Medborgardialog i skånsk motvind

Ser i en äldre artikel från tidningen Norra Skåne att medborgarinitiativ kring Hässleholms visionsarbete, Vision 2030, haft svårt att locka deltagare.

I artikeln spekulerar skribenten om tänkbara orsaker och motdrag.

Det är ganska vanliga argument som anges och därför kan man undra om kommunen ”gjort allt” för att maximera förutsättningarna för stort deltagande.

Ett spår som skribenten följer är populärt att lyfta fram. Tanken att ökat teknikutnyttjande ökar viljan att medverka bland allmänhet. Få vill satsa värdefull fritid på att medverka i fysiska möten går resonemanget.

Personligen ser jag IT-stöd som ett komplement men inte som ersättning för fysiska möten människor emellan. Jag tror de flesta instämmer i att t ex en vänskap- eller arbetsrelation inte optimalt kan upprättas och underhållas enbart med IT-stöd.

På samma sätt byggs socialt kapital i en stad primärt genom att människor träffas.

I en tid när även tidigare tillskyndare av distansarbete såsom IT-branschen genom Yahoo, Google och andra drakars avståndstagande från denna praxis bör samhällskontakt inte blint förlita sig på IT-stöd.

Medborgardialog – Opinion – NorraSkåne.se.

Annonser

Sveriges Arkitekter förespråkar samverkan

Catherina Fored, förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter, aviserar en satsning på att lyfta fram yrkeskategorins betydelse i arbetet med att skapa ett mer hållbart samhälle. 

I en artikel på Svensk Byggtjänsts hemsida berättar hon att god arkitektur och arkitekter har fått en undanskymd roll i debatten kring hur vi skapar framtidens hållbara städer.

Kompetensen finns inom yrkeskåren och med en mer framskjuten plats kan bättre samtal föras mellan alla intressenter vid samhällsbyggnadsprojekt.

Hon förespråkar också samverkan genom möten och samtal och är inte helt såld på de IT-baserade stöd som finns för planering såsom BIM(Building Information Modeling).

Följ nedan länk för orginalartikel:

”Dags att arkitekten återtar sin ansvarsroll i samhällsbyggandet” – aktuellt från Svensk Byggtjänst.

Tufft för partnerskap kring hållbarhetsfrågor i USA

I USA har tre ”myndigheter” sedan 2009 arbetat i ett partnerskap för att förbättra samordningen av insatser inom hållbarhetsområdet. Myndigheterna; Department of Housing and Urban Development (HUD), U.S. Department of Transportation (DOT) och U.S. Environmental Protection Agency (EPA) motsvarar grovt räknat Transportverket, Boverket och Naturvårdsverket. Ett bakslag har drabbat detta föredömliga initiativ av Obamas administration då Kongressen troligtvis nu stryper budgeten. Nedan är i alla fall de principer som partnerskapet är satt att sträva efter.

Partnership for Sustainable Communities Guiding Livability Principles
Provide more transportation choices. Develop safe, reliable, and economical transportation choices to
decrease household transportation costs, reduce our nation’s dependence on foreign oil, improve air
quality, reduce greenhouse gas emissions, and promote public health.
Promote equitable, affordable housing. Expand location- and energy-efficient housing choices for
people of all ages, incomes, races, and ethnicities to increase mobility and lower the combined cost of
housing and transportation.
Enhance economic competitiveness. Improve economic competitiveness through reliable and timely
access to employment centers, educational opportunities, services and other basic needs by workers, as
well as expanded business access to markets.
Support existing communities. Target federal funding toward existing communities—through strategies
like transit-oriented, mixed-use development and land recycling—to increase community revitalization
and the efficiency of public works investments and safeguard rural landscapes.
Coordinate and leverage federal policies and investment. Align federal policies and funding to remove
barriers to collaboration, leverage funding, and increase the accountability and effectiveness of all levels
of government to plan for future growth, including making smart energy choices such as locally
generated renewable energy.
Value communities and neighborhoods. Enhance the unique characteristics of all communities by
investing in healthy, safe, and walkable neighborhoods—rural, urban, or suburban.

