.

Medborgardialog – Opinion – NorraSkåne.se.

Ska hållbar stadsutveckling styras nationellt?

Runt om i världen vädras krav på nationell samordning kring stadsutveckling. I Sverige har några sådant förslag lagts i slutrapport från Delegationen för Hållbara Städer som på Regeringens uppdrag verkat mellan september 2008 till december 2012.

”Delegationen föreslår bland annat att regeringen utvecklar en nationell stadspolitik i syfte att uppnå bättre samordning av statens intressen och ge ramar för regionala och kommunala strategier.”

Jag har själv känt behovet efter att som liten egenföretagare i området lagt mycket möda på att orientera mig bland alla aktörer som delvis, men inte helt & fullt, har uppdrag från Regeringen att verka inom området.

Listan kan göras lång men några statsfinansierade huvudaktörer är Boverket, Tillväxtverket, Tillväxtanalys, Vinnova, Energimyndigheten, SKL(Sveriges Kommuner & Landsting), Formas, Arkitekturmuseet,  Riksantikvarieämbetet, Transportverket(fd Ban- & Vägverket).

Tillkommer sedan statligt finansierade universitet och högskolor som profilerat sig inom området.

Efter att omvärldsbevakat fältet sedan 2007 kan jag säga frågetecknen är fler än utropstecknen avseende rollfördelning i denna myriad av aktörer.

I England har man inrättat motsvarande en myndighet som leds av en minister.

I ett blogginlägg från Better Cities Now ställer man sig dock frågande till hur effektiv sådan nationell samordning är. De undrar om det inte blir låsningar när så många av de områden som berörs beslutas på regional och lokal nivå.

Andra hävdar att lösningar alltid måste utgå från lokala förutsättningar varför centralt skapade metoder sällan lämpar sig i praktiken när man ställs inför realiteter.

Viktig frågeställning!  Jag tror att det bästa är ett nationellt resurscentrum där regionala och lokala tjänstemän och politiker kan finna inspiration, objektiv information om metoder, tekniker och lösningar utan hårt vinklad säljbearbetning av konsultdrakar och systemleverantörer.

The Crystal i London är förvisso sponsrat av en sådan stark aktör(Siemens) men kan tjäna som exempel på inspirerande miljö dit tidigare nämnd målgrupp utöver intresserad allmänhet kan vallfärdas för att lära mer.

Till ursprungsartikel, följ nedan länk

Nationally Steered Urban Development | Better Cities Now.

FHI Sustainable Development Toolkit

Kort redogörelse(2 A4, nås på nedan länk) för ett system, eller verktyg, för hållbar platsutveckling från Florida House Institute kallat Sustainable Development Toolkit. Nedan nämns GIS vilket står för Geografiska Informationssystem och är kraftfull användning av digitala kartor länkade till stora källor geografiskt kopplad information. Man kan därmed visualisera olika aspekter för enklare förståelse av planerade åtgärders inverkan på vald faktor(ekologisk, ekonomisk, social).

Ett viktigt fokus verkar vara medborgarmedverkan samt samverkan över organisatoriska gränser för långsiktigt hållbara beslut i hög samförstånd mellan inblandade intressenter.

For the last several years FHI has been engaged with a new community of practice evolving around comprehensive, vision -centered, place-based planning and community development.

The Sustainable Development Tool Kit is a set of collaborative processes to support vision based planning and community development that have resulted from our work in communities.       They work in conjunction with GIS and place based planning and decisionsupport tools to aid communities in developing and implementing consensus-driven sustainable development. 

 

Kärnvärden för hållbar platsutveckling

Såg intressant dokument om genomarbetade processverktyg för hållbar platsutveckling. Speciellt spännande finner jag kärnvärdena som ligger bakom arbetet och genomsyrar hur stödet utformas. Skulle vilja se fler svenska exempel på hur man systematiskt (och framgångsrikt) arbetar efter modeller och med tekniker för medborgarmedverkan i planprocessen kring stadsbyggnadsfrågor. Alla goda (och dåliga) case mottages tacksamt. Tills dess läs och inspireras av material framtaget av den amerikanska energimyndigheten efter att fyra nationella workshops genomförts och resulterat i Tools for Community Design and Decision Making

