Platsutveckling- en programförklaring(light)

 

Bild

Jag anser att medborgar/intressentmedverkan alltid är eftersträvansvärt ur hållbarhetsaspekt då man tidigt och allsidigt kan få behov och önskemål genomlysta från de tilltänkta brukarna av framtida offentliga miljöer och dess utbud.

Dessutom finns egenvärdet av ett ökat förtroende för demokratiska processer vilket kan vara viktigt i bostadsområden där grupper kan känna sig marginaliserade och en känsla av utanförskap riskerar att uppstå.

Metoden Future City Game från British Council har använts vid över 200 tillfällen runt om i Europa och ett 10-tal svenska kommuner har goda erfarenheter av genomförda spel. Ovan spel skulle kunna ligga till grund för det arbetet arkitekter, stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare, planerare mfl tar fram.

I optimala fall kan sådana tidiga förslag därefter bearbetas i charretter eller andra intensiva workshops(2-3 dagar) med bred expertmedverkan och möjlighet för allmänhet att ställa frågor och lämna synpunkter(t ex öppen kvällsgenomgång av dagligt arbete).

Göran Cars, professor vid KTH är nog den i Sverige som gjort mest inom detta område som fortfarande är relativt outnyttjad möjlighet till bred förankring.

Jag använder begreppet platsutveckling som jag anser motsvarar engelskans placemaking.

Detta område inom stadsutveckling arbetar med att skapa en unik och distinkt platskänsla(sense of place).

Kultur i en vid definition är ofta en väsentlig del i strävan efter ”vibe”, eller puls som vi kanske skulle kalla det. Att inkludera sådana kulturinslag tidigt i planeringen möjliggör ytor som kan användas flexibelt vid framtida marknader, festivaler, uppträdanden, turneringar liksom förekomsten av permanent publikt placerad konst, gärna som stimulerar och tål barns(och vuxnas) lek.

Kommunikation är centralt i alla samverkansprojekt med många intressenter såväl inför, under och efter avgränsade projekt. 

 

Annonser

Samproduktion- ett ledmotiv för 2012

Julian Dobson skriver intressant på brittiska Urban Pollinators hemsida om trenden och behovet av samproduktion mellan intressegrupper för att bättre tillgodose sociala behov i samhället. Inlägget i sin helhet kan läsas här

”For the uninitiated, co-production is the idea of ‘delivering public services in an equal and reciprocal relationship between professionals, people using services, their families and their neighbourhoods’. The thesis is that services are better in quality and in value (including value for money) when the recipients are also the creators, designing and delivering services tailored to the needs that they can uniquely understand.”

Dobson menar att det inte bör vara spariver som vägleder arbetet med att öka medborgarinvolvering i lösningar för välfärdsbehov. Istället bör målet vara att skapa uthålliga samhällen med ett starkt socialt kitt.

”So we need to return to and expand that broader vision of co-production …. That means breaking out of the public service corral and understanding that what is on offer is a different way of thinking about the places we live in and the way we do business there, not just a sociopolitical fix.”

”If the vision of co-production is one in which all share in creating the frameworks and infrastructure for their lives, where we live and how we work must be key elements of that approach. That includes, but goes well beyond, the services provided by central and local government.”

Dobson exemplifierar genom att peka på hur de många stadskärnors vikande handel är ett område som lämpar sig för samproduktion och samverkansinitiativ över intressentgränser. Som tankesmedja bidrog Urban Pollinators med remissförslag till den utredning Mary Portas fick i uppdrag av Premiärminister David Cameron att sammanställa.           Där listas orsaker till stadskärnehandelns(High Street) dramatiska tillbakagång och tänkbara motåtgärder.

”Over the last year the spotlight on the decline and demise of many of our high streets has revealed a major opportunity for the co-production of place. Last June Urban Pollinators coordinated a submission to the Mary Portas review outlining the idea of a ‘21st century agora’ where town centres are defined by their communities, not just by the demands of property owners and retailers.”

En av många idéer Urban Pollinator lämnade och som kom med i den slutgiltiga rapporten var tanken på ”Town Team”. Dessa kan bestå av engagerade representanter från allmänhet, föreningsliv, bransch- & intresseorganisationer likväl som handel, fastighetsägare och lokala politiker och tjänstemän.

Människors behov och önskningar kring den fysiska planeringen i stadsrummet bör enligt förslaget sättas i fokus.             De kommersiella aktörernas intressen får anpassa sig till platsens unika indentitet då ekonomiskt kapital erhålls först när socialt kapital finns. Utan människor ingen marknad!