Medborgarinvolvering förbättrar samhällsbyggnadsprojekt!

Snart sagt alla organisationer säger sig omfamna hållbarhetsprinciperna om ekonomisk, ekologisk och socialt hänsynstagande vid beslut. Det är en mycket glädjande utveckling och förhoppningsvis går det från tafatta försök och läpparnas bekännelse till helt integrerad del av ständigt pågående verksamhetsutveckling.

En väsentlig del i hållbar utveckling är att beslut bör sträva efter att involvera alla intressegrupperingar som påverkas i ett tidigt skede för maximal belysning av tänkbara effekter. Speciellt gäller detta förstås statlig och kommunal samhällsplanering som ju berör många och som bekostas i huvudsak av offentliga medel.

Tyvärr finns det trots många fördelar med stor medborgarinvolvering i planprocessens tidiga skeden ett motstånd från politiker och tjänstemannasidan där man (ofta outtalat då det inte anses politiskt korrekt) anser det krångligt och tidsödande. Andra ifrågasätter värdet av lekmäns åsikter om projekt inom samhällsbyggnad och anser experter i lugn och ro ska finna bästa tänkbara lösning utan att behöva övertyga oinsatta i planernas förträfflighet.

I ett aktuellt inlägg på amerikanskt nätforum kring hållbar stadsutveckling, Sustainable Cities Collective, pekar Michael Hooper, Assistant Professor of Urban Planning at Harvard University’s Graduate School of Design, på stöd i forskning att hög grad av medborgarinvolvering ger bättre projektresultat.

Anledningen till att motvilja trots detta kvarstår tror skribenten beror på ett alltför stort fokus från branschen på projektens plan- och byggfas. I helhetsutvärdering av ett projekts framgång ligger ju mycket kring hur det färdiga resultatet används, upplevs, håller etc.

”Importantly, these studies look at project success in broader terms than simple speed of implementation or construction. They also look at issues such as user satisfaction and the long-term economic and social sustainability of projects.”

Denna del är sällan branschen av arkitekter, exploatörer, samhällsplanerare och stadsbyggnadsansvarig särskilt engagerad i. De har heller inte samma intresse av positiva sideffekter av stor medborgarinvolvering såsom stärkt stöd för den lokala demokratin och att det sociala kapitalet byggs upp.

”By expanding the terms by which we measure success to include longer-term economic and social outcomes, participation begins to look less like a burden and more like an asset.”

Professor Hooper avslutar med att se hoppfullt på de möjligheter IT och sociala medier ger för att underlätta medborgarinvolvering.

”An exciting development in the world of participation is the increasing use of new technologies for citizen engagement. These include social networking and other digital applications that expand opportunities for the solicitation and sharing of community input on projects.”

Han avslutar dock med att konstatera att tekniska möjligheter har liten påverkan om inte attitydförändringar i branschen nås så att det fulla värdet av medborgarinvolvering beaktas och inte längre ses som hinder och grus i maskineriet.

”While new technologies have considerable promise to change the way participation works, an important shift in mindset will be needed to capitalize on these innovations.

New technological approaches to participation will only have a meaningful impact if policymakers, planners and developers start to recognize that participation has instrumental benefits – that community input can and does improve project outcomes.

If participation continues to be seen as a procedural hurdle and thorn in the side of development, no amount of technological innovation will overcome the divide that continues to separate communities from those that plan for them.”

Medborgarengagemang i en tid av livslång egocentrering

I England är diskussionen om lokalt inflytande över utvecklingen livkraftig. En ny lag som ska ge större självständighet till de mindre, lokala förvaltningsenheterna håller på att genomdrivas.

”The localism bill will change the relationship between central and local government. Under the bill, councils will be given a ”general power of competence”, legal shorthand for cutting central government’s leash once and for all.They will alos have restored their ability to act independently for the benefit of their communities.”

