Ska tron leda mot hållbar utveckling?

Religious Organizations and Green Leadership | Sustainable Cities Collective

Kaid Benfield skriver på Sustainablecitiescollective att ett ökat intresse från religiösa samfund kring miljö och hållbarhetsfrågor kan ses.

Texten nämner Green Faith som är en trosöverbryggande rörelse som vill förmå religiösa samfund att lyfta fram hållbarhetsfrågor och göra hållbar livsföring en dygd för församlingarnas medlemmar att leva upp till.

Här hemma i Sverige har Svenska Kyrkan sedan tidigare velat positionera sig i hållbarhetsfrågan med aktiva företrädare såsom tidigare ärkebiskopen Anders Wejryd. 

Alla initiativ som tas för att informera om behovet av omställning mot mer klimatsmart och i övrigt hållbar livsföring är välkommen.

Personligen tror jag inte att religiösa samfund har några inneboende förutsättningar att vara mer framgångsrik i sitt missionerande än andra aktörer såsom myndigheter eller andra ideella organisationer.

Bo Rothstein, professon i statsvetenskap, skriver i ett debattinlägg i Dagens Nyheter 1/1-2015 att undersökningar visat att ”religion inte bidrar till ett bättre samhälle”.

Vi kan nog även fortsättningsvis utgå från att alla, oavsett trosuppfattning, har ett individuellt ansvar som inte kan överlåtas till auktoriteter inom samfund.

Men visst, all hjälp i arbetet mot en hållbar planet är välkommen!

 

Länk till orginalartikel:

Religious Organizations and Green Leadership | Sustbuainable Cities Collective.

Annonser

Sense of Place, vad menas?

Att många begrepp kan vara svåra att hitta gemensamt hållna definitioner på är många gånger ett problem. Man menar olika saker men använder samma begrepp.

Fackord/terminologi är ju tänkta att hjälpa och inte stjälpa möjligheten att föra givande diskussioner kring angelägna ämnen.

För oss i Sverige blir det ibland ytterligare en dimension när termer inom de flesta vetenskapliga områden är myntade på annat språk(oftast engelska).

Såg för några år sedan det smått mytiska begreppet Genious Loci som ansågs leda fram till idag ofta använda termen Sense of Place.

On the whole, genius loci is used in the fields of architecture, landscape design and the arts to signify a human sense of the essence of external environments.

I ett forskningsarbete ”Making Sense of Sense of Place” tar författaren Brian Spittles läsaren på en spännande resa kring termernas betydelse genom historien och redogör även för de många tolkningar och användningsområden av begreppet vilket därmed reser frågan om det alls är värdefullt att använda det. Han verkar skriva med Australien som bas för sitt arbete varför diskussioner om vem som har rätt att definiera platsers känsla(för att försöka översätta begreppet). Även om Sverige länge varit relativt homogent är det alltid intressant att beakta makten att ha tolkningsföreträde, att sätta agendan.

Mitt intresse för de demokratiska aspekterna av platsutveckling har speglats i tidigare inlägg och jag vet att alla inte är odelat förtjusta i Place Branding som kan upplevas som att man ”uppifrån” avgör hur staden ska profilera sig för att nå önskad image i målgruppens ögon. Sådan insats kräver ju en rad beslut såsom: vilka anser vi vara platsens målgrupp(er)? Varför vill vi att dessa grupper besöker eller lockas att flytta till vår stad? Är profilen som lyfts fram den som medborgarna känner igen sig i, vill ska presentera deras bo- & verksamhetsplats?

Liknande frågeställningar kommer upp i Spittles genomgång och ska kanske alltid få finnas med när platsutvecklingsinsatser planeras och genomförs. På samma sätt som företag rekommenderas att minnas kundperspektiven i sina interna förehavanden bör verksamma inom platsutveckling inte glömma att det aldrig finns total uppslutning kring någon aktivitet i ett demokratiskt samhälle hur övertygade de drivande krafterna än själva må vara över förtjänsterna.