Starka nationella och globala detaljistkedjor önskar likformighet i sina butikskoncept av såväl stordriftsskäl som tydlig varumärkeskommunikation. Tyvärr medför det risk att stadskärnor blir till förväxling lika och man kan tala om klonstäder som saknar unik själ eller platskänsla.

”Town teams will only ever be as good as their vision and understanding, however. The ideas of co-production can help here: if we see the town centre or high street as belonging to the wider public rather than simply serving their requirements as consumers, we can end up with very different visions of what can be achieved in these spaces.        From space for start-up business to learning centres and voluntary projects, we can reinvigorate high streets with ideas and projects that spark social and business relationships. That means moving from community consultation to community-led design.”

Det lokala styret såsom kommunalpolitiker och tjänstemän i Sverige bör då anta rollen av facilitator eller lots i arbetet över intressegränser.

”The concept of co-production weaves together the processes of public agencies and private business with the initiative and agility of community projects, developing forms of dialogue that respect the talents and energy of all rather than pitching parties against each other. This is especially important when it comes to the role of the local authority, which needs to be a facilitator and steward in developing and animating places.”

 

 

Tufft för partnerskap kring hållbarhetsfrågor i USA

I USA har tre ”myndigheter” sedan 2009 arbetat i ett partnerskap för att förbättra samordningen av insatser inom hållbarhetsområdet. Myndigheterna; Department of Housing and Urban Development (HUD), U.S. Department of Transportation (DOT) och U.S. Environmental Protection Agency (EPA) motsvarar grovt räknat Transportverket, Boverket och Naturvårdsverket. Ett bakslag har drabbat detta föredömliga initiativ av Obamas administration då Kongressen troligtvis nu stryper budgeten. Nedan är i alla fall de principer som partnerskapet är satt att sträva efter.

Partnership for Sustainable Communities Guiding Livability Principles
Provide more transportation choices. Develop safe, reliable, and economical transportation choices to
decrease household transportation costs, reduce our nation’s dependence on foreign oil, improve air
quality, reduce greenhouse gas emissions, and promote public health.
Promote equitable, affordable housing. Expand location- and energy-efficient housing choices for
people of all ages, incomes, races, and ethnicities to increase mobility and lower the combined cost of
housing and transportation.
Enhance economic competitiveness. Improve economic competitiveness through reliable and timely
access to employment centers, educational opportunities, services and other basic needs by workers, as
well as expanded business access to markets.
Support existing communities. Target federal funding toward existing communities—through strategies
like transit-oriented, mixed-use development and land recycling—to increase community revitalization
and the efficiency of public works investments and safeguard rural landscapes.
Coordinate and leverage federal policies and investment. Align federal policies and funding to remove
barriers to collaboration, leverage funding, and increase the accountability and effectiveness of all levels
of government to plan for future growth, including making smart energy choices such as locally
generated renewable energy.
Value communities and neighborhoods. Enhance the unique characteristics of all communities by
investing in healthy, safe, and walkable neighborhoods—rural, urban, or suburban.

Medborgarinvolvering förbättrar samhällsbyggnadsprojekt!

Snart sagt alla organisationer säger sig omfamna hållbarhetsprinciperna om ekonomisk, ekologisk och socialt hänsynstagande vid beslut. Det är en mycket glädjande utveckling och förhoppningsvis går det från tafatta försök och läpparnas bekännelse till helt integrerad del av ständigt pågående verksamhetsutveckling.

En väsentlig del i hållbar utveckling är att beslut bör sträva efter att involvera alla intressegrupperingar som påverkas i ett tidigt skede för maximal belysning av tänkbara effekter. Speciellt gäller detta förstås statlig och kommunal samhällsplanering som ju berör många och som bekostas i huvudsak av offentliga medel.

Tyvärr finns det trots många fördelar med stor medborgarinvolvering i planprocessens tidiga skeden ett motstånd från politiker och tjänstemannasidan där man (ofta outtalat då det inte anses politiskt korrekt) anser det krångligt och tidsödande. Andra ifrågasätter värdet av lekmäns åsikter om projekt inom samhällsbyggnad och anser experter i lugn och ro ska finna bästa tänkbara lösning utan att behöva övertyga oinsatta i planernas förträfflighet.

I ett aktuellt inlägg på amerikanskt nätforum kring hållbar stadsutveckling, Sustainable Cities Collective, pekar Michael Hooper, Assistant Professor of Urban Planning at Harvard University’s Graduate School of Design, på stöd i forskning att hög grad av medborgarinvolvering ger bättre projektresultat.