Seven core values:
Citizen-Based Participatory Democracy: Planning support systems should assist in developing effective, broad-based citizen participation in all aspects of public sector and civic governance

Consensus and Collaboration: Decision-making processes should rely on building agreement between diverse parties and strong interrelationships between non-governmental organizations, the private sector, and public institutions

Place-Oriented: Rather than focus on large scale federal or state level programs or arbitrary jurisdictional boundaries, planning support tools should focus at a scale such as the neighborhood, watershed, or regional level that allows real
consideration of the various impacts of alternatives

Alignment of Local and Regional Actions: Given how economic, social, and environmental issues tend to stretch beyond jurisdictional boundaries, planning support systems need to recognize the interrelationships between activities at the
local and regional scales

Alignment of Short Term Actions with Long Term Consequences: Activities should show tangible improvements to communities in the near term, and also lead to healthy, sustainable long-term futures

Systems Based Analysis: Planning tools and decision making processes should help build an understanding of the interconnections between the natural, built, economic and social systems of a community

Measurable Outcomes: Planning support systems and the use of community indicators, impact analysis and scenario analysis tools in particular, should provide citizens with a vision of alternative futures, an understanding of the
trade-offs associated with different choices, and a means to establish accountability for decisions and actions based on terms that are both understandable and quantifiable

The result is a planning process focused more on solutions than problems, less geared toward regulation and more toward performance, and that allows stakeholders to be more proactively engaged. Together these tools and
process techniques, or Planning Support Systems, have the potential to steer communities toward the long-term practice of sustainable development. In essence, this has been the primary goal of the workshops on Tools for Community Design and Decision Making (TCDDM).

Nyckelfrågor vid hållbar stadsutveckling

I intressant inlägg från Kaid Benfield i alltid relevanta The Atlantic Cities punktar han upp 14 nyckelområden för att bygga  hållbara (lokal)samhällen, eller som han hellre säger, goda ”people habitat.”(mänskliga levnadsmiljöer)

• Först pekar Benfield ut behovet av att aktiviteter bör utgå från målsättningen att ”nourish the human spirit” (klickbar länk leder till tidigare inlägg av Benfield i ämnet). För en förtydligande bild av begreppet kan  Wikipedia vara av värde
• Därefter betonar han vikten av ett holistiskt förhållningssätt då vi ingår i ekosystem där allt kan påverka alla andra ingående delar
• Långsiktighet och tålamod är väsentligt då få förändringar går snabbt. Måste dock uppmärksamma att även måttliga förbättringar ger stor total effekt
• Mycket av den bebyggelse som finns om 25-30 år tillkommer under perioden där stora möjligheter till införande av effektivare metoder, materialval och system finns.(Benfield uppger att 50% tillkommer men jag har tidigare läst uppskattning om 20%, kanske beror på geografisk avgränsning där han anger globalt och den lägre siffran gäller för typexemplet Storbrittanien)
• Förbättra planeringen för att stimulera gång- & cykeltransporter vilket har en rad positiva effekter inte minst på de galopperande välfärdssjukdomarna såsom fetma och därtill kopplad diabetes
• Planeringen måste göras på två kopplade nivåer, regionalt(storstadsregioner) och på kvarter/bostadsområdesnivå
• Rätt lokalisering för insatser. För miljön är revitalisering genom återanvändning av byggd infrastruktur bäst, därefter ombyggnad samt förtätning. Relativt centralt läge är dubbelt så viktigt än andra faktorer för att minska bilresor och därtill kopplade utsläpp
• För hållbar planering på kvarter/bostadsområdesnivå lyfter han fram   LEED for Neighborhood Development finns dock rum för tyngre viktning på hur de existerande området är, historiska värden, rimliga kostnader, parker och grönområden, hälsoläget och lokalt engagemang
• En förhållandevis tät stad stimulerar gång framför bil. Krävs dock inte hyperkondenserade miljöer då andra faktorer blir viktigare efter att acceptabla avstånd till målpunkter nåtts

Han avslutar med att visa på en rad positiva tecken på att utvecklingen(i USA) går åt rätt håll såsom att stadsboende växer snabbare än det i utspridda villaförorter. Fler önskar bo i promenadvänliga områden där bilinnehav ej krävs. Bilkörning minskar, liksom antalet utfärdare körkort och bilregistreringar. Fler väljer kollektivtrafik och gröna/klimatsmarta hus säljs med en premium i en annars ansträngd egnahemsmarknad.