”Frontrunners across the country are already testing neighbourhood planning. People make the best decisions about things that have a personal impact on them. Local ownership of local planning, the local economy and local services adds up to local energy, local ingenuity and local ambition. It’s a new era where people don’t simply have to take what the government dictates.”

I Sverige har våra kommuner ett stort mått av självbestämmande gentemot staten. Alltså borde möjligheterna till lokalt anpassade lösningar på unika behov vara goda. Kanske tar medborgarna generellt denna möjlighet att påverka för given och blir därför passiv. Gnäll och missnöje med sakernas tillstånd stannar vid just det och i ett fåtal fall en insändare i den lokala tidningen.

Självklart finns engagerade medborgare som lägger ned tid och engagemang men ingen kan påstå att de utgör en majoritet av befolkningen.

Tidsbrist anger vissa som orsak trots att det troligtvis aldrig under människans historia funnits mer fritid än nu. Uppmärksamhet(eng ”Attention) lär vara den nya bristvaran. Med allt fler källor till förströelse blir dragkampen om människors uppmärksamhet den stora utmaningen för medborgardrivna aktiviteter. Det är inte bara en kamp om människors vakna fritid, utan också om deras tankeverksamhet och engagemang.

Förströelse ger ofta omedelbar behovstillfredsställelse(eng ”Instant gratification”), man gillar helt enkelt att se på TV, spelar spel, kolla Facebook eller annan aktivitet som kräver liten insats men ger upplevelsemässigt(spänning, humor, igenkänning) något i utbyte.

Arbete med att förändra och påverka saker i sin livsmiljö man finner otillfredsställande ger sällan snabba resultat. Om och när önskad förändring sker följer en tillfredsställelse som därmed är fördröjd(eng ”Delayed gratification”) och det krävs mognad att orka arbete för mål som ligger framåt i tiden.

Mognad, att bli vuxen, har blivit ett skällsord i vår tid. En allmänt omfamnad ungdomskult gör att media i rubriker försäkrar att ”40 är det nya 30” och alla är grabbar och tjejer långt upp pensionsåldern. Med dessa ideal övergår barn- & ungdomsårens egocentrering aldrig i en personlig mognad när fokus skiftar till först partner, barn och sedan till samhället och världen i stort.

Många ideella organisationer upplever ökande svårigheter att förmå människor att engagera sig som volontärer eller i styrelsearbete.  Medlemsantal sjunker och många medlemmar deltar heller inte aktivt i verksamheten.

Ska vi få samhällen som är utformade som dess medborgare önskar krävs att vi klarar att arbeta uthålligt mot dessa mål. Att kommunicera engagerande visioner är en viktig del i utmaningen att vinna kampen om uppmärksamhet. Att anpassa formerna för arbetet mot dessa mål till nutidsmänniskans jakt på omedelbar behovstillfredsställelse ställer krav på gamla och nya organisationer.

Sociala medier kan komplettera de fysiska möten som krävs i arbetet mot målen varför ökad kunskap om dessa måste erhållas i många existerande verksamheter.

 

Länk till omnämnd artikel:

Baroness Hanham: localism isn\’t new, but it is important

 

 

 

Varför sprawl är ett pyramidspel!

How Suburban Sprawl Is A Ponzi Scheme

I USA höjs allt fler röster mot det ohållbara stadsbyggnadsidealet med enhushållsboende på (bil)pendlingsavstånd från stadskärnor. De administrativa motsvarigheterna till sveriges kommuner lockas av möjligheten att sälja mark samt erhålla skattaunderlag från inflyttande.

De underskattar kraftigt de långsiktiga kostnaderna förenade med åtaganden för underhåll av infrastruktur såsom v/a, sophämtning, vägnät, dagvattenhantering, kollektivtrafik, barnomsorg, skola etc, etc…

I Sverige har allt fler kommuner sett sin möjlighet till inflyttning i extern/halvexterna lägen gärna nära vatten. När centralorter och andra existerande tätorter går miste om möjligheten till förtätning och expansion missas möjligheten att ta del av redan befintlig infrastruktur och kommunal service.