Även om man kan avfärda diskussionen som akademiskt nörderi upplever jag redogörelsen som ytterst spännande. För rimligtvis gäller samma sak för en mängd av de fackuttryck vi använder oss i det offentliga samtalet kring våra mest trängande frågor.

As such, the term ‘sense of place’ has the capacity to operate as a potent and practical force in promoting constructive social change in troublesome areas such as social welfare, mental heath, sustainable development and reconciliation.

Through knowing and using the term more precisely, the self-perpetuating interplay between its obscurity of meaning and idealistic cliché status can be transcended, thus enabling sense of place to act as a tangible medium for bridging and reconciling the many cultural, ontological, environmental and socio-spiritual schisms created by driving Western paradigms and discourses such as positivism, overly rational objectification, colonialism, individualism, liberalism and economic rationalism.

Sense of place in not the antithesis of these things, but offers instead to bring them to earth in a life-sustaining way.

Länk till orginalarbete, klicka här

ULP – Urban Lifestyle Point?

AMCV, Association of Town Centre Management(förkortning dock för dess franska namn), är en organisation med säte i Belgien med europeiskt arbetsfält.

Det finns en hel del läsvärt på deras hemsida där mycket kan läsas på engelska även om vissa dokument är skrivna på franska(kanske skoj för dig som har skolfranska i bagaget, oops, franskt låneord).

Ett koncept de presenterar är ULP som står för Urban Lifestyle Point. Det sistnämnda ska inte tolkas som poäng á la eurovisionslagerfestivalens klassiska poängredovisningar utan som plats.

En fysisk plats i stadsmiljö som man medvetet jobbar med för att lyfta dess upplevda värde för boende och besökare. Metodiken tycks påminna om det som PPS, Project for Public Spaces, sedan 1975 arbetat med i USA. De kallar sitt arbetssätt för Lighter, Quicker, Cheaper och kanske är mer av DIY och gräsrotsinitiativ än ULP men med samma drivkraft.

Tyvärr ser jag inte mycket av någondera i våra svenska städer än så länge men jag tar gärna emot information om sådant jag missat.

ULP – LICI – Lively Cities – Place Making – Place branding – Qu.

Medborgardialog i skånsk motvind

Ser i en äldre artikel från tidningen Norra Skåne att medborgarinitiativ kring Hässleholms visionsarbete, Vision 2030, haft svårt att locka deltagare.

I artikeln spekulerar skribenten om tänkbara orsaker och motdrag.

Det är ganska vanliga argument som anges och därför kan man undra om kommunen ”gjort allt” för att maximera förutsättningarna för stort deltagande.

Ett spår som skribenten följer är populärt att lyfta fram. Tanken att ökat teknikutnyttjande ökar viljan att medverka bland allmänhet. Få vill satsa värdefull fritid på att medverka i fysiska möten går resonemanget.

Personligen ser jag IT-stöd som ett komplement men inte som ersättning för fysiska möten människor emellan. Jag tror de flesta instämmer i att t ex en vänskap- eller arbetsrelation inte optimalt kan upprättas och underhållas enbart med IT-stöd.

På samma sätt byggs socialt kapital i en stad primärt genom att människor träffas.

I en tid när även tidigare tillskyndare av distansarbete såsom IT-branschen genom Yahoo, Google och andra drakars avståndstagande från denna praxis bör samhällskontakt inte blint förlita sig på IT-stöd.

Medborgardialog – Opinion – NorraSkåne.se.

Att genomlysa önskemål kring en park

I min bevakning av sökordet medborgardialog fick jag upp ögonen för hur Halmstad genomfört ett ambitiöst program för att få synpunkter från medborgarna kring deras upplevelse av en park.

Två medborgardialoger hölls i parken med 120 deltagare och en trygghetsvandring som med karta fastställde upplevda platser där förbättringar kan ske.