Länk till orginalartikel

14 Keys To Building People Friendly Communities – Design – The Atlantic Cities by KAID BENFIELD

Samproduktion- ett ledmotiv för 2012

Julian Dobson skriver intressant på brittiska Urban Pollinators hemsida om trenden och behovet av samproduktion mellan intressegrupper för att bättre tillgodose sociala behov i samhället. Inlägget i sin helhet kan läsas här

”For the uninitiated, co-production is the idea of ‘delivering public services in an equal and reciprocal relationship between professionals, people using services, their families and their neighbourhoods’. The thesis is that services are better in quality and in value (including value for money) when the recipients are also the creators, designing and delivering services tailored to the needs that they can uniquely understand.”

Dobson menar att det inte bör vara spariver som vägleder arbetet med att öka medborgarinvolvering i lösningar för välfärdsbehov. Istället bör målet vara att skapa uthålliga samhällen med ett starkt socialt kitt.

”So we need to return to and expand that broader vision of co-production …. That means breaking out of the public service corral and understanding that what is on offer is a different way of thinking about the places we live in and the way we do business there, not just a sociopolitical fix.”

”If the vision of co-production is one in which all share in creating the frameworks and infrastructure for their lives, where we live and how we work must be key elements of that approach. That includes, but goes well beyond, the services provided by central and local government.”

Dobson exemplifierar genom att peka på hur de många stadskärnors vikande handel är ett område som lämpar sig för samproduktion och samverkansinitiativ över intressentgränser. Som tankesmedja bidrog Urban Pollinators med remissförslag till den utredning Mary Portas fick i uppdrag av Premiärminister David Cameron att sammanställa.           Där listas orsaker till stadskärnehandelns(High Street) dramatiska tillbakagång och tänkbara motåtgärder.

”Over the last year the spotlight on the decline and demise of many of our high streets has revealed a major opportunity for the co-production of place. Last June Urban Pollinators coordinated a submission to the Mary Portas review outlining the idea of a ‘21st century agora’ where town centres are defined by their communities, not just by the demands of property owners and retailers.”

En av många idéer Urban Pollinator lämnade och som kom med i den slutgiltiga rapporten var tanken på ”Town Team”. Dessa kan bestå av engagerade representanter från allmänhet, föreningsliv, bransch- & intresseorganisationer likväl som handel, fastighetsägare och lokala politiker och tjänstemän.

Människors behov och önskningar kring den fysiska planeringen i stadsrummet bör enligt förslaget sättas i fokus.             De kommersiella aktörernas intressen får anpassa sig till platsens unika indentitet då ekonomiskt kapital erhålls först när socialt kapital finns. Utan människor ingen marknad!

Starka nationella och globala detaljistkedjor önskar likformighet i sina butikskoncept av såväl stordriftsskäl som tydlig varumärkeskommunikation. Tyvärr medför det risk att stadskärnor blir till förväxling lika och man kan tala om klonstäder som saknar unik själ eller platskänsla.

”Town teams will only ever be as good as their vision and understanding, however. The ideas of co-production can help here: if we see the town centre or high street as belonging to the wider public rather than simply serving their requirements as consumers, we can end up with very different visions of what can be achieved in these spaces.        From space for start-up business to learning centres and voluntary projects, we can reinvigorate high streets with ideas and projects that spark social and business relationships. That means moving from community consultation to community-led design.”

Det lokala styret såsom kommunalpolitiker och tjänstemän i Sverige bör då anta rollen av facilitator eller lots i arbetet över intressegränser.

”The concept of co-production weaves together the processes of public agencies and private business with the initiative and agility of community projects, developing forms of dialogue that respect the talents and energy of all rather than pitching parties against each other. This is especially important when it comes to the role of the local authority, which needs to be a facilitator and steward in developing and animating places.”

 

 

Tufft för partnerskap kring hållbarhetsfrågor i USA

I USA har tre ”myndigheter” sedan 2009 arbetat i ett partnerskap för att förbättra samordningen av insatser inom hållbarhetsområdet. Myndigheterna; Department of Housing and Urban Development (HUD), U.S. Department of Transportation (DOT) och U.S. Environmental Protection Agency (EPA) motsvarar grovt räknat Transportverket, Boverket och Naturvårdsverket. Ett bakslag har drabbat detta föredömliga initiativ av Obamas administration då Kongressen troligtvis nu stryper budgeten. Nedan är i alla fall de principer som partnerskapet är satt att sträva efter.