Anledningen till att motvilja trots detta kvarstår tror skribenten beror på ett alltför stort fokus från branschen på projektens plan- och byggfas. I helhetsutvärdering av ett projekts framgång ligger ju mycket kring hur det färdiga resultatet används, upplevs, håller etc.

”Importantly, these studies look at project success in broader terms than simple speed of implementation or construction. They also look at issues such as user satisfaction and the long-term economic and social sustainability of projects.”

Denna del är sällan branschen av arkitekter, exploatörer, samhällsplanerare och stadsbyggnadsansvarig särskilt engagerad i. De har heller inte samma intresse av positiva sideffekter av stor medborgarinvolvering såsom stärkt stöd för den lokala demokratin och att det sociala kapitalet byggs upp.

”By expanding the terms by which we measure success to include longer-term economic and social outcomes, participation begins to look less like a burden and more like an asset.”

Professor Hooper avslutar med att se hoppfullt på de möjligheter IT och sociala medier ger för att underlätta medborgarinvolvering.

”An exciting development in the world of participation is the increasing use of new technologies for citizen engagement. These include social networking and other digital applications that expand opportunities for the solicitation and sharing of community input on projects.”

Han avslutar dock med att konstatera att tekniska möjligheter har liten påverkan om inte attitydförändringar i branschen nås så att det fulla värdet av medborgarinvolvering beaktas och inte längre ses som hinder och grus i maskineriet.

”While new technologies have considerable promise to change the way participation works, an important shift in mindset will be needed to capitalize on these innovations.

New technological approaches to participation will only have a meaningful impact if policymakers, planners and developers start to recognize that participation has instrumental benefits – that community input can and does improve project outcomes.

If participation continues to be seen as a procedural hurdle and thorn in the side of development, no amount of technological innovation will overcome the divide that continues to separate communities from those that plan for them.”

Varför sprawl är ett pyramidspel!

How Suburban Sprawl Is A Ponzi Scheme

I USA höjs allt fler röster mot det ohållbara stadsbyggnadsidealet med enhushållsboende på (bil)pendlingsavstånd från stadskärnor. De administrativa motsvarigheterna till sveriges kommuner lockas av möjligheten att sälja mark samt erhålla skattaunderlag från inflyttande.

De underskattar kraftigt de långsiktiga kostnaderna förenade med åtaganden för underhåll av infrastruktur såsom v/a, sophämtning, vägnät, dagvattenhantering, kollektivtrafik, barnomsorg, skola etc, etc…

I Sverige har allt fler kommuner sett sin möjlighet till inflyttning i extern/halvexterna lägen gärna nära vatten. När centralorter och andra existerande tätorter går miste om möjligheten till förtätning och expansion missas möjligheten att ta del av redan befintlig infrastruktur och kommunal service.

Förutom fördyrande och oöverskådligt ansvar för ytterligare infrastruktur missas därmed möjligheten att i stadsmiljö stärka lokal efterfrågan som möjliggör lokal marknad för existerande närings-, kultur- och föreningsliv och jordmån för nysatsningar i en positiv spiral. Ökat utbud inom ovan näringar ökar kommunens attraktivitet för boende, besökare och etableringar.

Stadsbyggande som stimulerar fysisk aktivitet

Active Design Guide

Ett stort arbete har gjorts i USA för att bättre förstå hur man genom stadsplanering, arkitektur och design kan stimulera människor att välja fysisk aktivitet i större utsträckning. Vardagsmotion såsom promenader eller cykeltur till och från arbete/skola kan reducera hälsoproblem västvärdens allt ”tyngre” befolkning drabbas av. Det har bl a (kanske oväntat) visat sig att bra kollektivtrafik är väsentlig för att öka förutsättningen för att bilberoendet och den stillasittande livsstilen ska brytas.

”Researchers have identified five “D” variables that are key to analyzing the relationship between urban design and travel patterns: Density, diversity, and design—the original “three Ds” coined by Robert Cervero and Kara Kockelman— have since been supplemented by destination accessibility and distance to transit. Density describes the concentration of jobs and people in a given urban zone, while diversity gauges the number, variety, and balance of land uses in the area. Design includes the characteristics of a neighborhood’s street network and streetscape. Destination accessibility reflects the ease of travel to a central business district or other concentrated area of jobs and attractions. Distance to transit measures the average distance from home or work to the nearest rail station or bus stop. Walking and transit use (a factor connected to higher levels of physical activity) increase with density, diversity, good design, destination accessibility, and transit access. Developing and maintaining these five qualities is therefore essential to promoting active living through urban design and planning.”