Förutom fördyrande och oöverskådligt ansvar för ytterligare infrastruktur missas därmed möjligheten att i stadsmiljö stärka lokal efterfrågan som möjliggör lokal marknad för existerande närings-, kultur- och föreningsliv och jordmån för nysatsningar i en positiv spiral. Ökat utbud inom ovan näringar ökar kommunens attraktivitet för boende, besökare och etableringar.

Stadsbyggande som stimulerar fysisk aktivitet

Active Design Guide

Ett stort arbete har gjorts i USA för att bättre förstå hur man genom stadsplanering, arkitektur och design kan stimulera människor att välja fysisk aktivitet i större utsträckning. Vardagsmotion såsom promenader eller cykeltur till och från arbete/skola kan reducera hälsoproblem västvärdens allt ”tyngre” befolkning drabbas av. Det har bl a (kanske oväntat) visat sig att bra kollektivtrafik är väsentlig för att öka förutsättningen för att bilberoendet och den stillasittande livsstilen ska brytas.

”Researchers have identified five “D” variables that are key to analyzing the relationship between urban design and travel patterns: Density, diversity, and design—the original “three Ds” coined by Robert Cervero and Kara Kockelman— have since been supplemented by destination accessibility and distance to transit. Density describes the concentration of jobs and people in a given urban zone, while diversity gauges the number, variety, and balance of land uses in the area. Design includes the characteristics of a neighborhood’s street network and streetscape. Destination accessibility reflects the ease of travel to a central business district or other concentrated area of jobs and attractions. Distance to transit measures the average distance from home or work to the nearest rail station or bus stop. Walking and transit use (a factor connected to higher levels of physical activity) increase with density, diversity, good design, destination accessibility, and transit access. Developing and maintaining these five qualities is therefore essential to promoting active living through urban design and planning.”

IBM visar vägen för stadsutveckling

 

 

Smarter cities for smarter growth

IBM skriver i ambitiöst whitepaper om vad som avgör städers framgång i jakten på att attrahera talang. Human kapital bestående av välutbildade, kreativa och innovativa människor som är förutsättning för ekonomier som i allt större utsträckning består av privat tjänsteproduktion med en krympande offentlig sektor och dito industri. Även de sistnämnda sektorerna blir allt mer kunskapsintensiva och förstärker behovet ytterligare.

Richard Floridas forskning om den ”kreativa klassen” och andra fastslagna trender stödjer tesen om att städer måste konkurrera om vad Florida benämner 3T: Talang, Teknik & Tolerans. Det finns alltså stark koppling mellan städer och regioners ekonomiska framgång och förekomsten av ett starkt human kapital(välutbildade), teknikkluster(företag/forskning inom IT, Biokemi, Energi och annan teknik i framkant) samt ett tolerant samhällsklimat. Med det senare avses förekomsten av en mångfald bland stadens medborgare; åldersmässigt, kulturellt, värderingsmässigt etc samt hög acceptans för normavvikande livsstil.

Denna dragkamp mellan städer om talang ställer fokus på att städernas administration fungerar effektivt. IBM har tjänster för att med IT effektivisera många kommunala ansvarsområden(kollektivtrafik, renhållning, VA, skola, omsorg mm) och därav deras engagemang i ämnet.

Alla stora hård- & mjukvaruaktörer såsom HP, Microsoft, Oracle mfl involverar sig nu i stadsutvecklingsprocessen under begreppet ”smart cities”.

 

 

 

 

Idéer och tips kring taktisk stadsutveckling

Tactical Urbanism

The Street Plans Collaborative har sammanställt en liten idéskrift(pdf) på hur enkla, taktiska insatser kring stadskärneutveckling kan ge värdefull insikt om möjligheter och behov.

Då vissa aktiviteter genomförs utan att myndigheternas godkännande inhämtats kallas det ibland för  “guerilla urbanism,” “popup urbanism,” “city repair,” or “D.I.Y. urbanism.”

Många bilder gör att en snabb genomgång ger god inblick i skriftens budskap. Massor av länkar till organisationer som har mer i bildväg om ytterligare uppslag önskas.

