Skolpolitikens roll i kommuners attraktivitet

Trots att friskolereformen infördes redan 1992 är det först de senaste åren debattvågorna ute i Sveriges kommuner har gått höga. Bevakar man som jag sökordet ”friskola” fås varje dag artiklar från framför allt lokal dagspress. Dessa tidningars webbsidor har ofta hätska debatter kring friskolors vara eller icke vara.

Varför kommer den hätska debatten nu?

Ett svar kan vara att det i många kommuner helt enkelt inte tidigare funnits någon friskola att förhålla sig till. I andra kommuner har friskolor varit en marginell företeelse som kommunala politiker generellt kunnat stötta då det visar på gott utbud av utbildningsalternativ i kommunen. Något man stolt använt som argument när man i bo-kampanjer söker locka familjer att flytta till kommunen.

Nu har dock dessa friskolor nått sådan framgång att det mer konkret påverkar kommunens förvaltning av de kommunala skolorna. I kombination med vikande barnkullar i många kommuner drabbas nu lokala politiker och tjänstemän av skrämselhicka. Plötsligt är förtjänsterna med stort utbildningsutbud som bortblåst och friskolorna sägs dränera kommunerna på resurser i de kommunala skolorna.

Med tanke på att endast Vänsterpartiet bland riksdagspartierna fortfarande har en partilinje där man ifrågsätter friskolereformens existensberättigande hörs väldigt många kritiska röster på det lokala planet.

Att partipolitik och realpolitik kan vara väsenskilda är ingen nyhet och förklarar också varför lokalpartier kan få stort inflytande i kommunerna liksom ”oheliga” allianser och enskilda politikers hopp mellan partier. Inget konstigt i det och kanske en anledning till att personorienteringen i politiken ökar.

I framtiden kanske vi väljer ”borgmästare” som själv utser sin förvaltning. Något som indirekt skulle innebära att tunga tjänstemannaroller lättare kunde ändras och valda politikers intentioner kunde tillämpas utan tjänstemannastyre och  konflikter mellan politisk ledning och förvaltning.

Friskolereformen kan ha varit allt för långtgående. Kanske skulle enbart stiftelser utan vinstintresse accepterats som huvudmän. Det stora intresset bland skolkoncerner att starta och köpa ut etablerade friskolor ger åtminstone mig andra känslor än att pedagogiska idéer står i fokus för deras intressen. Jag kan förstå och dela indignationen  över vinstnivåer, aktieutdelningar och avyttringsförtjänster som rapporterats om bolagsdrivna friskolor.

Lokalpolitiker som företräder partier som centralt fastställt sin hållning i friskolefrågan bör inte ödsla tid och politiskt kapital på att ifrågasätta densamma. Inte heller i konflikt med intentionerna om ”lika villkor” trixa mellan de kommunala verksamheterna för att minimera skolpeng och lokalbidrag. Det senare ska baseras på kommunens egna kostnader för skollokaler och det har rapporterats om hur kommunernas egna fastighetsbolag sänker hyrorna för egna skollokaler för att därmed minska friskolornas lokalbidrag. Dessa sitter sällan i lokaler vars kostnader på samma kreativa sätt kan anpassas till lokalbidraget  och missgynnas därmed.

Kommunerna måste se framtiden an utan att ideologiska övertygelser skymmer fakta. Om all utbildning drevs i friskoleform, alla elever och deras föräldrar var nöjda samt Skolinspektionen och nationella utvärderingar gav bra resultat till samma eller lägre kommunala kostnader än vad enhetsskolan kostar skulle det nödvändigtvis innebära en samhällig förlust? Jag har inget färdigt svar på denna fråga och den tål att belysas från många håll.

Utifrån fakta bör vi diskutera om scenariot är orimligt och i så fall varför. Vidare bör debatten avhandla hur kommunen utifrån fakta kan ge alla utbildningsalternativ rättvisa förutsättningar att tjäna kommunens barn och ungdomar utifrån individuella behov och intressen. Till gagn individen och i förlängningen även samhället i stort.

Förtätning framgångsfaktor för växande städer

Förtätningar i en urban region

Nya förtätningar uppstår efter nya transportleder och nya korsningspunkter mellan transportleder. När de uppstår har de en attraktionskraft som drar till sig nya förtätningar. Förtätningsmönstret följer de transportleder som finns. En ny urban region växer fram ur tillkomsten av nya förtätningar och i viss mån intill redan etablerade förtätningar. Varje centras närhet till andra förtätningar avgör lokaliseringens lönsamhet.

Kommuner i stadsregioner växer

Det finns en koppling mellan stadsstorlek och regionstorlek. Tillväxt återspeglar attraktivitet. Där fler vill vara i regionen än vad det i varje ögonblick finns plats för, är en attraktiv region. Stadsregioner som är attraktiva och där ekonomin växer har mer tjänster och aktiviteter än andra regioner.

Sammanfattningsvis kan sägas att:

• Många kärnkommuner i medelstora städer växer
• En regions attraktivitet relateras till kärnstaden och dess centrums mångfald
• Konsumtionsmångfald är upplevelserikedom
• Mångfald av arbetstillfällen och arbetsutbud

Mångfald skapas enklast där förtätningen är störst

Mångfald som gäller företagens möjlighet att få arbetskraft, företagstjänster, konsumtionsmångfald och upplevelserikedomen i stadskärnan. Detta bärs inte bara upp i den centrala delen, utan i sammanfattningarna av vad alla förtätningar har att erbjuda som är regionens totala täthet. Varje förtätning drar fördel av mångfald i varje annan förtätning som finns i varje kärnstad.