IBM visar vägen för stadsutveckling

 

 

Smarter cities for smarter growth

IBM skriver i ambitiöst whitepaper om vad som avgör städers framgång i jakten på att attrahera talang. Human kapital bestående av välutbildade, kreativa och innovativa människor som är förutsättning för ekonomier som i allt större utsträckning består av privat tjänsteproduktion med en krympande offentlig sektor och dito industri. Även de sistnämnda sektorerna blir allt mer kunskapsintensiva och förstärker behovet ytterligare.

Richard Floridas forskning om den ”kreativa klassen” och andra fastslagna trender stödjer tesen om att städer måste konkurrera om vad Florida benämner 3T: Talang, Teknik & Tolerans. Det finns alltså stark koppling mellan städer och regioners ekonomiska framgång och förekomsten av ett starkt human kapital(välutbildade), teknikkluster(företag/forskning inom IT, Biokemi, Energi och annan teknik i framkant) samt ett tolerant samhällsklimat. Med det senare avses förekomsten av en mångfald bland stadens medborgare; åldersmässigt, kulturellt, värderingsmässigt etc samt hög acceptans för normavvikande livsstil.

Denna dragkamp mellan städer om talang ställer fokus på att städernas administration fungerar effektivt. IBM har tjänster för att med IT effektivisera många kommunala ansvarsområden(kollektivtrafik, renhållning, VA, skola, omsorg mm) och därav deras engagemang i ämnet.

Alla stora hård- & mjukvaruaktörer såsom HP, Microsoft, Oracle mfl involverar sig nu i stadsutvecklingsprocessen under begreppet ”smart cities”.

 

 

 

 

Begrepps betydelse för engagemang

Ett viktigt begrepp i den engelskspråkiga litteraturen kring teorier om städer och regioners attraktivitet är amenity, -ies.

Richard Florida lyfter fram dess stora betydelse och hans medarbetare i Sverige, Charlotta Melander, berättade vid en förläsning om svårigheten att finna ett bra svenskt begrepp.

En förklaring av begreppet från artikel som finns länkad nedan:

Amenity – the pleasant or normally satisfactory aspects of a location which contribute to its overall character and the enjoyment of residents or visitors

En sökning i lexikon för svensk översättning ger förslaget facilitet. I mina öron/ögon anger det någon fysisk konstruktion medvetet skapad av människan. Några förslag till synonymer för facilitet är -anordning, hjälpmedel, bekvämlighet, möjlighet, resurs.

Är det då ett problem att vi tycks sakna ett tydligt begrepp för de naturliga eller skapade möjligheter och resurser som finns på en geografisk plats och som allmänt uppskattas av boende och besökare?

Ja, får bli mitt svar på denna retoriska fråga.

Det man med språkets hjälp inte enkelt kan kommunicera riskerar att inte få den uppmärksamhet det förtjänar. Därmed kan inneboende värden såväl förstöras som underutnyttjas i vid platsutveckling i stad eller landsbygd.

Dessvärre är inte detta enda exemplet på att adekvata begrepp saknas i den svenska terminologin kring platsutveckling. Livability beskriv i samma artikel nedan:

Livability – of a city is defined by its environmental quality, neighbourhood amenity and the well-being of its citizens

Begreppet används ofta med visionär glöd om arbetet att skapa ”livable cities”, där budskapet är att vi inte bara ska bo, arbeta och konsumera i våra städer utan de ska framför allt vara bra platser att leva sitt liv.

Dessa positivt laddade begrepp ger energi och uppmuntrar till diskussion om vad de ska beskriva för eftersträvansvärda kvaliteter i städer, orter och landsbygd.

”Folkhemmet” var kanske det senaste begrepp som på bred front lyckades sporra och engagera svenskar kring samhällsutvecklingen. Partipolitiskt förankrade visionära begrepp kommer troligtvis aldrig mer få sådan genomslagskraft.

Begreppsbildningen inom specialområden såsom samhällsutveckling sker därmed främst inom forskningsfältet som prioriterar saklighet och koppling till annan fackterminologi. Därmed uteblir ofta den inneboende styrkan i idéstimulerande begrepp.

Jag saknar i svenskan begrepp som i kommunikationen kring hur vi vill att vårt framtida samhälle ska formas målar upp bilder i mottagarens inre och därmed lockar till engagemang och bred medverkan.