Hållbar stadsutveckling enligt SAR

Hållbar stadsutveckling- en skrift från SAR (pdf)

Staden är nyckeln till hållbarhet(SAR sammanfattar skriftens slutsatser)

1. vi behöver en stadspolitik. Staden och en hållbar utveckling av våra städer måste få en plats högt på den politiska dagordningen. Staden har en nyckelroll när det gäller att skapa förutsättningar för en hållbar samhällsutveckling.

2. vi behöver politiker som är engagerade och tydliga i sin syn på stadsbyggandet. Politiken måste vara strategiskt inriktad, ställa krav och formulera ambitioner för staden. Ett förtroendefullt samarbete mellan politiker och stadens arkitekter och planerare är en förutsättning för att politikens vision kan omvandlas till långsiktig och hållbar planering.

3. Staden måste tillåtas vara komplex och mångfunktionell. Men utvecklingen går mot mindre mångfald. Normer, sektorstänkande, stordrift och kommersialisering stöper nybyggandet i samma form och förenklar stadens strukturer.  I det avseendet är stadsutvecklingen på fel spår.

4. Hållbarhet är inte något slutresultat utan snarare en inriktning av det ständigt pågående bygget av staden. För ett stadsbyggande som syftar till att öka hållbarheten och stadens värde behövs en gemensam kartbild och färdriktning.

5. Den hållbara staden måste byggas tät. Genom att vara tät och ha sina funktioner samlade kan staden ge ett rikt och varierat utbud tillgängligt för alla. Våra städer har dock inte byggts tätt. Sedan 50-talet har städerna fyrdubblat sin markförbrukning per invånare.

6. kommunerna måste ta ansvar för planeringen av stadens gemensamma utrymmen. Gator, torg och parker ska kunna användas av alla. Hög kvalitet i dessa platser och rum bidrar till innevånarnas stolthet, identitet och känslan av gemenskap.

7. kommunerna måste planera för variation av funktioner och verksamheter. En hållbar utveckling förutsätter ökad variation i bebyggelse och upplåtelseformer, vilket också är grunden för etablering av nya verksamheter och service i den funktionsseparerade staden eller förorten

8. vi måste bygga och förvalta mycket resurssnålare än vi gör idag. Energinormen för nybyggen är redan föråldrad och kan sänkas kraftigt. Ett hållbart byggande med god teknisk kvalitet, med energisnåla material och låg värmeförbrukning är vare sig ett tekniskt eller ekonomiskt problem utan en självklarhet i ett hållbart stadsbyggande.

9. Samplanering behövs över kommungränserna.  Planeringen kan inte stanna vid kommungränsen. Människors rörlighet sträcker sig över kommungränserna och samplanering behövs för att lösa kommunikations- och servicebehov.

10. Hållbar stadsutveckling ökar kraven på strategisk planering. Det är en politisk uppgift att säkerställa tillräcklig kommunal kapacitet och kompetens för detta.

11. Hållbart stadsbyggande kräver samverkande strategier tvärs över revir och etablerad praxis. Staden måste formas efter en strategi som styr helheten. Enskilda projekt måste tillåtas att utvecklas efter sina behov, men staden får inte bli ett resultat av sina projekt, formulerade efter stundens krav och behov.

12. nya planformer måste utvecklas. Det saknas planformer som passar för den redan byggda miljön och som hanterar stadsmiljön på ett sammanhängande sätt. Det måste skapas nya arbetsformer för utveckling av det redan byggda, för upprustning, förändring och deltagande.

13. Stadsarkitekt- och plankontoren måste stärkas.  Kompetensen hos stadsarkitekter, arkitekter, landskapsarkitekter och planeringsarkitekter måste utnyttjas bättre än idag. Att ge form och struktur åt komplexa funktioner, att se helheter, att hantera det offentliga rummets och stadsmiljöns mjuka värden, att ge en ny infallsvinkel och anvisa lösningar på konflikter i stadsutvecklingen hör till arkitekternas speciella yrkeskompetens.