Kärnstaden drar i sin tur nytta av sitt omland. En medelstor stad växer på omlandets bekostnad. Stadsregioner som växer gör det för att företagets tjänster växer. Varje boendeförtätningsplats bestäms också av lägets tillgänglighet av den upplevelse som stadsregionen erbjuder. Tillgängligheten reagerar på om det blir tidsfördröjning i systemet, då sjunker tillgängligheten.

(Börje Johansson, professor på Internationella Handelshögskolan i Jönköping inledde som första talare på Nordic Urban Forum 2008. Börje talade om staden som en fraktal struktur av förtätningar. Fraktalen står för att vi kan titta på staden ur olika vinklar.)

Prestigefullt internationellt pris till Malmö Citysamverkan

Jag hade planer på att besöka den stora konferensen i London tidigare i juni men fick välja bort detta. Malmö fanns dock representerat och kom hem med fint pris. Nedan text saxat från Fastighetsägarna.

Malmö Citysamverkan firar 15-årsjubileum och lagom till jubileet fick Pia Sandin, VD för Malmö Citysamverkan, ta emot den internationella utmärkelsen, ATCM Partnership of the year. Ett mycket prestigefullt pris som delades ut i London på en världskongress i stadskärneutveckling.

-Vi fick priset för att vi bland annat har ett utvecklat och gott samarbete mellan kommun, fastighetsägare och näringsliv som gynnar alla parter, berättar Pia Sandin.

Något, som enligt juryn har resulterat i en stadskärna av världsklass.

-Priset betyder givetvis mycket som uppmuntran och bekräftelse på vårt arbete i Citysamverkan. Vårt samarbete med Malmö Stad, fastighetsägare och handlare fungerar verkligen bra och givetvis hoppas vi på att ett sådant här pris sätter Malmö på världskartan, lockar hit människor och att det i sin tur gynnar handeln och näringslivet. Att delta på en sådan här stor kongress ger också inspiration att fortsätta utvecklas, säger Pia.

Malmös stadsträdgårdsmästare, Gunnar Eriksson, var som ende svensk inbjuden att delta som föredragshållare på kongressen

Så här löd juryns uttalande:
Malmö Citysamverkan is a fantastic best practice example in city centre development. It has great strength of involvement from both the private and public sectors and boasts a wide remit of achievements. The effect of the work proves this is a truly worthwhile investment for all partners and has resulted in a city centre of world class standard.

Fakta
Kongressen hölls den 16-19 juni i London. Kongressen besöktes av ca 400 delegater från alla världsdelar. Dagarna hade fokus på People, Place, Partnership och Policy och innehöll ett digert program om allt från hållbart byggande till sociala medier.En världskongress hålls vart tredje år. Förra gången var 2007 i New York och nästa gång är i Montreal 2013. Det är första gånger på ca 10 år som kongressen har hållit i Europa.

”Cykelställsfrågor” får upprättelse!

Inom kommunal planering av stadsmiljön har man ibland skämtsamt kallat till synes triviala frågor som upptar politiker och tjänstemän för cykelställsfrågor.

Men kanske är det dags att tänka om. Saxat nedan från konferens där nedan två medarbetare från Boverket talade om regional perspektiv på stadsplanering.

Strategiska detaljer är mycket viktiga. Ett bra exempel på den sådan detalj är möjligheten att parkera sin cykel på ett säkert och praktiskt sätt vid tågstationer, menade Lena Dübeck.

– Det är en väldigt viktig länk för att hela resandekedjan ska fungera, sade hon.

– Cykelparkering kan låta som något trivialt men det är en komplicerad länk med många aktörer inblandade i planeringsskedet. Samtidigt kan det vara helt avgörande för att människor ska välja cykel, sade Järda Blix.

Charette-samråd på franska!

Marknadsföringsgurun Seth Godin nämnde nyligen i sin blogg begreppet charette. En länk till Wikipedia bjöd en spännande beskrivning av tänkbar härkomst och samt innebörd för ett begrepp med potential att bli ett buzz word(modeord).

Arkitekturstuderande i 1800-talets Paris kunde ses frenetiskt jobba på sina projekt på väg i vagn(en Charrette) in i det sista inför inlämning på skola. Begreppet kom att i arkitektkretsar stå för intensivt arbete in i det sista inför deadline.

Politiker och andra makthavare i 1600-, 1700- och 1800-talets Europa samordnade längre resor mellan städer så att tiden kunde nyttjas åt förhandlingar för att nå lösningar på uppkomna problem.

I nutid används begreppet i engelskspråkiga länder för teknik som används vid samråd i ”urban planning”, dvs stads- och transportsystemsplanering.

Tekniken innebär vanligtvis intensiva, även flerdagliga, möten mellan kommunala företrädare, utvecklare och allmänhet. Målsättningen är att tidigt i planeringen få en allsidig genomlysning från en mångfald av intressenter. Framgångsrika charetter strävar efter att lösningar ska ägas gemensamt och söker mildra de känslor av konfrontation som ofta finns mellan allmänhet och utvecklare.

Medverkande från allmänheten är inte nödvändigtvis representativ för invånarna eller har mandat från dessa utan är engagerade och har hörsammat uppmaningen att delta. Dessa representanter får information tidigt om planeringsprocessen för reell delaktighet.

Målsättningen för utvecklare och kommunföreträdare är givetvis att processen ska löpa mer friktionsfritt samtidigt som man efterlever juridiska krav på samråd och medborgarinflytande.