Partnership for Sustainable Communities Guiding Livability Principles
Provide more transportation choices. Develop safe, reliable, and economical transportation choices to
decrease household transportation costs, reduce our nation’s dependence on foreign oil, improve air
quality, reduce greenhouse gas emissions, and promote public health.
Promote equitable, affordable housing. Expand location- and energy-efficient housing choices for
people of all ages, incomes, races, and ethnicities to increase mobility and lower the combined cost of
housing and transportation.
Enhance economic competitiveness. Improve economic competitiveness through reliable and timely
access to employment centers, educational opportunities, services and other basic needs by workers, as
well as expanded business access to markets.
Support existing communities. Target federal funding toward existing communities—through strategies
like transit-oriented, mixed-use development and land recycling—to increase community revitalization
and the efficiency of public works investments and safeguard rural landscapes.
Coordinate and leverage federal policies and investment. Align federal policies and funding to remove
barriers to collaboration, leverage funding, and increase the accountability and effectiveness of all levels
of government to plan for future growth, including making smart energy choices such as locally
generated renewable energy.
Value communities and neighborhoods. Enhance the unique characteristics of all communities by
investing in healthy, safe, and walkable neighborhoods—rural, urban, or suburban.

Medborgarinvolvering förbättrar samhällsbyggnadsprojekt!

Snart sagt alla organisationer säger sig omfamna hållbarhetsprinciperna om ekonomisk, ekologisk och socialt hänsynstagande vid beslut. Det är en mycket glädjande utveckling och förhoppningsvis går det från tafatta försök och läpparnas bekännelse till helt integrerad del av ständigt pågående verksamhetsutveckling.

En väsentlig del i hållbar utveckling är att beslut bör sträva efter att involvera alla intressegrupperingar som påverkas i ett tidigt skede för maximal belysning av tänkbara effekter. Speciellt gäller detta förstås statlig och kommunal samhällsplanering som ju berör många och som bekostas i huvudsak av offentliga medel.

Tyvärr finns det trots många fördelar med stor medborgarinvolvering i planprocessens tidiga skeden ett motstånd från politiker och tjänstemannasidan där man (ofta outtalat då det inte anses politiskt korrekt) anser det krångligt och tidsödande. Andra ifrågasätter värdet av lekmäns åsikter om projekt inom samhällsbyggnad och anser experter i lugn och ro ska finna bästa tänkbara lösning utan att behöva övertyga oinsatta i planernas förträfflighet.

I ett aktuellt inlägg på amerikanskt nätforum kring hållbar stadsutveckling, Sustainable Cities Collective, pekar Michael Hooper, Assistant Professor of Urban Planning at Harvard University’s Graduate School of Design, på stöd i forskning att hög grad av medborgarinvolvering ger bättre projektresultat.

Anledningen till att motvilja trots detta kvarstår tror skribenten beror på ett alltför stort fokus från branschen på projektens plan- och byggfas. I helhetsutvärdering av ett projekts framgång ligger ju mycket kring hur det färdiga resultatet används, upplevs, håller etc.

”Importantly, these studies look at project success in broader terms than simple speed of implementation or construction. They also look at issues such as user satisfaction and the long-term economic and social sustainability of projects.”

Denna del är sällan branschen av arkitekter, exploatörer, samhällsplanerare och stadsbyggnadsansvarig särskilt engagerad i. De har heller inte samma intresse av positiva sideffekter av stor medborgarinvolvering såsom stärkt stöd för den lokala demokratin och att det sociala kapitalet byggs upp.

”By expanding the terms by which we measure success to include longer-term economic and social outcomes, participation begins to look less like a burden and more like an asset.”

Professor Hooper avslutar med att se hoppfullt på de möjligheter IT och sociala medier ger för att underlätta medborgarinvolvering.

”An exciting development in the world of participation is the increasing use of new technologies for citizen engagement. These include social networking and other digital applications that expand opportunities for the solicitation and sharing of community input on projects.”