Bifogat finner ni länk till information om insatsen och där kan man nå lättillgängliga dokument som rapporterar om resultatet.

Bra jobbat Halmstad!

 

 

Bänkar, blommor, och hundar i fokus under medborgardialog – Halmstads kommun.

Medborgardialog och kopplingen till platsutveckling

Jag återkommer till exempel på genomförda medborgardialoger för att visa på allt det som faktiskt görs runt om i svenska kommuner.

Givetvis kan metodik och uppföljning anpassas efter frågornas art men jag anser att det finns ett stort egenvärde i att överhuvudtaget använda personliga möten mellan kommunens politiker, tjänstemän, allmänhet och andra intressenter(föreningsliv, näringsliv, församlingar etc).

Fortfarande saknas sådana möten på många håll. Ofta finns en oro att intresset är lågt eller värdet av dylika möten är magert och skapar besvikelse hos de medverkande.

Tjänstemän och andra specialister inom stadsutveckling/samhällsbyggnad kan se sin expertis ifrågasatt när lekmän utan fördjupad kunskap ges utrymme att komma med synpunkter.

Politiker kanske i vissa fall själva saknar expertkunskap och vill inte publikt blottlägga detta och föredrar att skapa sina förslag och reaktioner på andras i den slutna partigruppen.

För att bibehålla förtroendet för den svenska demokratin i en allt mer globalt påverkad samtid måste kontinuerligt nya generationer känna att det finns reell möjlighet att medverka till beslut som berör dem.

Nedan länk till presentation om medborgardialog i Trollhättan Stad kring trygghet & säkerhet. Kika gärna på de minnesanteckning som togs för en inblick i hur dialogerna genomfördes och vilka ämnen som kom upp. Inget revolutionerande i sig kan tyckas men värdet av att få lyfta dessa frågor med ansvariga i konstruktiva och modererade möten ska inte underskattas.

Jag fäste speciellt uppmärksamhet på önskemålet om att skapa mötesplatser där det är enkelt att möta andra människor. Publika platser i en stad kan fylla denna funktion när rätt förutsättningar finns.

Project for Public Spaces talar om faktor 10 vilket innebär att en publik plats(torg, park, stadsrum) bör fylla minst 10 olika funktioner för att nå den kritiska massa där andra människors närvaro i sig innebär en attraktivitet. Exempel på funktioner kan vara sittplats, skugga, regnskydd, cykelställ, papperskorg, infotavla etcetera.

Om en stad har en eller flera sådan platser kommer också medborgardialog lättare kunna utföras med stor medverkan. Saknar staden detta är det än mer angeläget att påbörja åtgärderna genom att mycket målmedvetet bjuda in till medborgardialog även om det initialt är svårt att finna intresserade.

 

Medborgardialog – Trollhattans Stad.

Boende involveras i upprustningen av miljonprogrammen

Samverkan och medborgardialog är verkligen högaktuella ämnen. I hållbarhet utveckling finns en tydlig förväntan, ja rent av ett krav, på att boende och användare engageras och involveras.

Efter det som hänt i Husby med fler orter den senaste tiden kommer än större fokus ligga på hur vi stärker de sociala banden, motverkar uppgivenhet, våld och vandalisering.

I sådana insatser är medborgardialog och olika former av medverkan i planering och genomförande av åtgärdsprogram helt centralt för framgång.

Nedan länk leder till artikel om hur man arbetar i Alby.

 

Boende involveras i upprustningen av miljonprogrammen.

Miljöpartiet förespråkar medborgardialog

Jag har omfattande omvärldsbevakning och ett av de begrepp jag har inlagt i Google Alert är Medborgardialog.

Intressant att se hur kraftfullt denna terms omnämnande har ökat den sista tiden. En rad aktörer vill vara med och profilera sig kring denna breda term för olika former av direktdemokrati.