Understanding Planning Language


Idéer och tips kring taktisk stadsutveckling

Tactical Urbanism

The Street Plans Collaborative har sammanställt en liten idéskrift(pdf) på hur enkla, taktiska insatser kring stadskärneutveckling kan ge värdefull insikt om möjligheter och behov.

Då vissa aktiviteter genomförs utan att myndigheternas godkännande inhämtats kallas det ibland för  “guerilla urbanism,” “popup urbanism,” “city repair,” or “D.I.Y. urbanism.”

Många bilder gör att en snabb genomgång ger god inblick i skriftens budskap. Massor av länkar till organisationer som har mer i bildväg om ytterligare uppslag önskas.

Hållbar stadsutveckling enligt SAR

Hållbar stadsutveckling- en skrift från SAR (pdf)

Staden är nyckeln till hållbarhet(SAR sammanfattar skriftens slutsatser)

1. vi behöver en stadspolitik. Staden och en hållbar utveckling av våra städer måste få en plats högt på den politiska dagordningen. Staden har en nyckelroll när det gäller att skapa förutsättningar för en hållbar samhällsutveckling.

2. vi behöver politiker som är engagerade och tydliga i sin syn på stadsbyggandet. Politiken måste vara strategiskt inriktad, ställa krav och formulera ambitioner för staden. Ett förtroendefullt samarbete mellan politiker och stadens arkitekter och planerare är en förutsättning för att politikens vision kan omvandlas till långsiktig och hållbar planering.

3. Staden måste tillåtas vara komplex och mångfunktionell. Men utvecklingen går mot mindre mångfald. Normer, sektorstänkande, stordrift och kommersialisering stöper nybyggandet i samma form och förenklar stadens strukturer.  I det avseendet är stadsutvecklingen på fel spår.

4. Hållbarhet är inte något slutresultat utan snarare en inriktning av det ständigt pågående bygget av staden. För ett stadsbyggande som syftar till att öka hållbarheten och stadens värde behövs en gemensam kartbild och färdriktning.

5. Den hållbara staden måste byggas tät. Genom att vara tät och ha sina funktioner samlade kan staden ge ett rikt och varierat utbud tillgängligt för alla. Våra städer har dock inte byggts tätt. Sedan 50-talet har städerna fyrdubblat sin markförbrukning per invånare.

6. kommunerna måste ta ansvar för planeringen av stadens gemensamma utrymmen. Gator, torg och parker ska kunna användas av alla. Hög kvalitet i dessa platser och rum bidrar till innevånarnas stolthet, identitet och känslan av gemenskap.

7. kommunerna måste planera för variation av funktioner och verksamheter. En hållbar utveckling förutsätter ökad variation i bebyggelse och upplåtelseformer, vilket också är grunden för etablering av nya verksamheter och service i den funktionsseparerade staden eller förorten

8. vi måste bygga och förvalta mycket resurssnålare än vi gör idag. Energinormen för nybyggen är redan föråldrad och kan sänkas kraftigt. Ett hållbart byggande med god teknisk kvalitet, med energisnåla material och låg värmeförbrukning är vare sig ett tekniskt eller ekonomiskt problem utan en självklarhet i ett hållbart stadsbyggande.

9. Samplanering behövs över kommungränserna.  Planeringen kan inte stanna vid kommungränsen. Människors rörlighet sträcker sig över kommungränserna och samplanering behövs för att lösa kommunikations- och servicebehov.

10. Hållbar stadsutveckling ökar kraven på strategisk planering. Det är en politisk uppgift att säkerställa tillräcklig kommunal kapacitet och kompetens för detta.

11. Hållbart stadsbyggande kräver samverkande strategier tvärs över revir och etablerad praxis. Staden måste formas efter en strategi som styr helheten. Enskilda projekt måste tillåtas att utvecklas efter sina behov, men staden får inte bli ett resultat av sina projekt, formulerade efter stundens krav och behov.

12. nya planformer måste utvecklas. Det saknas planformer som passar för den redan byggda miljön och som hanterar stadsmiljön på ett sammanhängande sätt. Det måste skapas nya arbetsformer för utveckling av det redan byggda, för upprustning, förändring och deltagande.

13. Stadsarkitekt- och plankontoren måste stärkas.  Kompetensen hos stadsarkitekter, arkitekter, landskapsarkitekter och planeringsarkitekter måste utnyttjas bättre än idag. Att ge form och struktur åt komplexa funktioner, att se helheter, att hantera det offentliga rummets och stadsmiljöns mjuka värden, att ge en ny infallsvinkel och anvisa lösningar på konflikter i stadsutvecklingen hör till arkitekternas speciella yrkeskompetens.