Han avslutar dock med att konstatera att tekniska möjligheter har liten påverkan om inte attitydförändringar i branschen nås så att det fulla värdet av medborgarinvolvering beaktas och inte längre ses som hinder och grus i maskineriet.

”While new technologies have considerable promise to change the way participation works, an important shift in mindset will be needed to capitalize on these innovations.

New technological approaches to participation will only have a meaningful impact if policymakers, planners and developers start to recognize that participation has instrumental benefits – that community input can and does improve project outcomes.

If participation continues to be seen as a procedural hurdle and thorn in the side of development, no amount of technological innovation will overcome the divide that continues to separate communities from those that plan for them.”

Medborgarengagemang i en tid av livslång egocentrering

I England är diskussionen om lokalt inflytande över utvecklingen livkraftig. En ny lag som ska ge större självständighet till de mindre, lokala förvaltningsenheterna håller på att genomdrivas.

”The localism bill will change the relationship between central and local government. Under the bill, councils will be given a ”general power of competence”, legal shorthand for cutting central government’s leash once and for all.They will alos have restored their ability to act independently for the benefit of their communities.”

”Frontrunners across the country are already testing neighbourhood planning. People make the best decisions about things that have a personal impact on them. Local ownership of local planning, the local economy and local services adds up to local energy, local ingenuity and local ambition. It’s a new era where people don’t simply have to take what the government dictates.”

I Sverige har våra kommuner ett stort mått av självbestämmande gentemot staten. Alltså borde möjligheterna till lokalt anpassade lösningar på unika behov vara goda. Kanske tar medborgarna generellt denna möjlighet att påverka för given och blir därför passiv. Gnäll och missnöje med sakernas tillstånd stannar vid just det och i ett fåtal fall en insändare i den lokala tidningen.

Självklart finns engagerade medborgare som lägger ned tid och engagemang men ingen kan påstå att de utgör en majoritet av befolkningen.

Tidsbrist anger vissa som orsak trots att det troligtvis aldrig under människans historia funnits mer fritid än nu. Uppmärksamhet(eng ”Attention) lär vara den nya bristvaran. Med allt fler källor till förströelse blir dragkampen om människors uppmärksamhet den stora utmaningen för medborgardrivna aktiviteter. Det är inte bara en kamp om människors vakna fritid, utan också om deras tankeverksamhet och engagemang.

Förströelse ger ofta omedelbar behovstillfredsställelse(eng ”Instant gratification”), man gillar helt enkelt att se på TV, spelar spel, kolla Facebook eller annan aktivitet som kräver liten insats men ger upplevelsemässigt(spänning, humor, igenkänning) något i utbyte.

Arbete med att förändra och påverka saker i sin livsmiljö man finner otillfredsställande ger sällan snabba resultat. Om och när önskad förändring sker följer en tillfredsställelse som därmed är fördröjd(eng ”Delayed gratification”) och det krävs mognad att orka arbete för mål som ligger framåt i tiden.

Mognad, att bli vuxen, har blivit ett skällsord i vår tid. En allmänt omfamnad ungdomskult gör att media i rubriker försäkrar att ”40 är det nya 30” och alla är grabbar och tjejer långt upp pensionsåldern. Med dessa ideal övergår barn- & ungdomsårens egocentrering aldrig i en personlig mognad när fokus skiftar till först partner, barn och sedan till samhället och världen i stort.

Många ideella organisationer upplever ökande svårigheter att förmå människor att engagera sig som volontärer eller i styrelsearbete.  Medlemsantal sjunker och många medlemmar deltar heller inte aktivt i verksamheten.

Ska vi få samhällen som är utformade som dess medborgare önskar krävs att vi klarar att arbeta uthålligt mot dessa mål. Att kommunicera engagerande visioner är en viktig del i utmaningen att vinna kampen om uppmärksamhet. Att anpassa formerna för arbetet mot dessa mål till nutidsmänniskans jakt på omedelbar behovstillfredsställelse ställer krav på gamla och nya organisationer.

Sociala medier kan komplettera de fysiska möten som krävs i arbetet mot målen varför ökad kunskap om dessa måste erhållas i många existerande verksamheter.

 

Länk till omnämnd artikel:

Baroness Hanham: localism isn\’t new, but it is important