Tidigare har även olika Landsting gjort insatser för att öka inslagen av medborgardialog och SKL, Sveriges Kommuner & Landsting som är en intresseorganisation för just landets kommuner och landsting har en hel del material i ämnet.

På den partipolitiska scenen gör nu Miljöpartiet ett försök att lägga beslag på begreppet inför kommande valrörelse.

Vi lär alltså höra mer om medborgardialog framöver, hoppas också att det verkligen tillämpas och då med vettig handledning och med ändamålsenliga metoder så att den inneboende potentialen verkligen realiseras.

Länk till orginaltext nedan

 

Medborgardialog / Täby / Stockholmsregionen / Utveckla medborgardialog / Miljöpartiet de gröna.

Sveriges Arkitekter förespråkar samverkan

Catherina Fored, förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter, aviserar en satsning på att lyfta fram yrkeskategorins betydelse i arbetet med att skapa ett mer hållbart samhälle. 

I en artikel på Svensk Byggtjänsts hemsida berättar hon att god arkitektur och arkitekter har fått en undanskymd roll i debatten kring hur vi skapar framtidens hållbara städer.

Kompetensen finns inom yrkeskåren och med en mer framskjuten plats kan bättre samtal föras mellan alla intressenter vid samhällsbyggnadsprojekt.

Hon förespråkar också samverkan genom möten och samtal och är inte helt såld på de IT-baserade stöd som finns för planering såsom BIM(Building Information Modeling).

Följ nedan länk för orginalartikel:

”Dags att arkitekten återtar sin ansvarsroll i samhällsbyggandet” – aktuellt från Svensk Byggtjänst.

Ska hållbar stadsutveckling styras nationellt?

Runt om i världen vädras krav på nationell samordning kring stadsutveckling. I Sverige har några sådant förslag lagts i slutrapport från Delegationen för Hållbara Städer som på Regeringens uppdrag verkat mellan september 2008 till december 2012.

”Delegationen föreslår bland annat att regeringen utvecklar en nationell stadspolitik i syfte att uppnå bättre samordning av statens intressen och ge ramar för regionala och kommunala strategier.”

Jag har själv känt behovet efter att som liten egenföretagare i området lagt mycket möda på att orientera mig bland alla aktörer som delvis, men inte helt & fullt, har uppdrag från Regeringen att verka inom området.

Listan kan göras lång men några statsfinansierade huvudaktörer är Boverket, Tillväxtverket, Tillväxtanalys, Vinnova, Energimyndigheten, SKL(Sveriges Kommuner & Landsting), Formas, Arkitekturmuseet,  Riksantikvarieämbetet, Transportverket(fd Ban- & Vägverket).

Tillkommer sedan statligt finansierade universitet och högskolor som profilerat sig inom området.

Efter att omvärldsbevakat fältet sedan 2007 kan jag säga frågetecknen är fler än utropstecknen avseende rollfördelning i denna myriad av aktörer.

I England har man inrättat motsvarande en myndighet som leds av en minister.

I ett blogginlägg från Better Cities Now ställer man sig dock frågande till hur effektiv sådan nationell samordning är. De undrar om det inte blir låsningar när så många av de områden som berörs beslutas på regional och lokal nivå.

Andra hävdar att lösningar alltid måste utgå från lokala förutsättningar varför centralt skapade metoder sällan lämpar sig i praktiken när man ställs inför realiteter.

Viktig frågeställning!  Jag tror att det bästa är ett nationellt resurscentrum där regionala och lokala tjänstemän och politiker kan finna inspiration, objektiv information om metoder, tekniker och lösningar utan hårt vinklad säljbearbetning av konsultdrakar och systemleverantörer.

The Crystal i London är förvisso sponsrat av en sådan stark aktör(Siemens) men kan tjäna som exempel på inspirerande miljö dit tidigare nämnd målgrupp utöver intresserad allmänhet kan vallfärdas för att lära mer.

Till ursprungsartikel, följ nedan länk

Nationally Steered Urban Development | Better Cities Now.